Denna artikel skrevs i början av maj i år för vår brittiska press, analysen som presenteras har efter att artikeln skrevs bekräftats på ett skrämmande sätt. För varje dag som går dödas mellan 50 och 100 personer av bomber som självmordsbombare utlöser. Den truppförstärkning på 30 000 soldater som den amerikanska armén har tillhandahållit har inte lett till en ökande stabilitet i Irak. Tvärtom, attentaten och bomberna mot den shiamuslimska moskén i Samara och andra attentat mot både shiitiska och sunni-moskéer runt om i Irak visar bara på att barbariet blir bara värre. Dessutom varnar många bedömare för den nya amerikanska strategin om att beväpna sunnimuslimska klaner med amerikanska vapen, något som man kan anta kommer att användas i de upptrappade striderna mellan sunni och shiitisk milis.

Onsdagen den 18 april var en vanlig dag i Bagdad. Som nästan varje annan dag, exploderar bomber. Denna dag dödades mer än 190 människor, många av dem kvinnor och barn. Som så ofta tidigare, var målet en marknadsplats, al-Sadriyah, som ligger mycket nära ett område där man bygger nya bostäder, där byggnadsarbetare riskerar sina liv för att en miserabel lön för att hjälpa sina familjer att överleva. Denna attack, som är en av de blodigaste sedan Saddam störtades 2003, ägde rum på samma ställe som ett attentat den 3:e februari, som då mördade 130 människor. Syftet för de som utför denna sorts brott är att döda så många som möjligt. Deras syfte är förstörelse, förintandet av mänskliga varelser, vars blotta existens gör dem till fiender. Detta är ett styre där det bestialiska hatet härskar, ett samhälle i djupt sönderfall.

USA:s blodiga misslyckande i Irak

Under februari tillkännagav USA:s administration med pompösa formuleringar i medierna en ny ”säkerhetsplan” för Bagdad, med det lika pompösa namnet ”Fardh al-Qanoon” – ”Införandet av Lagen”. Detta innebar en spektakulär insats av 85.000 amerikanska och irakiska soldater, varav 30.000 kom direkt från USA. Planen resulterade i att 5.000 människor arresterades direkt. Under några veckor såg man inte de ökända dödskvadronerna och de tungt beväpnade miliserna på Bagdads gator, däremot fortsatte de ”sedvanliga” terroristattentaten på samma nivå. Misslyckandet för denna ”säkerhetsoperation” är redan uppenbar och marken är förberedd för ytterligare massmord. Efter bombningen av al-Sayriyah-marknaden, när irakiska trupper försökte att göra en insats, i syfte att hjälpa offren, möttes de av stenkastning av en befolkning som befinner sig i total desperation. Under hela natten ägde väpnade konfrontationer rum i Sunnikvarteret al-Adhamiya.

Nu har den amerikanska administrationen tillkännagett en ny strategi som talar ganska öppet om barbariet i situationen, om den verkliga återvändsgränd de befinner sig i. Den 10:e april började den amerikanska armén bygga en säkerhetsmur i Bagdad. Under några månader har amerikanska styrkor byggt en säkerhetsbarriär runt områden där motståndet är som starkast, som runt staden Tal Afar nära den syriska gränsen. Dessa murar påminner oss om de som redan existerar runt Gaza och Västbanken, och som verkligen inte gör slut på våldet där! Å andra sidan, resulterar de i att befolkningen i dessa områden, bokstavligen ruttnar under kontrollen från soldater från olika länder eller borgerliga fraktioner (som Hamas eller Fatah, etc. ö.a.).

Den amerikanska borgarklassen tvingas att inse sitt misslyckande i Irak

Den 19:e april erkände för första gången ledaren för den Demokratiska majoriteten i USA:s Kongress – Harry Reid, att: ”han tror att kriget i Irak är förlorat och att truppförstärkningen som tillkännagavs i december 2006 inte har lett till något” (Le Monde, 19-04-07).

USA har blivit så försvagat i Irak att Statssekreteraren Condoleezza Rice har haft ”affärsliknande” samtal med sin syriska motsvarighet vid en konferens i Egypten den 3 maj 2007, detta trots att både Syrien och Iran benämns ”de ondskefulla axelmakterna” av USA.

Idag är den amerikanska borgarklassen mer splittrad än någonsin, fullständigt oförmögen vad beträffar en konstruktiv politik i Irak. Den Demokratiskt dominerade Kongressen röstar för nya lagar som finansierar militära operationer i Irak och Afghanistan 2007, deras beslut förespråkar en amerikansk truppreducering från Irak. Men Bush-administrationen har redan sagt att den kommer att lägga in ett veto mot ett sådant beslut. Deras omedelbara reaktion gentemot den nya upptrappningen av bombdåden i Bagdad var att föra fram USA:s Försvarssekreterare Robert Gates, som cyniskt deklarerade att:

”rebellerna kommer att öka våldet för att övertyga det irakiska folket om att denna plan är dömd att misslyckas, men vi kommer att vidmakthålla denna och visa på att detta inte är fallet”.

(Le Monde 19-04-07).

Budskapet är glasklart, samma politik kommer att fortsätta i Irak.

Vilken framtid finns för Irak och Mellanöstern?

I mitten av april 2007, drog den Shiitiska ledaren Moqtadir al-Sadr tillbaka sina sex ministrar i den irakiska regeringen och uppmanade till massiva demonstrationer mot de murar som byggs i Bagdad. Detta visar på att frågan om en nationell enighet i Irak är något som tillhör historien. Konflikterna mellan olika befolkningar, i synnerhet mellan Shiiter och Sunni, ökar. Det är väl känt att Iran deltar aktivt i kriget i Irak, framförallt genom att massivt beväpna Shiitiska miliser, med det uppenbara syftet att försvara sina egna imperialistiska intressen i regionen gentemot USA:s. Den vansinniga accelereringen av en sådan konflikt, fokuserad mellan Iran å ena sidan och USA och Israel å den andra, hotar att kasta hela regionen i kaos och krig.

Rossi 5-05-07