Valet av Hamas ingen seger för de förtryckta

Utskriftsvänlig versionSend by email

Hamas vann överraskande valet i Palestina. De vann 76 av 132
platser i parlamentet och överskuggade helt Fatah. Detta illustrerar hur
stormakterna har allt större svårigheter att kontrollera en alltmer kaotisk
internationell situation.

Trots att de ställde upp i valet som rörelsen för reformer
och förändringar, trots att de fördömdes som en terroristorganisation som har
dödat 400 israeler i närmare 60 attacker med självmordsbombare, och hotade av
USA och EU likväl som av Israel, är Hamas nu den dominerande politiska kraften
inom den palestinska myndigheten. Där finns också perspektivet att dess väpnade
gren integreras i de palestinska styrkorna.

Det var inte meningen att det skulle gå så här. Den
israeliske utrikesministern sade att:

Valen syftade till att ge kraft och styrka för att avveckla
terroristorganisationerna och inte att skapa en situation där dessa
organisationer sitter i parlamentet och därmed blir en del av den utövande
makten
.”

(Guardian 26/2 2006)

Trots detta diskuteras det hur Hamas skall omvandlas till
ett respektabelt parti som de andra palestinska och israeliska partier som
också har sitt ursprung i terrorgrupper.

Även om segern för Hamas var en chock har de politiska
kommentatorerna snabbt tillägnat sig förmågan att förklara händelserna efter
det att de ägt rum.

Opionsundersökningar visade att det fanns ett stort missnöje
med korruptionen inom Fatah, PLO och den palestinska myndigheten. Fatah var
splittrat och impopulärt, de sågs som ansvariga för de senaste årens ekonomiska
katastrof, i synnerhet den höga arbetslösheten, och PLO var mest känt för sin
repression mot civilbefolkningen. I kontrast till detta har Hamas fokuserat på
korruptionen inom Fatah och upprätthållit en ett år lång vapenvila, samtidigt
som det fört fram en politik med reformer inom sjukvården och skolan. De har
även kunnat peka på deras redan existerande lokala organisationer som är kända
för sina förbättringar av vägar och andra lokala förhållanden som till exempel
hjälp till fattiga och nödställda. De till och med anställde en dyr pr-konsult
för att få råd om hur de skulle kunna framställa sig själva i bästa möjliga
dager.

Ingen frigörelse, inget oberoende, inga framsteg alls

Hamas lyckades inte bara i vallokalerna. Utan de har även
entusiastiska anhängare inom vänsteristiska och nationella grupper runt om i
världen. I Storbritannien till exempel deklarerade Socialist workers party
(Storbritanniens ledande trotskistiska parti, övers amn)

”Det palestinska folket gav Bush och Rice en kraftig örfil när de
röstade för Hamas förra veckan”

(Socialist worker 4/2 2006)

De rapporterade att ”Hamas
militanter ses som immuna mot korruption”
och att rörelsen efter sina
framgångar i de lokala valen:

”Blivit kända för sitt arbete inom skolan, sjukvården och
socialhjälpen. Lokala förvaltningar kontrollerade av Hamas hålls fram som
exempel på hur de kan drivas effektivt”

Vad det gäller självmordsbomberna så är de bara en detalj i
ett hårt motstånd”

Det är sant att det tagit tid för den amerikanska
imperialismen att utarbeta det bästa svaret på Hamas framgångar, men det var
ingen alvarlig motgång för USA att
befolkningen på Västbanken och Gazaremsan bytte sina illusioner om det gamla
korrupta gardet i Fatah, mot illusionerna om ”det principfasta”, ”effektiva”,
nya gardet inom Hamas. Eftersom detta sker inom en nationalistisk ram så är
inte detta någon som helst framgång för de förtryckta och exploaterade. SWP
påpekar att USA

”pumpade in pengar i den palestinska myndigheten i ett desperat
och på förhand dömt försök att rädda Fatah”

Men i och med nederlaget för Fatah började USA:

Uppmana arabstaterna fortsätta att finansiera de nu Hamas ledda
palestinska myndigheten, även om Washington hotade att skära ned sitt eget
bistånd.. Den amerikanska uppmaningen till arabvärlden kom eftersom de inte
vill att Västbanken och Gaza skall sjunka ned i kaos”

(Guardian 31/1 2006)

Trots alla sina verbala attacker ser USA en viktig roll för
terroristerna, som en kraft som kan påtvinga befolkningen en kapitalistisk
ordning i detta område.

