IKS 18 kongress Ett förenande av de internationalistiska krafterna

Utskriftsvänlig versionSend by email

I slutet av maj 2009 höll IKS sin 18 internationella kongress. Som vi alltid har gjort tidigare, vilket är en tradition inom arbetarrörelsen, så presenterar vi för våra läsare de huvudsakliga diskussionerna under denna kongress, eftersom de inte bara är en intern affär, utan rör hela arbetarklassen.

Den resolution om IKS aktiviteter som antogs av kongressen slog fast följande:

Accelereringen av den historiska situationen, på en aldrig tidigare skådad nivå i arbetarrörelsens historia, karakteriseras av en samverkan utan de två följande faktorerna:

  • en spridning av den mest allvarliga öppna krisen i kapitalismens historia, i kombination med ett förvärrande av de inter-imperialistiska spänningarna, och, sedan 2003, en långsam men stegvis utveckling av både djupet och omfattningen av en medvetandeutveckling inom arbetarklassen;

  • en utveckling av en internationalistisk miljö av grupper, som är särskilt tydlig i länderna i kapitalismens periferi.

Denna utveckling lyfter upp IKS politiska ansvar till en ny nivå, och ställer de högsta krav, vad gäller en teoretisk/politisk analys och ett deltagande i klasskampen, liksom ett arbete mot de nya grupper och individer som söker en politisk klarhet.”

Den balansräkning som vi kan göra upp efter vår organisations 18 kongress måste måste därför baseras på vår kapacitet att leva upp till detta ansvar.

För en verkligt seriös kommunistisk organisation, är det alltid en delikat fråga att proklamera att den ena eller andra aspekten av dess aktiviteter har varit en succé. Av flera skäl.

För det första, därför att kapaciteten, hos en organisation som kämpar för en kommunistisk revolution inte kan bedömas på kort sikt, utan endast långsiktigt. Dess roll är att, samtidigt som man är förankrad i den dagliga historiska verkligheten, inte så mycket att utöva inflytande på den omedelbara verkligheten – åtminstone inte i stor skala, utan att förbereda sig för den framtida händelseutvecklingen.

För det andra, därför att det för en sådan organisations medlemmar, alltid finns en fara av att måla allt i rosenrött, eller att vara allt för överseende med svagheterna i det kollektiv som man har ägnat så pass mycket energi, och som man ständigt är förpliktigade att försvara, mot alla attacker som man utsätts för, dolt eller öppet, av alla kapitalismens försvarare. Historien kan ge oss många exempel på militanter, övertygade om den kommunistiska saken som på grund av en ”parti-patriotism” inte har kunnat se svagheter, glidningar och även förräderier av deras organisation. Idag kan man se, hos de som försvarar ett kommunistiskt perspektiv, en hel del som anser att deras grupp, vars medlemmar ofta kan räknas på ena handens fingrar, är det enda riktiga ”internationella kommunistiska partiet”, den organisation som i framtiden massorna kommer att samlas kring, och som, döv för all kritik och debatt, anser att andra grupper i den proletära miljön är bedragare.

Medvetna om faran i den här typen av illusioner, och med en nödvändig försiktighet, så kan vi fortfarande slå fast att IKS 18 kongress kunde leva upp till det ansvar som beskrivits ovan, och skapade förutsättningarna för oss att fortsätta på rätt väg.

Vi kan inte här gå in på alla skäl som gör att vi kan slå fast detta. Vi vill bara understryka de viktigaste:

  • det faktum att kongressen började sitt arbete med att ratifiera integrationen av två nya sektioner, på Filippinerna och i Turkiet;

  • närvaron på kongressen av fyra grupper från den internationalistiska miljön;

  • den öppna attityden gentemot grupper utanför vår organisation, vilket särskilt illustrerades av närvaron av dessa grupper;

  • kongressens vilja att klarsynt ta sig an de svårigheter och svagheter som vår organisation måste överkomma;

  • den solidariska och entusiastiska anda som kännetecknade kongressen.

Integrationen av två nya territoriella sektioner

I vår press har vi redan redogjort för integrationen av två nya IKS-sektioner i Filippinerna och Turkiet (kongressens ansvar var att bekräfta beslutet att integrera dem, som togs av vårt centrala organ i början av 2009).1

Som vi skrev då: ”Integrationen av dessa två nya sektioner kommer på ett avgörande sätt att öka IKS geografiska spridning”. Vi tog även upp två punkter kring dessa integrationer:

  • att de inte är resultatet av en snabb ”rekrytering”, vilket är det sätt som trotskister, och tyvärr också vissa grupper i det proletära lägret arbetar på. De är, liksom praktiken är inom IKS, ett resultat av ett långvarigt arbete av diskussioner under flera år med kamraterna i EKS i Turkiet och Internasyonalismo på Filippinerna;

  • de innebär ett tydligt tillbakavisande av anklagelserna om ”eurocentrism” som har riktats mot vår organisation.

En integration av två nya sektioner är inte något som sker särskilt frekvent inom vår organisation. Den senaste integrationen av en ny sektion ägde rum 1995 i och med integrationen av sektionen i Schweiz. Det är därför som de två nya sektionernas ankomst (som skedde kort efter att vi konstituerat en grupp i Brasilien 2007) uppfattades som mycket viktig och positiv för alla IKS medlemmar. Detta bekräftar både den analys som vår organisation har lagt fram under flera år vad gäller den potential som finns i utvecklandet av klassmedvetandet i den nuvarande historiska situationen, och giltigheten i den politik som vi har antagit gentemot de grupper och individer som rör sig i riktning mot revolutionära ståndpunkter. Detta faktum var än mer tydligt i och med att fyra grupper ur den internationalistiska miljön var närvarande på kongressen.

Närvaron av internationalistiska grupper

I den utvärdering som gjordes efter vår förra internationella kongress, underströk vi betydelsen av det faktum att, för första gången på flera årtionden, fyra grupper från den internationalistiska miljön, från Brasilien, Korea, Filippinerna och Turkiet deltog. Även denna gång var fyra grupper närvarande. Men det var inte samma grupper som deltog vid förra kongressen, eftersom två av de grupper som var närvarande då, nu hade blivit medlemmar av IKS, och vi kunde nu välkomna två nya grupper: en annan grupp från Korea och en grupp från Centralamerika (Nicaragua och Costa Rica): LECO (Liga por la Emanicipacion de la Clase Obrera) som hade deltagit i det ”möte för internationalistiska kommunister) som ägt rum i Latinamerika, ett initiativ av IKS och OPOP, den internationalistiska grupp i Brasilien som vi har upprätthållit kamratliga och mycket positiva relationer med under flera år.2 Denna grupp var än en gång närvarande vid vår kongress. Andra grupper som deltog vid mötet i Latinamerika var också inbjudna till vår kongress men var förhindrade att delta, eftersom Europa mer och mer börjar bli ett fort som stänger ute människor som inte är födda i de allt mer fåtaliga ”rika länderna”.

Närvaron av grupper i den internationalistiska miljön var ett mycket viktigt element i att kongressen var så framgångsrik och, i synnerhet, i det diskussionsklimat som rådde under kongressen. Kamraterna från dessa grupper uppvisade en varm och kamratlig hållning gentemot kamraterna i vår organisation, och tog upp flera frågor, särskilt vad gällde den ekonomiska krisen, på sätt som vi inte är riktigt vana vid i våra egna debatter, något som kom att stimulera en reflexion inom vår organisation.

Slutligen innebar närvaron av dessa kamrater ytterligare ett steg i den process av att öppna upp sig mot omvärlden, som IKS har haft som ett av sina huvudsakliga mål under de senaste åren – att öppna sig både mot andra proletära grupper och mot individer som rör sig i riktning mot kommunistiska ståndpunkter. Det är mycket svårare att falla i fällan av att bekräfta oss själva på olika sätt när vi har kamrater som står utanför vår organisation närvarande på ett möte. Denna process av öppnande utåt manifesterar sig också i våra reflexioner och ämnesval, speciellt med avseende på forskning och upptäckter inom vetenskapen3 Detta illustrerades på en konkret nivå av att en medlem av vetenskapssamhället var inbjuden till en av kongressens sessioner.

En forskares närvaro

För att högtidlighålla ”Darwin-året” på vårt eget sätt, och för att ge utrymme för en utveckling inom IKS av ett ökande intresse för vetenskapliga frågor, bjöd vi in en forskare som är specialiserad på språkets utveckling (författare till boken Why we talk: the evolutionary origins of language, utgiven av Oxford University Press) gjorde en presentation av sitt arbete inför kongressen, vilket tydligt har en darwinistisk utgångspunkt. Jean-Louis Desalles4 originella reflektioner om språket, dess roll i utvecklingen av sociala band och solidaritet hos människan, har en koppling till de diskussioner som har förts inom IKS , och som fortfarande pågår, om etik och debattkultur. Efter denne forskares presentation följde en debatt som vi var tvungna att tidsbegränsa, men som skulle ha kunnat pågå i flera timmar, eftersom de frågor som togs upp väckte ett passionerat intresse hos de närvarande kamraterna.

Vi vill verkligen tacka Jean-Louis Desalles, som, även om han inte delar våra politiska ståndpunkter, kunde ägna sin tid åt att berika den vetenskapliga reflexionen inom vår organisation. Vi vill också välkomna de mycket varma och vänliga svar som han gav till de frågor och invändningar som restes av IKS militanter.

Diskussionen om den internationella situationen

Kongressens innebar även att vi undersökte de klassiska punkter som vi alltid tar upp på våra internationella kongresser:

  • analysen av den internationella situationen;

  • organisationens liv och aktiviteter.

Resolutionen om den internationella situationen, som vi publicerar tillsammans med denna introduktion, är en slags syntes av diskussionerna på kongressen om det nuvarande världsläget. Självfallet kan den inte ta upp alla aspekter som togs upp i dessa diskussioner (varken vid kongressen eller i de förberedande rapporterna). Den har tre huvudsakliga teman:

  • att förstå de bakomliggande orsakerna, och vad som står på spel i den nuvarande, oförutsedda situationen av förvärrad ekonomisk kris i det kapitalistiska systemet, inför alla mystifikationer som läggs fram som förklaringar utav systemets försvarare;

  • att förstå den verkliga betydelsen för de imperialistiska konflikterna av demokraten Barack Obamas tillträde som president i världens ledande stormakt, eftersom detta har presenterats som ett nytt element i dessa konflikter, och ett hopp om att dessa ska försvagas;

  • att visa på perspektiven för klasskampen, särskilt de förutsättningar som skapas av de brutala attacker som proletariatet ställs inför, som ett resultat av den våldsamma ekonomiska krisen.

När det gäller den första aspekten, så är det viktigt att betona följande, för att förstå vad som står på spel i den nuvarande krisen för kapitalismen:

Den nuvarande krisen är den mest allvarliga som systemet har varit med om sedan den stora depressionen som påbörjades 1929...Därför är det inte finanskrisen som ligger till grund för den nuvarande recessionen. Tvärtom illustrerar finanskrisen endast det faktum att flykten in i en massiv skuldsättning, vilket gjorde det möjligt att komma över överproduktionen, inte kund fortgå i det oändliga...I verkligheten är perspektivet nu, även om inte det kapitalistiska systemet kommer att kollapsa som ett korthus, att systemet sjunker djupare och djupare ned i en historisk återvändsgränd, att man kastas djupare ned i de konvulsioner som drabbar det idag”.

Självfallet kunde inte denna kongress ge ett definitivt svar på alla de frågor som restes när det gäller kapitalismens nuvarande kris. Å ena sida, eftersom för varje dag som går ställs inför nya följdverkningar av krisen, vilket tvingar revolutionärer att noggrant följa situationen och att fortsätta diskutera betydelsen av dessa nya element. Å andra sidan, eftersom vår organisation inte är homogen vad gäller vissa aspekter av analysen av krisen. Detta är inte, enligt vårt synsätt, något tecken på svaghet inom IKS. I hela arbetarrörelsen historia, har det ägt rum debatter inom en marxistisk ram kring frågan om det kapitalistiska systemets historiska kris. IKS har nyligen publicerat vissa aspekter av den interna debatten i denna fråga,5 då vi inte ser dessa debatter som någon privat egendom för vår organisation utan hör till arbetarklassen i dess helhet. Därutöver uppmanar resolutionen om perspektiven för vår organisations aktiviteter, som antogs av kongressen, till en utveckling av debatten om andra aspekter av analysen av krisen, så att IKS kan stå så väl rustade som möjligt för att kunna ge tydliga svar på de frågor som ställs inför arbetarklassen och de individer som gett sig in i kampen för att kullkasta det kapitalistiska systemet.

Vad gäller det ”nya element” som valet av Obama har inneburit, så svarar resolutionen mycket tydligt att:

Det perspektiv som väntar världen efter att Obama valts till president för världens mäktigaste supermakt är inte i grunden olikt det som varit aktuellt fram till nu: fortsatta konfrontationer mellan första eller andrarangsstater, fortsatta barbariska krig som innebär allt mer tragiska konsekvenser (svält, epidemier, massiva folkförflyttningar) för de befolkningar som lever i olika konflikthärdar”.

Till slut, vad gäller perspektivet för klasskampen så försökte resolutionen, liksom diskussionen på kongressen, att utvärdera den påverkan som den brutala försämringen av krisen har haft:

Den anmärkningsvärda fördjupningen av kapitalismens kris idag innebär självfallet ett mycket viktigt element i utvecklingen av arbetarklassens kamp. Vid just denna tidpunkt, i alla världens länder, ställs arbetare inför massiva nedläggningar, med en ofrånkomlig ökning av arbetslösheten. På ett extremt konkret sätt, något som man känner i ”märg och ben”, upplever proletariatet kapitalismens oförmåga att kunna ens ge grunden till ett anständigt liv för de arbetare man exploaterar. Det är än mer tydligt att man allt mindre är kapabel att erbjuda någon framtid till nya generationer av arbetarklassen, vilket innebär en faktor av oro och förtvivlan inte bara för dem, utan för deras föräldrar. Därför mognar förutsättningarna för idén, om att systemet måste besegras, att utvecklas på en allt mer betydelsefull nivå inom arbetarklassen. Men det är inte tillräckligt för arbetarklassen att förstå, att det kapitalistiska systemet befinner sig i en återvändsgränd, att det måste ge plats för ett annat samhälle, för att man ska kunna ta upp ett revolutionärt perspektiv. Den måste också ha en övertygelse om att detta perspektiv är möjligt, och att man har styrkan att genomföra det... För att medvetandet om att det är möjligt med en kommunistisk revolution ska kunna nå ett genomslag inom arbetarklassen, så måste denna uppnå självförtroende om sin egen styrka, och detta sker genom en utveckling av massiva strider. De kraftiga attacker som man nu ställs inför på en internationell skala utgör den objektiva grundvalen för dessa strider. Men formen som dessa attacker tar sig idag, genom massiva nedläggningar, är inte något som är till fördel för att sådana rörelser ska uppstå... Det är därför som det faktum att, under den kommande perioden, vi inte kommer att kunna se ett storskaligt svar från arbetarklassens sida på attackerna, inte får låta oss tro att man har gett upp kampen till försvar för sina intressen. Det är först under en senare period som vi kommer att kunna se en utveckling av massiva arbetarstrider”.

Diskussionen om IKS liv och aktiviteter

En rapport presenterades om de viktigaste ståndpunkter som förts fram i den diskussion som ägt rum inom IKS. Ett viktigt fokus i dessa diskussioner de senaste två åren har varit den ekonomiska frågan – denna artikel har redan refererat till de olika skillnader som denna fråga har gett upphov till.

Ett annat fokus för våra diskussioner har varit frågan om den mänskliga naturen, som har gett upphov till en animerad debatt, som har inneburit många och omfattande bidrag. Denna debatt, som är långt ifrån avslutad, har visat att vi generellt är överens med de orienteringstexter som publicerats i International Review - ”confidence and solidarity in the struggle of the proletariat” (111), ”Marxism and Ethics” (127) och ”The culture of debate: a weapon in the class struggle” (131). Så snart dessa diskussioner är slutförda, kommer de att publiceras externt, i överensstämmelse med arbetarrörelsens traditioner. Vi kan dock notera ett senkommet uttryck för grundläggande kritik av dessa tre texter från en kamrat i vår sektion i Belgien och Holland (”senkommet” med avseende på publiceringen av dessa texter, eftersom de har förelegat i vår press under flera år nu), som anser att de inte är marxistiska (se nedan).

När det gäller organisationens liv och aktiviteter, så gjorde kongressen en positiv värdering av den föregående perioden, trots ett antal svagheter:

Balansräkningen för de senaste två årens aktiviteter visar på en politisk vitalitet hos IKS, dess förmåga att vara i fas med den historiska situationen, att vara öppen och vara en aktiv faktor i utvecklingen av klassmedvetandet, dess vilja att delta i initiativ för gemensamt arbete med andra revolutionärer... På nivån av organisationens interna liv är balansen över aktiviteterna också positiv, trots de verkliga svårigheter som finns, huvudsakligen på den organisatoriska nivån, och i mindre utsträckning, på nivån av centralisering” (Resolution om aktiviteter)

Kongressen ägnade delar av sin diskussion åt att undersöka de organisatoriska svårigheter som fortfarande finns inom IKS. Dessa är inte specifika för vår organisation utan drabbar alla organisationer i arbetarrörelsen, vilka ständigt konfronterar trycket från den dominerande borgerliga ideologin. Den verkliga styrkan hos dessa organisationer har alltid varit att konfrontera detta tryck på ett klarsynt sätt, i syfte att försöka bekämpa det, vilket särskilt var fallet med Bolsjevikpartiet. Detta var den anda som genomsyrade kongressens diskussioner kring denna fråga.

En av de frågor som särskilt diskuterades var de svårigheter som drabbat vår sektion i Belgien och Holland, där ett litet antal militanter nyligen lämnade organisationen, till stor del på grund av de attacker som förts fram av kamrat M. Under en tid har denne kamrat anklagat vår organisation, särskilt det centrala organets permanenta kommission, för att vända ryggen till en debattkultur, något som diskuterades utförligt vid en tidigare kongress6 och som vi ser som nödvändig för att varje revolutionär organisation ska kunna leva upp till sitt ansvar. Kamrat M., som försvarade en minoritetsståndpunkt vad gäller analysen av den ekonomiska krisen, ansåg sig vara offer för ”utestängning” och kände att hans ståndpunkter blev öppen diskrediterade av IKS, som inte var förmöget att diskutera dem. På grund av dessa anklagelser, beslöt IKS centrala organ att sätta upp en undersökningskommission, vars tre medlemmar valdes ut av kamrat M själv, och som efter flera månaders intervjuer och efter att ha gått igenom hundratals sidor av dokument, kom till slutsatsen att detta inte var fallet. Kongressen kunde bara beklaga att kamrat M liksom några andra kamrater som följde honom inte ville vänta på att denna kommission kunde dra sina slutsatser innan man bestämde sig för att lämna IKS.

Faktum är att kongressen var förmögen att se, speciellt i diskussionen om våra interna debatter, att det fanns en verklig vilja i vår organisation att utveckla en verklig debattkultur. Detta noterades inte bara av IKS militanter, utan även av delegater från andra organisationer:

IKS och dess militanters debattkultur är mycket imponerande. När jag är åter i Korea, kommer jag att dela med mig av dessa erfarenheter till mina kamrater där” (en av de koreanska grupperna)

Kongressen har inneburit en viktig möjlighet för mig att klargöra mina ståndpunkter i flera av diskussionerna. Jag möttes av en verklig debattkultur. Jag känner att jag måste utveckla relationerna mellan min grupp och IKS, och mitt mål är att göra detta. Jag hoppas att vi i framtiden kommer att kunna arbeta gemensamt för ett kommunistiskt samhälle”(den andra koreanska gruppen)7

IKS ägnar sig inte åt att praktisera debattkultur vart annat år när vi håller våra internationella kongresser. Som det inlägg som OPOP:s delegation gjorde i diskussionen om den ekonomiska krisen, så är det en del av en fortgående relation mellan våra två organisationer. Denna relation kan bara bli starkare, trots skillnader i olika frågor, såsom analysen av den ekonomiska krisen.

I OPOP:s namn vill jag markera betydelsen av denna kongress. För OPOP är IKS en systerorganisation, liksom Lenins parti i förhållande till Luxemburgs. Detta betyder att det finns en hel rad olika ståndpunkter och teoretiska uppfattningar, men att det framför allt finns en programmatisk enighet när det gäller nödvändigheten av ett revolutionärt störtande av borgarklassen, och etablerandet av proletariatets diktatur, en expropriation av borgarklassen och kapitalet”.

Den andra svårigheten som nämns i aktivitetsresolutionen gäller frågan om centralisering. Det är med målet att överkomma dessa svårigheter som kongressen diskuterade en mer allmän text om frågan om centralisering. Denna diskussion, som var nyttig även för det ”gamla gardet” i vår organisation för att bekräfta och precisera den kommunistiska uppfattningen av denna fråga, var särskilt viktig för de nya kamrater och sektioner som nyligen gått med i IKS.

En av de mest betydelsefulla inslagen under den 18:e kongressen, var närvaron av ”nya ansikten”, något som de ”gamla” kamraterna noterade med ett visst mått av överraskning. Bland dessa ”nya ansikten” var den yngre generationen speciellt väl representerad.

En entusiasm för framtiden

Närvaron av ett stort antal yngre människor vid kongressen var en faktor som bidrog till dynamik och entusiasm. I motsats till den borgerliga medieapparaten ägnar sig inte IKS åt någon ungdomskult, men det faktum att en ny generation har kommit till vår organisation – samtidigt som de flesta av de delegater som kom från andra grupper också var unga – är extremt viktigt för perspektivet av en proletär revolution. Likt isbergen, är denna den synliga toppen av en djupgående process av medvetandeutveckling i världens arbetarklass. På samma gång möjliggör detta en förstärkning av de existerande kommunistiska krafterna. Som resolutionen om den internationella situationen, som antogs på kongressen, beskriver det:

Vägen mot en revolutionär kamp och ett störtande av kapitalismen är lång och svår... men detta får inte avskräcka revolutionärerna eller paralysera deras beslutsamhet, tvärtom!”

Även om IKS ”gamla” militanter fortfarande har kvar sin beslutsamhet och hängivenhet, så är det denna nya generation som kommer att vara den som ger ett avgörande bidrag till framtidens revolutionära strider. Och just nu, så är den kamratliga andan, viljan att samlas, att samarbeta i att avslöja de fällor som borgarklassen försöker sätta upp, ansvarskänslan – alla dessa kvalitéer, som är tydliga hos de kamrater från den nya generationen som befann sig på kongressen – vare sig IKS militanter eller deltagare från inbjudna grupper – är något som lovar gott för förmågan hos den nya generationen att leva upp till sitt ansvar. Detta var något som uttrycktes av den unga delegaten från LECO, som talade om det internationalistiska möte som hölls förra våren i Latinamerika:

Debatten som börjar utvecklas samlar de grupper och individer som söker en enhet på en proletär grundval. Detta kräver utrymmen för den internationalistiska debatten, kontakter mellan delegater från den kommunistiska vänstern. Radikaliseringen av ungdomen och av minoriteter i Latinamerika och Asien gör det möjligt för denna referenspol att byggas upp av ett antal grupper som växer, både numerärt och politiskt. Detta ger oss vapen att ingripa och konfrontera de frågor som tas upp av kapitalets vänster: ”21 århundradets socialism”, Sandinismen etc. Den ståndpunkt som antogs vid mötet i Latinamerika är redan ett proletärt vapen. Jag hälsar ingripandet av kamraterna, som uttrycker en verklig internationalism, en vilja att politiskt och numerärt utveckla den kommunistiska vänstern på världsskala”.

IKS 12 juli 2009

 

 



 

1Se ”Välkommen, IKS sektioner i Filippinerna och Turkiet” publicerad i IR 117

2Läs artikeln om detta möte på vår hemsida och i World Revolution nr 324

3Detta har vi tagit upp i olika artiklar som publicerats om Darwin och darwinismen.

4Den läsare som vill fördjupa sig i hans arbeten kan besöka hans websida http://perso.telecom-paristech.fr/jld/

5Se International Review nr 138, diskussionen i artikeln ”In defence of the thesis of Keynesio-Fordist state capitalism”

6Se ”17th Congress of the ICC, the proletarian camp reinforced worldwide i International Review nr 130 och ”The culture of debate, a weapon of the class struggle” i International Rview nr 131

7Detta intryck av den höga kvalitén på debattkulturen på kongressen noterades även av den forskare vi bjöd in, som efter kongressen sände oss följande meddelande: ”Tack än en gång för den utmärkta interaktion jag fick tillfälle att ha med den marxistiska miljön. Jag upplevde verkligen ett mycket bra ögonblick”

IKS liv: