”Allt är bra – det är inte så allvarligt.” ”Ni behöver inte vara oroliga!” Så brukar det låta i borgarklassens lögnaktiga och hycklande tal. Under de senaste månaderna, då den nya fasen i skärpningen av den ekonomiska krisen bröt ut, den s.k. ”subprime krisen” (eller krisen i fastighetsbranschen på ren svenska), har borgarklassen till varje pris försökt att lugna oss med ideologiska mystifikationer. ”Krisen kommer inte att vara långvarig.” Ben Bernake, den nye ordföranden i US Federal Reserv Bank, hävdade att krisen kommer att vara över redan i mars 2008 – lite grand som när de påstod att det första världskriget skulle vara över till julen (1914). Borgarklassen påstod till och med att krisen var välkommen och hälsade den, för att kunna korrigera viss överdriven spekulation och fånga några fula finanshajar. Bara några veckor efter dessa uttalanden har verkligheten svept bort dessa uttalanden som gjorts av företrädare för borgarklassen.

Faktum är att vi inte behövde vänta så länge för att se att denna kredit och skuld kris drog rakt igenom hela ekonomin. Och det var också förutsägbart att den amerikanska ekonomin mycket snabbt skulle gå in i en recession. Detta är redan ett faktum. Den amerikanska ekonomin förlorar 100 000 jobb i månaden. Arbetare inom banksektorn i USA har drabbats mycket kraftigt av detta och nedskärningar tillkännages dagligen. Också i Storbritannien har banksektorn drabbats hårt av avskedanden, så också försvarssektorn och den offentliga sektorn i allmänhet. I de ”privatiserade” gas, elektricitets och vatten företagen pågår ständigt nya nedskärningar. Tusentals relativt välbetalda heltidsjobb skärs bort varje vecka inom tillverkningsindustrin: hos Cadbury, Pfizer, Astra Zeneca (också i Sverige, ö.a) och BP, för att nämna några få. Även i Schweiz, symbolen för ett komfortabelt liv under kapitalismen, står ständiga avskedanden på dagordningen. I USA, bara inom tillverkningsindustrin, sker tiotusentals avsked. Det är utan tvekan denna sektor som just nu är hårdast drabbat av krisen. Konfronterade med allt fler osålda hus har byggandet av kontor och nya bostäder vikit kraftigt nedåt, en sektor som tidigare var en av de främsta pelarna i tillväxten. Likgiltigheten och inhumaniteten hos borgarklassen har inga gränser när det gäller deras intressen och närmare 500 000 invandrade arbetare har fått se sina arbeten försvinna. Dessa arbetare, de flesta av mexikansk nationalitet och med familjer som kommit till USA, har förts gränsen till utan några juridiska processer. Många av de som förlorat sina hem och tillgångar är invandrade arbetare som nyligen har bosatt sig i landet och lurats till att ta på sig oerhörda skulder. Dessa lurendrejerier som praktiseras av borgarklassen visar exakt på vad denna utsugande klass är kapabel till när de inte har ett behov av arbetare-arbetskraft. Men priset som arbetarklassen får betala slutar inte där.

Inom kapitalismen finns det inga garantier för arbetarklassen

Vem hade trott bara för några månader sedan att vi skulle få se arbetare och sparare som köar på gatorna framför bolåneföretagen, att de desperat köar där för att försöka rädda sina besparingar från en katastrof? Detta är vad som skedde vid Northern Rock, den tredje största långivaren på bostadsmarknaden i Storbritannien. Oförmögen att återbetala sina berg av skulder, vände sig denna finansiella institution till Bank of England för att denna skulle rädda Northern Rock från en omedelbar konkurs. Då gav Bank of England omedelbart garantier för ett ”stöd” ( mer än 20 miljarder brittiska pund, alltså mer än 260 miljarder SEK!) samt offentliga försäkringar att alla de med fordringar i förtaget skulle återbetalas fullt ut. Men faktum är, att dessa kapitalister inte bryr sig ett dyft ifall tusentals arbetare från en dag till en annan, inte har ett öre efter ett livslångt arbete. Deras farhågor finns på annat håll. Northern Rock var den första större finansiella företaget i Storbritannien, efter Countrywide i USA och flera tyska banker, och nu Union Banque Suisse – UBS (i Schweiz), i denna generaliserade kredit och skuld kris. Vad borgarklassen fruktar är smittorisken. Alla banker i hela världen har använt de insatta pengarna på bankkonton för att använda dessa i ett skamlöst kasino för att förhoppningsvis skapa snabba profiter. Än värre, de har uppmanat allt fler arbetarfamiljer med låg inkomst att ta på sig mer skulder eller att de skriver på för större krediter. Vad skulle hända ifall alla som har ett sparande eller konton hos bolåneföretag och banker samtidigt skulle kräva sina pengar tillbaka? Trots borgarklassens löften kommer de inte att få tillbaka sina pengar. Det är p.g.a. detta som köerna blev så stora framför portarna till Northern Rock.

Det som gör att borgarklassen reagerar är dess rädsla av att hela banksystemet kollapsar. I Storbritannien, liksom i USA, är hushållens skuld mer än 100 % av BNP och de består till mer än 80 % av lån gentemot de ökande priserna för bostäder. Med andra ord, hela det ackumulerade arbetet under ett helt år, utan att arbetarklassen konsumerar något alls, skulle inte räcka för att betala tillbaka denna skuld! Efter det att explosionen med att den spekulativa bostadsbubblan sprack i USA i augusti, börjar samma scenario spridas till andra utvecklade industriländer, som Storbritannien bland de första i Europa.

Faktum är, att Bank of England, i dess ”Financial Stability Report” som publicerades den 25:e oktober 07 (och i The Times samma dag) erkänner detta. Rapporten varnar för krediterna, känsligheten hos den brittiska ekonomin, och den kan naturligtvis inte erbjuda några lösningar.

Kapitalismens flykt in i skuldsättning ökar

De största bankerna i världen och i synnerhet USA Federal Reserve (USA:s centralbank) så väl som den Europeiska centralbanken har under augusti, oktober och november, har pumpat in enorma summor i syfte att stödja deras ekonomier och så mycket som möjligt förhindra en möjlig kedjereaktion av bankrutter. (1).

Men allt detta är inte tillräckligt. Under hela hösten har aktiemarknaden varit skakig och aktiviteten i den amerikanska ekonomin har uppenbarligen gått ner. Den amerikanska centralbanken har sänkt kreditnivån med ¾ % (detta från den 2007-12-11,ö.a.), för lån till andra banker och institutioner. Och som utifrån en magisk akt (”tryckpressens alkemi”) har den just på artificiell väg skapat kollosala summor av nya pengar som kommer från ingenstans. På en omedelbar nivå och mycket kort sikt, kommer detta verkligen ha en effekt på ekonomin och ytterligare räntesänkningar har föreslagits (se parentes ovan, ö.a) i USA. Men detta kommer inte att hindra att krisen fortsätter att utvecklas. Dessutom, denna politik med en allt större skuldsättning, kan bara utgöra en grund för allt våldsammare och ännu större katastrofer imorgon.

Tino/B.

Bearbetning från artikel i World Revolution nr 309 (kan beställas från oss á 10kr + porto).

Not1. För en mer utvecklad artikel om djupet i den ekonomiska krisen rekommenderar vi artikeln ”From crises of liquidity to the liquidation of capitalism!” i International Review/Revue International nr 131. Den kan beställas från oss á 30 kr + porto.