Grundläggande ståndpunkter

Utskriftsvänlig versionSend by email

Internationella Kommunistiska Strömningen försvarar följande grundläggande politiska ståndpunkter...

Internationell Revolution, Internationella Kommunistiska Strömningens sektion i Sverige, försvarar följande politiska ståndpunkter:

*Sedan första världskriget har kapitalismen varit ett socialt system i förfall. Det har två gånger kastat mänskligheten in i en barbarisk cykel av kriser, världskrig, återuppbyggnad och nya kriser. Under 80-talet har det inträtt i sin slutgiltiga fas i detta förfall, sönderfallet.

Det finns bara ett alternativ som erbjuds genom denna oåterkalleliga historiska nedgång: socialism eller barbari, den världsomspännande kommunistiska revolutionen eller mänsklighetens undergång.

* Pariskommunen 1871 var det första försöket av proletariatet att genomföra sin revolution, i en period då villkoren för det ännu inte var mogna. Då dessa villkor utvecklat sig genom början på kapitalismens förfall, var oktoberrevolutionen 1917 i Ryssland det första steget mot en autentisk kommunistisk revolution i världsskala, i en internationell revolutionär våg som satte punkt för det imperialistiska kriget och som fortsatte under flera år efter det. Denna revolutionära vågs misslyckande, speciellt i Tyskland mellan 1919-23, dömde revolutionen i Ryssland till isolering och till en snabb degenerering. Stalinismen var inte en produkt av den ryska revolutionen utan var dess dödgrävare.

* De regimer som uppstod i Sovjetunionen, Östeuropa, Kina, Kuba mm, och som kallades ’socialistiska’ eller ’kommunistiska’ var endast en speciellt brutal form av den universella tendensen mot statskapitalism, en av de viktigaste kännetecknen för förfallsperioden.

* Sedan början av 1900-talet är alla krig imperialistiska, en del av kampen till döds mellan stora och små stater för att erövra eller behålla en plats på den internationella arenan. Dessa krig bidrar ingenting till mänskligheten annat än död och förstörelse i en fortsatt ökande omfattning.

* Alla de nationalistiska ideologierna - ’nationellt oberoende’, ’nationers rätt till självbestämmande’, etc - oavsett deras förevändning, etniska, historiska eller religiösa, är ett gift för arbetarklassen. Genom att uppmana den att ta ställning för den ena eller andra fraktionen av borgarklassen, splittrar de arbetarna och leder dem till att massakrera varandra för sina utsugares intressen och krig.

* Under kapitalismens förfall är parlamentet och valen ingenting annat än mystifikationer. Varje uppmaning till att delta i den parlamentariska cirkusen kan bara förstärka lögnen som presenterar dessa val som ett verkligt val för de utsugna. ’Demokrati’, en speciellt hycklande form för borgarklassens dominans, skiljer sig inte i grunden från andra former av kapitalistisk diktatur, som stalinism och facism.

* Alla fraktioner av borgarklassen är lika reaktionära. Alla de s.k. ’Arbetar-’, ’Socialist-’ och ’Kommunist-’ partierna (nu fd ’Kommunister’), vänsterorganisationer (Trotskister, Maoister och fd maoister, officiella anarkister) utgör vänstern i kapitalismens politiska apparat. All taktik från ’folkfronter’, ’anti-facistiska fronter’ och ’enhetsfronter’, som blandar ihop proletariatets intressen med intressena hos en borgerlig fraktion, bidrar enbart till att försvaga och avleda proletariatets kamp.

* Med kapitalismens förfall har fackföreningarna överallt förvandlats till organ för kapitalistisk ordning inom proletariatet. De olika formerna av fackliga organisationer, antingen de är ’officiella’ eller ’från gräsrötterna’, tjänar enbart till att disciplinera arbetarklassen och sabotera dess kamp.

* För att flytta fram sin kamp, måste arbetarklassen förena sin kamp, ansvara för dess spridning och organisation genom suveräna stormöten och kommittéer av delegerade, valda och omedelbart återkallbara av dessa stormöten.

* Terrorism är på intet sätt en metod för arbetarklassen i kampen. Som ett uttryck för sociala skikt utan en historisk framtid och av småborgerlighetens sönderfall, i de fall den inte är ett uttryck för det ständiga kriget mellan kapitalistiska stater, har terrorismen alltid varit bra grogrund för borgarklassens manipulationer.

Genom att uppmana till hemliga aktioner av små minoriteter är den i fullständig motsättning till klassvåldet, som härstammar från den medvetna och organiserade massaktionen av proletariatet.

* Arbetarklassen är den enda klass som kan genomföra den kommunistiska revolutionen. Dess revolutionära kamp kommer oundvikligen att leda arbetarklassen mot en konfrontation med den kapitalistiska staten. För att förstöra kapitalismen måste arbetarklassen störta alla existerande stater och etablera proletariatets diktatur i världsskala: arbetarrådens internationella makt som samlar hela proletariatet.

* Den kommunistiska omvandlingen av samhället genom arbetarråden betyder inte ’självförvaltning’ eller nationaliseringen av ekonomin. Kommunism kräver att arbetarklassen medvetet avskaffar alla kapitalistiska sociala relationer: lönearbete, varuproduktion, nationsgränser. Det betyder skapandet av ett världssamfund inom vilken all aktivitet inriktas mot det fulla tillfredsställandet av mänskliga behov.

* De revolutionära politiska organisationerna utgör arbetarklassens avantgarde och är en aktiv faktor i generaliseringen av klassmedvetandet inom proletariatet. Dess roll är varken att ’organisera arbetarklassen’ eller att ’ta makten’ i dess namn, utan att aktivt delta i rörelsen mot kampens förenande, mot arbetarnas tagande av kontroll över kampen, och samtidigt lägga fram de revolutionära politiska målen för proletariatets kamp.

Vår aktivitet

* Politiskt och teoretiskt klargörande av målen och metoderna för proletariatets kamp, av dess historiska och omedelbara villkor.

* Organiserat ingripande, förenat och centraliserat på en internationell skala för att bidra till processen som leder till proletariatets revolutionära agerande.

* Regruppering av revolutionärer med målet att bilda ett verkligt kommunistiskt världsparti, som är avgörande för  arbetarklassen, kapitalismens störtande och för skapandet av ett kommunistiskt samhälle.

Vårt ursprung

Revolutionära organisationers ståndpunkter och aktiviteter är en produkt av arbetarklassens tidigare erfarenheter och av de lärdomar som dess politiska organisationer har dragit under deras historia.

IKS har därför sitt ursprung i de successiva bidragen från Marx och Engels Kommunistiska Förbundet (1847-52), de tre internationalerna (Internationella Arbetar Associationen 1864-72, Socialistiska Internationalen, 1884-1914, den Kommunistiska Internationalen, 1919-1928), de vänsterfraktioner som avskilde sig från den degenererade tredje internationalen mellan 1920-30, speciellt den tyska, holländska och italienska vänstern.