Detta sätter också i fokus Hamas deklarationer om att de är
en kraft för frigörelse. På samma dag som det rapporterades att USA uppmanade
arabvärlden att stödja den palestinska myndigheten, skrev den politiska byrån
inom Hamas:

”ett meddelande till de muslimska och arabiska nationerna.. Vi
förväntar att ni går in och kompenserar det palestinska folket alt förlorat
bistånd.”

(Guardian 31/1 2006)

Ingen skillnad här alltså mellan en gammal stormakt och en
makt som precis upprättats.  Naturligtvis
hävdar Hamas precis som alla andra borgerliga organ att de ”är immuna mot
mutor, påtryckningar och utpressning”
och att deras aktivitet är den samma
som andra kapitalistiska projekt som är grundade på myten om nationell
befrielse.

”Vi har sett hur andra nationer, även folken i Vietnam och
Sydafrika, höll fast vid sin kamp till deras längtan efter frihet och rättvisa
hade uppfyllts. Vi är likadana”

Exemplen är belysande. I Vietnam stöddes nordsidan av
Sovjetunionen och södra Vietnam av USA och mer en 2 miljoner människor dog.
Nordsidan vann eftersom USA drog tillbaka sitt stöd för Sydvietnam när Kina
bytte sida från det ryska blocket till det amerikanska, och detta var ett
mycket större byte än vad USA någonsin kunde finna i Vietnam. Vad vann folket i
Vietnam? Ingenting! Och situationen försämrades ytterliggare efter det ryska
blockets kollaps. När det gäller Sydafrika blev den otidsenliga fraktionen av
den härskande klassen som höll fast vid apartheid avlägsnad från makten och den
kapitalistiska sydafrikanska staten kunde fortfarande fungera efter det att det
ledande skiktet inom den politiska apparaten bytts ut. Detta har inte lett till
några fördelar för de fattiga och exploaterade. När nu Hamas ersätter Fatah
kommer det inte att bli någon förbättring av situationen för de som röstade för
en förändring i det palestinska parlamentet.

Ett växande kaos

SWP säger att ;

”Vad som kommer att hända efter Hamas valseger är en öppen fråga”

De anser att det är ett positivt steg men de vet inte vart
det kommer att leda till. Andra röster ger en annan bild.

Till exempel i ett brev till The Guardian den 30/1 2006
ställer frågan:

Tror ni att de israeliska ledarna nu ångrar att de hjälpte Hamas
i början. Detta inledande stöd till Hamas på 1980 talet syftade till att
försvaga PLO och Fatah. Det har kanske tagit 20 år, men det har sannerligen
fungerat.”

Detta eftersom med en:

”Hamas ledd regering är den israeliska regeringen fri från alla
påtryckningar och kan agera som den vill”

Brevets författare är från Council for Arab-Brittish
Understanding (rådet för förståelse mellan britter och araber) Men detta gör
inte det han säger mindre korrekt. Det är nyttigt att påminna om Israels roll i
formerandet av Hamas och det är helt korrekt att visa dess roll att underminera
PLO. Men även om den israeliska regeringen insisterar att man inte kan
förhandla med terrorister som inte erkänner den israeliska statens rätt att
existera, så kommer den Hamas styrda palestinska myndigheten ändå fylla en
uppgift. För utan den skulle det vara en direkt konflikt mellan den palestinska
befolkningen och den israeliska staten.

Spänningarna i Mellanöstern kommer inte att ”minska”. Faktum
är att de istället intensifieras. Kriget i Irak visar alla tecken på fortsätta
i åratal. Hoten mot Iran från USA ökar. Vem som skall komma efter Sharon är
oklart. Syrien kommer att behålla sitt intresse för allt som händer i Israel
och Palestina. En sak som står klar i och med Hamas framgångar är att de
ytterliggare kommer att öka instabiliteten i regionen. Vare sig de förvandlas
till ett vanligt parti eller om de använder sina nya starkare position som en
plattform för nya militära konfrontationer, så kan de endast skärpa de
underliggande konflikterna i regionen. Detta skall inte förklaras med att
Israel och Palestina inte kan samarbeta eller med motviljan mellan judar och
araber. Utan är ett resultat av stormakternas agerande i regionen. Aktörer må
ändras men kapitalismens drift mot krig fortsätter att förstärkas.

Car 4/2 2006

(Översättning från World Revolution nr 291)

 

Aktuella händelser: