Diskussion om IKS på Socialism.nu

Utskriftsvänlig versionSend by email



I förra numret av Internationell
Revolution publicerade vi tillsammans med vårt svar en text som en
av våra läsare sänt till oss. Under rubriken ”Terrorismen ett
hinder för arbetarklassens kamp” i Internationell Revolution nr
114 diskuterade vi framförallt upp frågan om varför terrorismen
aldrig är något som arbetarklassen kunde använda i sin kamp men
även om varför antifascism endast leder till försvaret av en mer
demokratisk form av kapitalets diktatur. Denna text publicerades även
på diskussionsforumet Socialism.nu med titeln ”kritik av
internationella kommunistiska strömningen”.Detta är ett initiativ
som vi ser som något väldigt positivt och som visar på både ett
intresse och behov att diskutera revolutionär politik.

I den diskussionstråd som följde, tog
diskussionen inte direkt upp innehållet i texten. Trots en del
trista personangrepp mot textförfattaren från den antifascistiska
miljön togs det även upp flera intressanta frågeställningar som
vi skulle vilja återvända till i denna artikel: detta framförallt
eftersom som vi vill ta upp denna diskussion här i vår press, men
även på grund av att Socialism.nu stängdes, och denna diskussion
inte kunde utvecklas där.

Vi kommer i denna artikel att ta upp
några av de frågor som vi anser har ett mer generellt intresse.
Framförallt frågan om vad en vänsterkommunistisk tradition och
organisation är för något. Denna fråga ställdes på lite olika
sätt i diskussionen i olika inlägg. Det är i synnerhet de frågor
som ställdes av signaturen ”O sthlm” i ett inlägg som vi kommer
att besvara här.

  • Vilka grupper räknas in i den
    proletära politiska miljön. Vad krävs för att grupp skall räknas
    dit?

  • Vad anser IKS om folk som köpt
    deras kritik av 'kapitalets vänster', men ändå fortsätter att
    verka inom denna av rent pragmatiska skäl?

  • Varför använder aldrig IKS
    begreppet 'skådespel' i sin analys av samhället – är det för
    att begreppet inte är analogt med den marxistiska begreppsapparaten
    eller är det för att IKS ser den situationistiska rörelsen som en
    kulturrörelse och ingen politisk rörelse

  • Vad anser IKS om den trotskistiska
    uppfattningen att en rörelse ytterst karaktäriseras av sitt
    ledarskap

Dessa frågor är intressanta eftersom
de går rakt på kärnan vad som definierar en revolutionär
organisation och vad som är dess uppgifter.

Till frågan om det som vi kallar den
proletära politiska miljön. Detta är ingen abstrakt fråga utan
bygger direkt på erfarenheterna från klasskampen. Detta betyder,
att IKS uppfattning om vad som är en proletär grupp eller inte
baserar sig på erfarenheterna från över ett sekel av klasskamp. En
viktig del av revolutionärers aktivitet har alltid varit att basera
sig på arbetarklassens historiska erfarenheter när det gäller att
utveckla sitt politiska program. Denna är metod får ännu större
betydelse idag när ser hur politiska rörelser som autonomister som
verkar stå för en väldigt radikal politik. Öppet säger de, att
klasskampen har förändrats så mycket att det krävs en ny typ av
klasskamp. Detta innebär i själva verket inte något annat än att
man teoretiserar sin egen historielöshet. Det är därför som det
är så viktigt att använda en metod som utgår från detta
historiska sammanhang. Detta är den är den enda metoden man använda
för att förstå klassnaturen hos politiska rörelser som framstår
som progressiva eller säger sig stå på arbetarklassens sida.

Framförallt den internationella
revolutionära våg som skakade världen 1917-23 med ryska
revolutionen som sin höjdpunkt och i ännu högre grad från det
nederlag som följde på denna revolutionära våg, är väldigt rik
på lärdomar för revolutionärer idag. De främsta lärdomarna från
denna period är, att som den Tredje internationalen konstaterade på
sin första kongress, att parlamentet förlorat all betydelse för
proletär kamp och att socialdemokratin och dess fackföreningar
förrått arbetarklassen och sedan 1914 blivit ett av den härskande
klassens viktigaste redskap för att kontrollera och disciplinera
arbetarklassen. De två världskrigen har på ett väldigt tydligt
sätt visat detta tragiska faktum, det klassiska exemplet på det är
hur det mest respekterade partiet inom den Andra Internationalen
röstade för krigskrediter 1914 och sedan aktivt stödde den tyska
statens krigsansträngning. Allt sedan dess har socialdemokratin och
och dess efterföljare till vänster varit de mest effektiva
rekryteringssergeanterna för den härskande klassens krigsmaskineri.
I synnerhet under andra världskriget, då hela vänstern utom en
väldigt liten minoritet av vänsterkommunister, mobiliserade för
det imperialistiska kriget. Det är väldigt viktigt att se att i
synnerhet trottar och stalinister hade en viktig roll när de gällde
att mobilisera proletariatet för det imperialistiska kriget. Det var
endast de små vänsterkommunistiska minoriteterna som höll fast vid
bolsjevikernas och Lenins stolta internationalistiska paroll ”vänd
det imperialistiska kriget till ett revolutionärt inbördeskrig”

Detta är väldigt kortfattat den
historiska bakgrunden till de kriterier som avgör vad som är en
proletär grupp eller inte.

Det som krävs för att man skall kunna
kallas en proletär grupp är

  1. Internationalism, det vill säga
    att man klart tar ställning för proletariatets internationella
    enhet genom att ta avstånd från alla nationella befrielserörelser
    och andra nationella rörelser som mobiliserar arbetarklassen bakom
    den egna nationen mot dess klassbröder i andra länder. Enligt det
    Kommunistiska manifestets paroll ”proletärer i alla länder
    förena er”.

  2. Att man tar avstånd från alla så
    kallade socialistiska stater som Kuba, Nordkorea eller Chavez
    Venezuela och klart fördömer deras statskapitalistiska natur.

  3. Att man tar avstånd från
    socialdemokratiska och övriga vänsterpartier och fördömer deras
    roll som ett vänsterbihang till den kapitalistiska staten. Detta
    gäller naturligtvis även den officiella anarkismen och
    syndikalismen som SAC. Samtidigt, på grund av anarkismens lösa
    natur, är det nödvändigt att se att inom denna miljö finns allt
    från rena vänstergrupper som till exempel stödjer en palestinsk
    stat, till internationalister.

  4. Att man klart tar avstånd från
    den parlamentariska cirkusen.

  5. Att man arbetar för
    arbetarklassens självständiga kamp genom att hela tiden lyfta fram
    vad som är perspektivet för arbetarklassen som helhet. Att man
    aktivt tar ställning mot facket som framförallt är ett redskap
    för staten att kontrollera och sabotera arbetarnas kamp.

Detta är väldigt kortfattat vad som
är det mest grundläggande för att en grupp skall kunna vara en
proletär grupp. Med andra ord, för att man skall kunna bidra till
att utveckla klasskampen.

Historiskt sett har den proletära
eller som den också kallas den internationalistiska miljön
framförallt bestått grupper inom den så kallade ”italienska
vänstern” och de olika rådskommunistiska strömningar som uppstod
i Tyskland(1). Dessa båda var ett resultat av att man bröt sig ur
den tredje internationalens partier som degenererade till
stalinistiska stödpartier för den nya Sovjetstaten.

Idag återstår av denna historiska
miljö förutom IKS ett antal bordigistiska partier i Italien som
till exempel Partito Communista
Internazionalista som samarbetar med CWO
(Communist Workers organisation i
Storbritannien) i IBRP (International Bureau of the
Revolutionary Party). Av de ursprungliga rådskommunistiska grupperna
återstår i princip bara enstaka invider. Utöver detta finns det
ett antal smågrupper som ett eller annat sätt är influerade av
vänsterkommunistiska ståndpunkter.

Det som är väldigt
uppmuntrande är att vi idag förutom denna historiska miljö ser
framväxten av en ny internationalistisk miljö. Det vill säga
grupper och strömningar som inte direkt har uppstått ur dessa
historiska vänsterkommunistiska traditioner utan mer är ett
resultat av en politisk reflektion hos en ny generation
revolutionärer. För att bara ta ett exempel kan vi nämna EKS i
Turkiet som under hösten gav ut ett internationalistiskt flygblad
som fördömde Turkiets militära äventyr i norra Irak (se
Internationell Revolution nr 114).

Nu skall vi diskutera den
andra frågan "Vad anser
IKS om folk som köpt deras kritik av 'kapitalets vänster', men ändå
fortsätter att verka inom denna av rent pragmatiska skäl?"

Det beror naturligtvis
alldeles på vad man har för en roll inom en sådan organisation och
även vad det för typ av organisation. Det skulle ju till exempel
vara snudd på schizofrent att inneha en ledande position i en
trotskistisk eller stalinistisk organisation, samtidigt som man delar
vår uppfattning om att deras politik står i direkt motsättning
till arbetarklassens intressen. Det som är viktigt att påpeka här
att vi inte tar avstånd från enskilda människor bara för att de
är med i en vänsterorganisation. Vad vi är motståndare till är
vänsterns politiska roll. Det kan istället vara möjligt att man om
att man är med i en vänsterorganisation och börjar ifrågasätta
dess politik, att använda denna situation till att diskutera vad man
upplever som en mer revolutionär politik. På det sättet skulle man
kunna använda denna situation till något som är positivt för
arbetarklassen genom att utveckla en mer djupgående kritik av
kapitalets vänster. En av den revolutionära organisationens främsta
uppgifter är, att så mycket som möjligt bidra till en diskussion
och reflektion. Det är det som skiljer en revolutionär organisation
som IKS från kapitalets vänster som mest är intresserad av att
rekrytera okritiska aktivister.

Varför
använder aldrig IKS begreppet 'skådespel' i sin analys av
samhället- är det för att begreppet inte är analogt med den
marxistiska begreppsapparaten eller är det för att IKS ser den
situationistiska rörelsen som en kulturrörelse och ingen politisk
rörelse?”

En intressant fråga.
Situationismen var ett av tidigaste uttrycken för att det sociala
klimatet på 60-talet höll på att förändras. På det sättet var
man en del av den rörelse som börja ifrågasätta den
kapitalistiska ordningen. Samtidigt anser vi inte att begrepp som
”skådespel” är det skarpaste och tydligaste begreppet man kan
använda. Framförallt inte sedan hela begreppet 'skådespelsamhälle'
var ett annat begrepp för någonting som marxisterna inom den
kommunistiska vänstern analyserat som statskapitalism.

Vad
anser IKS om den trotskistiska uppfattningen att en rörelse ytterst
karaktäriseras av sitt ledarskap?”

Det som är intressant att
diskutera här är hur denna fras något annorlunda formuleras i den
trotskistiska fjärde internationalens övergångsprogram ”Den
mänskliga civilisationens nuvarande kris är det proletära
ledarskapets kris” används för motivera arbete inom just de
partier och fackföreningar som man redan fördömt, för att de
förrått arbetarklassen. Detta var ett tydligt uttryck för hur den
trotskistiska rörelsen har använt sig att skenbart radikala fraser
för att motivera sin arbetarfientliga politik. I synnerhet genom en,
på ytan väldigt radikal kritik av både fackets och sossarnas
förräderi mot arbetarklassen, men eftersom detta förräderi bara
är ledarskapets förräderi

så skall man vara kvar i
dessa organisationer. Det mest karikatyrartade uttryck denna politik
tog sig var den så kallade ”entrismen” som gick ut på att man
skulle infiltrera de stora socialdemokratiska partierna för att byta
ut den ruttna ledningen. Offensiv ägnade sig länge åt detta inom
sossepartiet.

Diskussioner är den
proletära rörelsens livsluft. Eftersom de enda vapnen som
proletariatet har i sin kamp mot det kapitalistiska barbariet är
sitt medvetande och sin enhet, kan denna typ av diskussioner även på
diskussionsforum ha betydelse för att utveckla den proletära
rörelsen – som vad de sofistikerade teoretiska trottarna än tycks
tro inte definieras av sitt ledarskap, utan av den levande kollektiva
naturen i arbetarklassens kamp. Vad arbetarklassen behöver är inte
nya ledare utan att man istället sparkar ut alla dessa vänsterister
som försöker ta över dess kamp, och genom sin kamp utvecklar sin
egna maktorgan som stormöten, strejkkommittéer och i förlängningen
arbetarråd och sovjeter.

Kurt O 29.04.08

IKS liv: