Kapitalismen är den dåliga ekonomin

Utskriftsvänlig versionSend by email

Under flera veckor nu har
det varit stor oro på de finansiella marknaderna och
fastighetspriserna i USA har sjunkit kraftigt. Börserna över
hela världen har drabbats av kraftiga kursfall. Det krävdes
en rekordstor räntesänkning från den amerikanska
centralbanken (Federal reserve) Det är inte bara den privata
fastighetsmarknaden som har drabbats, flera av de största
internationella storbankerna har drabbats av förluster och
dåliga lån. Problemen sprider sig från den
kreditbaserade delen av finansmarknaden som hedge fonder (obskyr
komplicerad databaserad spekulation) till högkvalitativa
företagspapper som normalt sett ses som säkra
investeringar. Det finns fortfarande en stor fallhöjd i denna
specifika fas av den ekonomiska krisen. Under de senaste tio, tjugo
åren har arbetarna i alla de rikaste ekonomierna fått
höra hur stark och uthållig den kapitalistiska ekonomin
är. Vad är det som händer?

Varför har
aktiekurserna rasat med flera miljarder?

Varför har de stora
centralbankerna tvingats pumpa hundratals miljarder i sina nationella
ekonomier (nivåer som den engelska dagstidningen The Guardian
beskriver som unika)?

Var har dessa plötsliga
problem kommit från?

Dessa problem är vare
sig plötsliga eller tillfälliga, utan är snarare
kopplade till det ekonomiska systemet, en kapitalism inne i sin
förfallsperiod sedan ett sekel. De är inte ett uttryck för
problem hos en stark ekonomi eller ens hos en liberal ekonomi utan är
ett uttryck för en kris i den statskapitalistiska ekonomin.

För en dryg månad
sedan sade borgarklassen till oss med den vanliga ekonomjargongen att
problemen berodde på ”sub-prime” lån på den
amerikanska fastighetsmarknaden, med andra ord lån med dålig
täckning till fattiga människor. Sedan sade de att det
berodde på att fastighetsmarknaden var övervärderad –
det finns naturligtvis ett korn av sanning i båda dessa
påståenden. Två veckor senare och media talade om
för oss vad bra det var att detta hände, fallet på
aktiemarknaden var en ”nödvändig korrigering” och nu
kunde allt återgå till det normala. Den Internationella
valutafonden (IMF) famlade på samma sätt i mörkret
när den sade att krisen var ”hanterbar” och att ”grunden
för en fortsatt global tillväxt fortfarande fanns där”
(Guardian 15/8 07) Det finns inget så korkat som en borgerlig
ekonom (1), därför att de är talesmän för
ett ekonomiskt system som är i grunden irrationellt och
bankrutt.

I Storbritannien valdes
Gordon Brown som premiärminister mot bakgrund av den så
kallade ”starka ekonomin”, men även Storbritannien har
drabbats av skuldkrisen, andelen ”sub-prime” lån har ökat
28 procent bara under de senaste åren och beräknas till
tiotals miljarder pund. Andelen som inte kan betala sina huslån
har ökat med 25% och antalet exekutiva aktioner är det
högsta på 8 år. Under de senaste 10 åren har
skuldsättningen – huslån, kontokort, banklån ökat
med 1345 miljarder pund i Storbritannien. Denna siffra är ännu
högre än BNP och kom ihåg att BNP i sig själv
inte bara är verklig produktion, utan även innehåller
sådant som betalning för polisen, militären och andra
parasitära delar av ekonomin som den icke producerande sektorn.
Kom också ihåg att 85 % av detta, 1,15 biljoner pund av
de brittiska lånen är tagna med fastigheter som säkerhet,
vars priser drivits upp av en spekulativ bubbla. Sådana belopp
gör att rent formellt är AB Storbritannien ”tekniskt
bankrutt” enligt Stephan Gifford Grant Thorntons, chefsekonom
(Guardian 23/8 07)

Dåliga lån
eller börsspekulation är inte orsaken till krisen – de är
bara sekundära och tillfälliga uttryck för den. De
försökte lura oss med liknande lögner under
recessionen 2000-2001 som påstods bero angreppen i New York den
11 september 2001, när i själva verket den ekonomiska
aktiviteten kraftigt försvagades redan året innan
kollapsen för den spekulativa it-bubblan (2). På samma
sätt har alla de 6 betydelsefulla recessionerna sagts bero på
temporära externa faktorer. Alla 6 recessioner har gemensamma
orsaker som är symptom på en mer fundamental kris för
kapitalismen. Dess överproduktion i förhållande till
de solventa marknaderna och alla de 6 recessionerna har tenderat att
vara djupare och långvarigare än den föregående
(se ”The descent into the abyss”
i International Review
nr 121). I denna artikel kan vi läsa hur den amerikanska
ekonomin som är världsekonomins lokomotiv lever på
kredit från resten av världen genom att de länder som
får ett överskott av dollar från sina
handelsöverskott investerar dessa på penningmarknaden. Den
amerikanska nettoskulden har ökat med en faktor 4 från
1980 till 2003, och den amerikanska skuldsättningen till resten
av världsekonomin har gått från minus 1985 till plus
(minus för den amerikanska ekonomin) 40% under denna period.
Expansionen av krediter och skuldsättning har varit en medveten
politik från statskapitalismen från mitten på
åttiotalet. Detta har bara ökat de övergripande
svårigheterna för det kapitalistiska systemet, men blivit
nödvändig för det dagliga fungerandet hos
kapitalismen. Men borgarklassen har inte fullständig kontroll
för sitt ekonomiska system, kapitalismen, som är ett
irrationellt ekonomiskt system. Det borgarklassen kan göra är
att försöka hantera den djupnande krisens och försöka
dämpa dess värsta konsekvenser. Detta blir allt svårare
med allt större mängder med fiktivt kapital som skvalpar
runt i systemet, det mesta dolt. Denna uppgift blir ännu svårare
av att alla nationer försöka försvara sin position
till förfång för de andra nationerna. Vi har redan
sett ökande spänningar mellan den brittiska centralbanken
och den amerikanska över hur man skall ingripa i den nuvarande
situationen. Generellt sett, detta specifika uttryck för den
ekonomiska krisen, denna börsoro, leder till en ny recession med
alla dess alvarliga konsekvenser för världsekonomin –
detta gäller även mirakel ekonomierna Indien och Kina.
Detta är ”samma gamla vanliga historia”, efter vilken ”allt
blir som vanligt igen” som borgarklassen försöker få
oss att tro. Tvärtom, kommer arbetarklassen att drabbas hårt.
Över hela den industrialiserade världen ser vi hur
hundratusentals arbetare och deras familjer förlorar sina hem,
med stora skulder som de kommer att dras med livet ut. Pensionsfonder
kommer att drabbas hårt, fabriker kommer att tvingas stänga,
med ökad arbetslöshet som följd, priserna kommer att
gå upp och skatterna höjas och de sociala förmånerna
skäras ned i rask takt. Överallt kommer fattigdomen att
öka.

Under de senaste 30 åren
det varit en massiv och ohållbar expansion av krediter och
detta i sig själv visar omfattningen hos statskapitalismen men
också dess svaghet. Användandet av fiktivt kapital har
länge varit en utväg för en kapitalism i kris.
Trotskij, som själv väldigt klar på frågan om
kapitalismens förfallsperiod redan i början på 1900
talet, skrev i ”Rapporten om den ekonomiska krisen till den tredje
kongressen för den kommunistiska internationalen”;

Kapitalismen som
ekonomiskt system är, som vi vet, full av motsättningar.
Under krigsåren nådde motsättningarna monstruösa
proportioner. För att få fram de resurser som krävdes
för kriget, använde staten i huvudsak två metoder,
för det första tryckningen av papperspengar, för det
andra utfärdandet av lån. Alltså en hela tiden
ökande mängd så kallade 'värdefulla papper' kom
i cirkulation, som ett sätt på vilket staten pumpade
verkligt materiellt värde ut ur landet för att förstöra
det i kriget. Ju större summor som spenderades av staten, alltså
ju mer verkligt värde som den förstör, desto större
är det pseudovälstånd av fiktivt värde som
ackumuleras i landet. Högarna med statspapper växer till
berg. Ytligt sett verkar det som landet blivit väldigt rikt, men
i verkligheten underminerar detta själva den ekonomiska
grundvalen, slår sönder den, och driver den till gränsen
av kollaps. Statsskulderna har ökat till ungefärligen 1000
miljarder guldmark, vilket uppgår till 62 % av de nationella
tillgångarna hos de krigförande länderna. Före
kriget var den totala summan papperspengar och krediter
uppskattningsvis värd 28 miljarder guldmark, idag är summan
mellan 220 till 280 miljarder, alltså tio gånger så
mycket. Det inbegriper förstås inte Ryssland, för vi
diskuterar bara den kapitalistiska världen. Allt detta gäller
framförallt, om än inte bara, de europeiska länderna,
främst Kontinentaleuropa... Inslagen i allt tjockare lager av
pappersvärden, eller vad som kallas fiktivt kapital: Denna
fiktiva värdepappers valuta, värdepapper,
krigsobligationer, sedlar och så vidare – representerar
antingen minnet av förbrukat kapital eller förväntningar
om kapital som ännu inte finns. Men för närvarande är
de inte på något sätt att jämställas med
verkligt kapital. Trots det fungerar de som kapital och som pengar
och detta tenderar att ge en alltmer förvrängd bild av
samhället och den moderna ekonomin som helhet. Desto fattigare
dessa ekonomier blir, desto rikare blir denna spegelbild av fiktivt
kapital. Samtidigt uttrycker skapandet av detta fiktiva kapital, som
vi skall komma att se, klassernas olika andel i fördelningen av
den gradvis mer begränsade nationella inkomsten och rikedomen.
Den nationella inkomsten har också blivit begränsad, men
inte lika mycket som den nationella rikedomen. Förklaringen till
detta är ganska enkel, den kapitalistiska ekonomins ljus bränns
från bägge ändar.”

Trotskij visar att
bortsett från alla upp eller nedgångar i den nuvarande
”oron” på de finansiella marknaderna, det fundamentala
problemet med den förfallande kapitalismens tillflykt till
krediter och låtsaspengar. Detta gäller i allra högsta
grad de rikaste länderna i världen idag. Dessa tendenser
mot krediter och skuldsättning kunde för en tid lindra de
omedelbara problemen med en alltmer begränsad marknad, men när
de använts i allt större doser kan de bara bli alltmer
skadliga. Kapitalismen är inte ett progressivt expanderande
system, som hela tiden kan skjuta sina motsättningar framför
sig. Den kapitalistiska ekonomin kan inte heller idag fortsätta
att bränna sitt ljus från bägge ändar.

Baboon/Sune

  1. Utan tvekan finns
    det högt uppsatta representanter som är fullt medvetna om
    krisens verkliga djup, men sen finns det även andra vars
    uppgift är att dölja krisens verkliga natur för
    arbetarklassen

  2. Enron ett av de
    största företagen i USA men även i världen, gick
    under långt innan 11 september 2001

Aktuella händelser: