”Likt apokalypsens ryttare, som i gryningen hemsöker upproriska byar och endast lämnar brinnande ruiner i sina spår, är allt som rör denna konflikt höljt i dunkel. Hur många har dött de senaste 4 åren? Tiotusentals enligt de sudanesiska myndigheterna; fyra hundra tusen enligt andra källor. Vad skall vi kalla tragedin i Darfur? Ett krig mot ett uppror enligt Khartoum, krigsbrott säjer FN, ett brott mot mänskligheten enligt EU, den första förintelsen under 2000-talet enligt intellektuella i väst i en appell nyligen riktad till sina respektive regeringar. Vad är lösningen på det? Avväpna rebellerna argumenterar presidenten och generalen Omar el-Bechir, beväpna rebellstyrkorna svarar de intellektuella och lobbyisterna, förhandla och genomför sanktioner mot den sudanesiska regimen, menar FN … I denna malström av passioner, av manipulationer och ibland av oansvarighet, uppstår ändå någon visshet.” (Jeune Afrique, 1 – 14 april 2007

Vi kan vara säkra på vem som bär ansvaret för dessa brott: det finns hos de stora imperialistiska makterna och deras lokala underhuggare som regeringen i Khartoum och rebellerna. Det är dessa kapitalistiska brigader (speciellt den kinesiska, amerikanska och franska) och deras lokala aktörer som ligger bakom denna förhatliga massakrer som verkligen är brott mot mänskligheten.

Vad gör borgarklassen egentligen åt ”folkmordet”?

”Inför denna kroniska katastrof, har FN och den afrikanska unionen antagit symboliska åtgärder. Under två år har en afrikansk styrka på 7 500, African Union Mission in Sudan (AMIS), satts in i Darfur. Denna styrka har visat sig vara helt utan effekt. Dess styrkor är alldeles för svaga: man skulle behöva åtminstone 30 000 soldater för att täcka de fem hundratusen kvadratkilometerna i Darfur. Dessutom är AMIS dåligt utrustad och har ett löjligt begränsat mandat: soldaterna har inte rätt att utföra offensiva patrulleringar; de måste begränsa sig till att ’förhandla’ och i själva verket reduceras de till att räkna antal dödade … De afrikanska soldaterna är bedrövade och privat deklarerar de att ’vi är till ingen nytta’ ” (Le Monde Diplomatique, Mars 2007)

Detta är ytterliggare ett exempel på ett skamlöst hyckleri av de imperialistiska makterna som styr världen. De visar än en gång sitt rätta ansikte i Darfur. Ledarna röstar för ”fredliga lösningar” och skickar, under FN:s flagg, soldater till Darfur vars uppdrag består i att räkna de dödade, inte att förhindra det som de har deklarerat med sådan fanfar. Men vad annat kan vi förvänta oss från FN, detta näste av gamar som hackar i det afrikanska kadavret.

Mediaparader och makabra uppvisningar

Men höjden av cynism uppnås då borgarklassen från stormakterna försöker att dölja sitt verkliga ansvar för tragedin i Darfur genom de storslaget marknadsförda ”räddningsaktionerna” för de plågade offren.

För att förhindra varje reflektion och varje utveckling av medvetandet om deras verkliga mål i Darfur, har de ”stora demokratierna” regelbundet organiserat ”humanitära safarier” i Darfur och möten och demonstrationer i de stora städerna ”till stöd för offren i det sudanesiska folkmordet”. T.ex. var det den 20:e mars, med hjälp av hollywoodstjärnor som George Clooney, ett möte i Paris organiserat av en koalition av grupper som fått namnet ”Urgence Darfur”, och som bestod i huvudsak av media-celebriteter (Bernard Kouchner, Bernard-Henri Levy, Romain Goupil) och andra representanter för den nationella ”humanitära” lobbyn. Syftet vara att ”ställa Darfur på agenda i presidentvalet”. Kandidaterna svarade mycket riktigt (speciellt Segolene Royal och Francois Bayrou) på appellen genom att underteckna en text, som tillsammans med andra åtgärder, uppmanar till ett ingripande av franska trupper (de som används i Chad och Centralafrika) för att sätta upp ”humanitära korridorer” i Darfur. Och liksom alla goda demagoger ville presidentkandidaterna gå ytterliggare ett steg i sin cynism:

”med en fasthet som inte setts tidigare i Frankrike, har inte dokumentet hindrat vissa kandidater från att gå ytterligare ett steg, som Segolene Royale (Socialistpartiet) och Francois Bayrou (UDF) som föreslår att bojkotta de olympiska spelen i Beijing 2008 för att sätta press på Kina, presenterad som den främsta understödjaren till Khartoum i FN säkerhetsråd” (Jeune Afrique).

Vilka skrupulösa hycklare och mystifikatörer den franska och amerikanska borgarklassen är! De är inget annat än maskerade försvarare av sina egna imperialistiska intressen. Som om Frankrike inte redan var involverad i konflikten genom sitt stöd till regimen i Chad, den sudanesiska ”folkmords” regimens motpart. Detta gör det enklare att förstå de verkliga syftena bakom den ”humanitära” lobbyn som öppen uppmanar för ett ingripande av den franska armén för att skapa en ”humanitär korridor” i stridszonerna. Och det är ingen tillfällighet att speciellt Kina fördöms som den huvudsakliga understödjaren till Khartoum.

”Stater som Kina, USA och Frankrike arbetar i skymundan för att stödja sina lokala och regionala klienter. Under lång tid har Paris skyddat Khartoum från ’anglosaxisk’ fientlighet, men detta har inte lett till någon uppskattning från den islamiska regimen. Oljekoncessionerna för Total i södra Sudan har blockerats under en lång tid av legalt käbbel och regimens milis används från sina baser i Darfur för att destabilisera frankrikes allierade: Chad´s president Idris Deby och hans centralafrikanska motsvarighet, Francois Bozize” (Le Monde Diplomatique, Mars 2007)

För att sammanfatta, vissa sektorer av den franska borgarklassen frågar öppet huruvida Beijing, genom att utrusta den av Khartoum understödda milisen, som har kommet så långt som till utkanten av N’Djamena, försöker att störta de pro-franska regimerna i den centralafrikanska regionen. Och det är ingen tvekan om att Beijing idag är Sudan främsta vapenleverantör och den viktigaste kunden för dess olja. Vi kan förstå varför Kina inte ville rösta för FN-resolutionerna och hävdade att resolutionerna inte ”respekterade Sudans nationella suveränitet”.

Detta är den verkliga oron för frankrikes imperialism och det förklarar det verkliga målet med de väl publicerade ”protesterna”, som i huvudsak riktar sig mot frankrikes imperialistiska rivaler, Kina och USA. Det är sant att den senare inte står någon annan efter när det gäller skandalöst hyckleri. Den 18.e april gav Bush den sudanesiska regeringen ”en sista varning för att sätta stopp för folkmordet i Darfur”. Och den 27:e april har Blair stämt in i den hycklande kören genom att uppmana till en ny FN-resolution.

Faktum är att vi vet att Washington har riktat ett blint öga på de vidrigheter som begås av klickar som agerar för Khartoum, som sedan länge varit en hängiven allierad i dess ”krig mot terror”. Bakom hoten, finns det faktiskt ett försök att stärka alliansen med Khartoum.

Medan antalet döda ökar dag för dag, kommer dessa imperialistiska förbrytare att fortsätta försvara sina simpla intressen bakom en mask av fred och humanitet.

Amina (2007-05-05)

Översättning från WR 304.