IKS 18 kongress Ett förenande av de internationalistiska krafterna

Utskriftsvänlig versionSend by email



I
slutet av maj 2009 höll IKS sin 18 internationella kongress. Som vi
alltid har gjort tidigare, vilket är en tradition inom
arbetarrörelsen, så presenterar vi för våra läsare de
huvudsakliga diskussionerna under denna kongress, eftersom de inte
bara är en intern affär, utan rör hela arbetarklassen.

Den
resolution om IKS aktiviteter som antogs av kongressen slog fast
följande:

Accelereringen av den
historiska situationen, på en aldrig tidigare skådad nivå i
arbetarrörelsens historia, karakteriseras av en samverkan utan de
två följande faktorerna:

  • en spridning av den mest
    allvarliga öppna krisen i kapitalismens historia, i kombination med
    ett förvärrande av de inter-imperialistiska spänningarna, och,
    sedan 2003, en långsam men stegvis utveckling av både djupet och
    omfattningen av en medvetandeutveckling inom arbetarklassen;

  • en utveckling av en
    internationalistisk miljö av grupper, som är särskilt tydlig i
    länderna i kapitalismens periferi.

Denna utveckling lyfter upp
IKS politiska ansvar till en ny nivå, och ställer de högsta krav,
vad gäller en teoretisk/politisk analys och ett deltagande i
klasskampen, liksom ett arbete mot de nya grupper och individer som
söker en politisk klarhet.”

Den balansräkning som vi kan
göra upp efter vår organisations 18 kongress måste måste därför
baseras på vår kapacitet att leva upp till detta ansvar.

För en verkligt seriös
kommunistisk organisation, är det alltid en delikat fråga att
proklamera att den ena eller andra aspekten av dess aktiviteter har
varit en succé. Av flera skäl.

För det första, därför
att kapaciteten, hos en organisation som kämpar för en kommunistisk
revolution inte kan bedömas på kort sikt, utan endast långsiktigt.
Dess roll är att, samtidigt som man är förankrad i den dagliga
historiska verkligheten, inte så mycket att utöva inflytande på
den omedelbara verkligheten – åtminstone inte i stor skala, utan
att förbereda sig för den framtida händelseutvecklingen.

För det andra, därför att
det för en sådan organisations medlemmar, alltid finns en fara av
att måla allt i rosenrött, eller att vara allt för överseende med
svagheterna i det kollektiv som man har ägnat så pass mycket
energi, och som man ständigt är förpliktigade att försvara, mot
alla attacker som man utsätts för, dolt eller öppet, av alla
kapitalismens försvarare. Historien kan ge oss många exempel på
militanter, övertygade om den kommunistiska saken som på grund av
en ”parti-patriotism” inte har kunnat se svagheter, glidningar
och även förräderier av deras organisation. Idag kan man se, hos
de som försvarar ett kommunistiskt perspektiv, en hel del som anser
att deras grupp, vars medlemmar ofta kan räknas på ena handens
fingrar, är det enda riktiga ”internationella kommunistiska
partiet”, den organisation som i framtiden massorna kommer att
samlas kring, och som, döv för all kritik och debatt, anser att
andra grupper i den proletära miljön är bedragare.

Medvetna om faran i den här
typen av illusioner, och med en nödvändig försiktighet, så kan vi
fortfarande slå fast att IKS 18 kongress kunde leva upp till det
ansvar som beskrivits ovan, och skapade förutsättningarna för oss
att fortsätta på rätt väg.

Vi kan inte här gå in på
alla skäl som gör att vi kan slå fast detta. Vi vill bara
understryka de viktigaste:

  • det faktum att
    kongressen började sitt arbete med att ratifiera integrationen av
    två nya sektioner, på Filippinerna och i Turkiet;

  • närvaron på kongressen
    av fyra grupper från den internationalistiska miljön;

  • den öppna attityden
    gentemot grupper utanför vår organisation, vilket särskilt
    illustrerades av närvaron av dessa grupper;

  • kongressens vilja att
    klarsynt ta sig an de svårigheter och svagheter som vår
    organisation måste överkomma;

  • den solidariska och
    entusiastiska anda som kännetecknade kongressen.

Integrationen
av två nya territoriella sektioner

I vår press har vi redan
redogjort för integrationen av två nya IKS-sektioner i Filippinerna
och Turkiet (kongressens ansvar var att bekräfta beslutet att
integrera dem, som togs av vårt centrala organ i början av 2009).1

Som vi skrev då:
”Integrationen av
dessa två nya sektioner kommer på ett avgörande sätt att öka IKS
geografiska spridning”
.
Vi tog även upp två punkter kring dessa integrationer:

  • att de inte är
    resultatet av en snabb ”rekrytering”, vilket är det sätt som
    trotskister, och tyvärr också vissa grupper i det proletära
    lägret arbetar på. De är, liksom praktiken är inom IKS, ett
    resultat av ett långvarigt arbete av diskussioner under flera år
    med kamraterna i EKS i Turkiet och Internasyonalismo på
    Filippinerna;

  • de innebär ett tydligt
    tillbakavisande av anklagelserna om ”eurocentrism” som har
    riktats mot vår organisation.

En integration av två nya
sektioner är inte något som sker särskilt frekvent inom vår
organisation. Den senaste integrationen av en ny sektion ägde rum
1995 i och med integrationen av sektionen i Schweiz. Det är därför
som de två nya sektionernas ankomst (som skedde kort efter att vi
konstituerat en grupp i Brasilien 2007) uppfattades som mycket viktig
och positiv för alla IKS medlemmar. Detta bekräftar både den
analys som vår organisation har lagt fram under flera år vad gäller
den potential som finns i utvecklandet av klassmedvetandet i den
nuvarande historiska situationen, och giltigheten i den politik som
vi har antagit gentemot de grupper och individer som rör sig i
riktning mot revolutionära ståndpunkter. Detta faktum var än mer
tydligt i och med att fyra grupper ur den internationalistiska miljön
var närvarande på kongressen.

Närvaron
av internationalistiska grupper

I den utvärdering som
gjordes efter vår förra internationella kongress, underströk vi
betydelsen av det faktum att, för första gången på flera
årtionden, fyra grupper från den internationalistiska miljön, från
Brasilien, Korea, Filippinerna och Turkiet deltog. Även denna gång
var fyra grupper närvarande. Men det var inte samma grupper som
deltog vid förra kongressen, eftersom två av de grupper som var
närvarande då, nu hade blivit medlemmar av IKS, och vi kunde nu
välkomna två nya grupper: en annan grupp från Korea och en grupp
från Centralamerika (Nicaragua och Costa Rica): LECO (Liga por la
Emanicipacion de la Clase Obrera) som hade deltagit i det ”möte
för internationalistiska kommunister) som ägt rum i Latinamerika,
ett initiativ av IKS och OPOP, den internationalistiska grupp i
Brasilien som vi har upprätthållit kamratliga och mycket positiva
relationer med under flera år.
2
Denna grupp var än en gång närvarande vid vår kongress. Andra
grupper som deltog vid mötet i Latinamerika var också inbjudna till
vår kongress men var förhindrade att delta, eftersom Europa mer och
mer börjar bli ett fort som stänger ute människor som inte är
födda i de allt mer fåtaliga ”rika länderna”.

Närvaron av grupper i den
internationalistiska miljön var ett mycket viktigt element i att
kongressen var så framgångsrik och, i synnerhet, i det
diskussionsklimat som rådde under kongressen. Kamraterna från dessa
grupper uppvisade en varm och kamratlig hållning gentemot kamraterna
i vår organisation, och tog upp flera frågor, särskilt vad gällde
den ekonomiska krisen, på sätt som vi inte är riktigt vana vid i
våra egna debatter, något som kom att stimulera en reflexion inom
vår organisation.

Slutligen innebar närvaron
av dessa kamrater ytterligare ett steg i den process av att öppna
upp sig mot omvärlden, som IKS har haft som ett av sina huvudsakliga
mål under de senaste åren – att öppna sig både mot andra
proletära grupper och mot individer som rör sig i riktning mot
kommunistiska ståndpunkter. Det är mycket svårare att falla i
fällan av att bekräfta oss själva på olika sätt när vi har
kamrater som står utanför vår organisation närvarande på ett
möte. Denna process av öppnande utåt manifesterar sig också i
våra reflexioner och ämnesval, speciellt med avseende på forskning
och upptäckter inom vetenskapen
3
Detta illustrerades på en konkret nivå av att en medlem av
vetenskapssamhället var inbjuden till en av kongressens sessioner.

En
forskares närvaro

För att högtidlighålla
”Darwin-året” på vårt eget sätt, och för att ge utrymme för
en utveckling inom IKS av ett ökande intresse för vetenskapliga
frågor, bjöd vi in en forskare som är specialiserad på språkets
utveckling (författare till boken
Why
we
talk: the evolutionary origins of language,

utgiven av Oxford University Press) gjorde en presentation av sitt
arbete inför kongressen, vilket tydligt har en darwinistisk
utgångspunkt. Jean-Louis Desalles
4
originella reflektioner om språket, dess roll i utvecklingen av
sociala band och solidaritet hos människan, har en koppling till de
diskussioner som har förts inom IKS , och som fortfarande pågår,
om etik och debattkultur. Efter denne forskares presentation följde
en debatt som vi var tvungna att tidsbegränsa, men som skulle ha
kunnat pågå i flera timmar, eftersom de frågor som togs upp väckte
ett passionerat intresse hos de närvarande kamraterna.

Vi vill verkligen tacka
Jean-Louis Desalles, som, även om han inte delar våra politiska
ståndpunkter, kunde ägna sin tid åt att berika den vetenskapliga
reflexionen inom vår organisation. Vi vill också välkomna de
mycket varma och vänliga svar som han gav till de frågor och
invändningar som restes av IKS militanter.

Diskussionen
om den internationella situationen

Kongressens innebar även att
vi undersökte de klassiska punkter som vi alltid tar upp på våra
internationella kongresser:

  • analysen av den
    internationella situationen;

  • organisationens liv och
    aktiviteter.

Resolutionen om den
internationella situationen, som vi publicerar tillsammans med denna
introduktion, är en slags syntes av diskussionerna på kongressen om
det nuvarande världsläget. Självfallet kan den inte ta upp alla
aspekter som togs upp i dessa diskussioner (varken vid kongressen
eller i de förberedande rapporterna). Den har tre huvudsakliga
teman:

  • att förstå de
    bakomliggande orsakerna, och vad som står på spel i den nuvarande,
    oförutsedda situationen av förvärrad ekonomisk kris i det
    kapitalistiska systemet, inför alla mystifikationer som läggs fram
    som förklaringar utav systemets försvarare;

  • att förstå den
    verkliga betydelsen för de imperialistiska konflikterna av
    demokraten Barack Obamas tillträde som president i världens
    ledande stormakt, eftersom detta har presenterats som ett nytt
    element i dessa konflikter, och ett hopp om att dessa ska försvagas;

  • att visa på
    perspektiven för klasskampen, särskilt de förutsättningar som
    skapas av de brutala attacker som proletariatet ställs inför, som
    ett resultat av den våldsamma ekonomiska krisen.

När det gäller den första
aspekten, så är det viktigt att betona följande, för att förstå
vad som står på spel i den nuvarande krisen för kapitalismen:

Den nuvarande krisen är
den mest allvarliga som systemet har varit med om sedan den stora
depressionen som påbörjades 1929...Därför är det inte
finanskrisen som ligger till grund för den nuvarande recessionen.
Tvärtom illustrerar finanskrisen endast det faktum att flykten in i
en massiv skuldsättning, vilket gjorde det möjligt att komma över
överproduktionen, inte kund fortgå i det oändliga...I verkligheten
är perspektivet nu, även om inte det kapitalistiska systemet kommer
att kollapsa som ett korthus, att systemet sjunker djupare och
djupare ned i en historisk återvändsgränd, att man kastas djupare
ned i de konvulsioner som drabbar det idag”.

Självfallet kunde inte denna
kongress ge ett definitivt svar på alla de frågor som restes när
det gäller kapitalismens nuvarande kris. Å ena sida, eftersom för
varje dag som går ställs inför nya följdverkningar av krisen,
vilket tvingar revolutionärer att noggrant följa situationen och
att fortsätta diskutera betydelsen av dessa nya element. Å andra
sidan, eftersom vår organisation inte är homogen vad gäller vissa
aspekter av analysen av krisen. Detta är inte, enligt vårt synsätt,
något tecken på svaghet inom IKS. I hela arbetarrörelsen historia,
har det ägt rum debatter inom en marxistisk ram kring frågan om det
kapitalistiska systemets historiska kris. IKS har nyligen publicerat
vissa aspekter av den interna debatten i denna fråga,
5
då vi inte ser dessa debatter som någon privat egendom för vår
organisation utan hör till arbetarklassen i dess helhet. Därutöver
uppmanar resolutionen om perspektiven för vår organisations
aktiviteter, som antogs av kongressen, till en utveckling av debatten
om andra aspekter av analysen av krisen, så att IKS kan
stå
så väl rus
tade
som möjligt för att kunna ge tydliga svar på de frågor som ställs
inför arbetarklassen och de individer som gett sig in i kampen för
att kullkasta det kapitalistiska systemet.

Vad gäller det ”nya
element” som valet av Obama har inneburit, så svarar resolutionen
mycket tydligt att:

Det perspektiv som
väntar världen efter att Obama valts till president för världens
mäktigaste supermakt är inte i grunden olikt det som varit aktuellt
fram till nu: fortsatta konfrontationer mellan första eller
andrarangsstater, fortsatta barbariska krig som innebär allt mer
tragiska konsekvenser (svält, epidemier, massiva folkförflyttningar)
för de befolkningar som lever i olika konflikthärdar”.

Till slut, vad gäller
perspektivet för klasskampen så försökte resolutionen, liksom
diskussionen på kongressen, att utvärdera den påverkan som den
brutala försämringen av krisen har haft:

Den anmärkningsvärda
fördjupningen av kapitalismens kris idag innebär självfallet ett
mycket viktigt element i utvecklingen av arbetarklassens kamp. Vid
just denna tidpunkt, i alla världens länder, ställs arbetare inför
massiva nedläggningar, med en ofrånkomlig ökning
av
arbetslösheten. På ett extremt konkret sätt, något som man känner
i ”märg och ben”, upplever proletariatet kapitalismens oförmåga
att kunna ens ge grunden till ett anständigt liv för de arbetar
e
man exploaterar. Det är än mer tydligt att man allt mindre är
kapabel att erbjuda någon framtid till nya generationer av
arbetarklassen, vilket innebär en faktor av oro och förtvivlan inte
bara för dem, utan för deras föräldrar. Därför mognar
förutsättningarna för idén, om att systemet måste besegras, att
utvecklas på en allt mer betydelsefull nivå inom arbetarklassen.
Men det är inte tillräckligt för arbetarklassen att förstå, att
det kapitalistiska systemet befinner sig i en återvändsgränd, att
det måste ge plats för ett annat samhälle, för att man ska kunna
ta upp ett revolutionärt perspektiv. Den måste också ha en
övertygelse om att detta perspektiv är möjligt, och att man har
styrkan att genomföra det... För att medvetandet om att det är
möjligt med en kommunistisk revolution ska kunna nå ett genomslag
inom arbetarklassen, så måste denna uppnå självförtroende om sin
egen styrka, och detta sker genom en utveckling av massiva strider.
De kraftiga attacker som man nu ställs inför på en internationell
skala utgör den objektiva grundvalen för dessa strider. Men formen
som dessa attacker tar sig idag, genom massiva nedläggningar, är
inte något som är till fördel för att sådana rörelser ska
uppstå... Det är därför som det faktum att, under den kommande
perioden, vi inte kommer att kunna se ett storskaligt svar från
arbetarklassens sida på attackerna, inte får låta oss tro att man
har gett upp kampen till försvar för sina intressen. Det är först
under en senare period som vi kommer att kunna se en utveckling av
massiva arbetarstrider”.

Diskussionen
om IKS liv och aktiviteter

En rapport presenterades om
de viktigaste ståndpunkter som förts fram i den diskussion som ägt
rum inom IKS. Ett viktigt fokus i dessa diskussioner de senaste två
åren har varit den ekonomiska frågan – denna artikel har redan
refererat till de olika skillnader som denna fråga har gett upphov
till.

Ett annat fokus för våra
diskussioner har varit frågan om den mänskliga naturen, som har
gett upphov till en animerad debatt, som har inneburit många och
omfattande bidrag. Denna debatt, som är långt ifrån avslutad, har
visat att vi generellt är överens med de orienteringstexter som
publicerats i International Review
- ”confidence and solidarity in the struggle of the proletariat”
(111), ”Marxism and Ethics” (127) och ”The culture of debate: a
weapon in the class struggle” (131). Så snart dessa diskussioner
är slutförda, kommer de att publiceras externt, i överensstämmelse
med arbetarrörelsens traditioner. Vi kan dock notera ett senkommet
uttryck för grundläggande kritik av dessa tre texter från en
kamrat i vår sektion i Belgien och Holland (”senkommet” med
avseende på publiceringen av dessa texter, eftersom de har förelegat
i vår press under flera år nu), som anser att de inte är
marxistiska (se nedan).

När det gäller
organisationens liv och aktiviteter, så gjorde kongressen en positiv
värdering av den föregående perioden, trots ett antal svagheter:

Balansräkningen för
de senaste två årens aktiviteter visar på en politisk vitalitet
hos IKS, dess förmåga att vara i fas med den historiska
situationen, att vara öppen och vara en aktiv faktor i utvecklingen
av klassmedvetandet, dess vilja att delta i initiativ för gemensamt
arbete med andra revolutionärer... På nivån av organisationens
interna liv är balansen över aktiviteterna också positiv, trots de
verkliga svårigheter som finns, huvudsakligen på den
organisatoriska nivån, och i mindre utsträckning, på nivån av
centralisering”
(Resolution
om aktiviteter)

Kongressen ägnade delar av
sin diskussion åt att undersöka de organisatoriska svårigheter som
fortfarande finns inom IKS. Dessa är inte specifika för vår
organisation utan drabbar alla organisationer i arbetarrörelsen,
vilka ständigt konfronterar trycket från den dominerande borgerliga
ideologin. Den verkliga styrkan hos dessa organisationer har alltid
varit att konfrontera detta tryck på ett klarsynt sätt, i syfte att
försöka bekämpa det, vilket särskilt var fallet med
Bolsjevikpartiet. Detta var den anda som genomsyrade kongressens
diskussioner kring denna fråga.

En av de frågor som särskilt
diskuterades var de svårigheter som drabbat vår sektion i Belgien
och Holland, där ett litet antal militanter nyligen lämnade
organisationen, till stor del på grund av de attacker som förts
fram av kamrat M. Under en tid har denne kamrat anklagat vår
organisation, särskilt det centrala organets permanenta kommission,
för att vända ryggen till en debattkultur, något som diskuterades
utförligt vid en tidigare kongress
6
och som vi ser som nödvändig för att varje revolutionär
organisation ska kunna leva upp till sitt ansvar. Kamrat M., som
försvarade en minoritetsståndpunkt vad gäller analysen av den
ekonomiska krisen, ansåg sig vara offer för ”utestängning” och
kände att hans ståndpunkter blev öppen diskrediterade av IKS, som
inte var förmöget att diskutera dem. På grund av dessa
anklagelser, beslöt IKS centrala organ att sätta upp en
undersökningskommission, vars tre medlemmar valdes ut av kamrat M
själv, och som efter flera månaders intervjuer och efter att ha
gått igenom hundratals sidor av dokument, kom till slutsatsen att
detta inte var fallet. Kongressen kunde bara beklaga att kamrat M
liksom några andra kamrater som följde honom inte ville vänta på
att denna kommission kunde dra sina slutsatser innan man bestämde
sig för att lämna IKS.

Faktum är att kongressen var
förmögen att se, speciellt i diskussionen om våra interna
debatter, att det fanns en verklig vilja i vår organisation att
utveckla en verklig debattkultur. Detta noterades inte bara av IKS
militanter, utan även av delegater från andra organisationer:

IKS och dess
militanters debattkultur är mycket imponerande. När jag är åter i
Korea, kommer jag att dela med mig av dessa erfarenheter till mina
kamrater där”
(en
av de koreanska grupperna)

Kongressen
har inneburit en viktig möjlighet för mig att klargöra mina
ståndpunkter i flera av diskussionerna. Jag möttes av en verklig
debattkultur. Jag känner att jag måste utveckla relationerna mellan
min grupp och IKS, och mitt mål är att göra detta. Jag hoppas att
vi i framtiden kommer att kunna arbeta gemensamt för ett
kommunistiskt samhälle”
(den
andra koreanska gruppen)7

IKS ägnar sig inte åt att
praktisera debattkultur vart annat år när vi håller våra
internationella kongresser. Som det inlägg som OPOP:s delegation
gjorde i diskussionen om den ekonomiska krisen, så är det en del av
en fortgående relation mellan våra två organisationer. Denna
relation kan bara bli starkare, trots skillnader i olika frågor,
såsom analysen av den ekonomiska krisen.

I OPOP:s namn vill jag
markera betydelsen av denna kongress. För OPOP är IKS en
systerorganisation, liksom Lenins parti i förhållande till
Luxemburgs. Detta betyder att det finns en hel rad olika ståndpunkter
och teoretiska uppfattningar, men att det framför allt finns en
programmatisk enighet när det gäller nödvändigheten av ett
revolutionärt störtande av borgarklassen, och etablerandet av
proletariatets diktatur, en expropriation av borgarklassen och
kapitalet”
.

Den andra svårigheten som
nämns i aktivitetsresolutionen gäller frågan om centralisering.
Det är med målet att överkomma dessa svårigheter som kongressen
diskuterade en mer allmän text om frågan om centralisering. Denna
diskussion, som var nyttig även för det ”gamla gardet” i vår
organisation för att bekräfta och precisera den kommunistiska
uppfattningen av denna fråga, var särskilt viktig för de nya
kamrater och sektioner som nyligen gått med i IKS.

En av de mest betydelsefulla
inslagen under den 18:e kongressen, var närvaron av ”nya
ansikten”, något som de ”gamla” kamraterna noterade med ett
visst mått av överraskning. Bland dessa ”nya ansikten” var den
yngre generationen speciellt väl representerad.

En
entusiasm för framtiden

Närvaron av ett stort antal
yngre människor vid kongressen var en faktor som bidrog till dynamik
och entusiasm. I motsats till den borgerliga medieapparaten ägnar
sig inte IKS åt någon ungdomskult, men det faktum att en ny
generation har kommit till vår organisation – samtidigt som de
flesta av de delegater som kom från andra grupper också var unga –
är extremt viktigt för perspektivet av en proletär revolution.
Likt isbergen, är denna den synliga toppen av en djupgående process
av medvetandeutveckling i världens arbetarklass. På samma gång
möjliggör detta en förstärkning av de existerande kommunistiska
krafterna. Som resolutionen om den internationella situationen, som
antogs på kongressen, beskriver det:

Vägen mot en
revolutionär kamp och ett störtande av kapitalismen är lång och
svår... men detta får inte avskräcka revolutionärerna eller
paralysera deras beslutsamhet, tvärtom!”

Även om IKS ”gamla”
militanter fortfarande har kvar sin beslutsamhet och hängivenhet, så
är det denna nya generation som kommer att vara den som ger ett
avgörande bidrag till framtidens revolutionära strider. Och just
nu, så är den kamratliga andan, viljan att samlas, att samarbeta i
att avslöja de fällor som borgarklassen försöker sätta upp,
ansvarskänslan – alla dessa kvalitéer, som är tydliga hos de
kamrater från den nya generationen som befann sig på kongressen –
vare sig IKS militanter eller deltagare från inbjudna grupper – är
något som lovar gott för förmågan hos den nya generationen att
leva upp till sitt ansvar. Detta var något som uttrycktes av den
unga delegaten från LECO, som talade om det internationalistiska
möte som hölls förra våren i Latinamerika:

Debatten som börjar
utvecklas samlar de grupper och individer som söker en enhet på en
proletär grundval. Detta kräver utrymmen för den
internationalistiska debatten, kontakter mellan delegater från den
kommunistiska vänstern. Radikaliseringen av ungdomen och av
minoriteter i Latinamerika och Asien gör det möjligt för denna
referenspol att byggas upp av ett antal grupper som växer, både
numerärt och politiskt. Detta ger oss vapen att ingripa och
konfrontera de frågor som tas upp av kapitalets vänster: ”21
århundradets socialism”, Sandinismen etc. Den ståndpunkt som
antogs vid mötet i Latinamerika är redan ett proletärt vapen. Jag
hälsar ingripandet av kamraterna, som uttrycker en verklig
internationalism, en vilja att politiskt och numerärt utveckla den
kommunistiska vänstern på världsskala”.

IKS 12 juli 2009

 

 

 

1Se
”Välkommen, IKS sektioner i Filippinerna och Turkiet”
publicerad i IR 117

2Läs
artikeln om detta möte på vår hemsida och i World Revolution nr
324

3Detta
har vi tagit upp i olika artiklar som publicerats om Darwin och
darwinismen.

4Den
läsare som vill fördjupa sig i hans arbeten kan besöka hans
websida http://perso.telecom-paristech.fr/jld/

5Se
International Review nr 138, diskussionen i artikeln ”In defence
of the thesis of Keynesio-Fordist state capitalism”

6Se
”17th Congress of the ICC, the proletarian camp
reinforced worldwide i International Review nr 130 och ”The
culture of debate, a weapon of the class struggle” i International
Rview nr 131

7Detta
intryck av den höga kvalitén på debattkulturen på kongressen
noterades även av den forskare vi bjöd in, som efter kongressen
sände oss följande meddelande: ”Tack än en gång för den
utmärkta interaktion jag fick tillfälle att ha med den marxistiska
miljön. Jag upplevde verkligen ett mycket bra ögonblick”

IKS liv: