Covid-19: Ett allmänt kapitalistiskt barbari eller en proletär världsrevolution

Printer-friendly version

Tusentals dör varje dag, sjukhusen går på knäna, personalen tvingas välja mellan unga och gamla om vem som skall få vård. Sjukvårdsarbetare som är utmattade, infekterade och en del döende. Överallt är det brist på sjukvårdsutrustning. Regeringar i en enorm kokurrens i namn av "krig mot viruset" och det "nationella ekonomiska intresset". De finansiella marknaderna är i fritt fall, närmast surrealistiska kupper där stater stjäl leveranser med skyddsutrustning från varandra. Tiotals miljoner arbetare som kastas ut i arbetslöshet, en störtflod av lögner från staten och dess media. Det är detta avskyvärda spektakel som världen står inför idag. Denna pandemi är den värsta hälsokrisen som världen stått inför sedan den spanska sjukan 1918-1919 och vetenskapen har tagit enorma steg framåt sedan dess. Hur kunde det bli en sådan katastrof? Hur kunde det gå så långt?

Vi får höra att detta virus är annorlunda, att det är mycket mer smittsamt, och att dess effekter är mycket oberäkneliga och dödliga. Även om allt detta förmodligen är sant, förklarar det inte ändå inte omfattningen av katastrofen. Det övergripande ansvaret för denna katastrof, för de hundratusentals döda ligger hos kapitalismen själv. Med dess produktion för profit, inte mänskliga behov, dess permanenta jakt på kostnadseffektivitet till priset av en fruktansvärd exploatering av arbetarklassen, en konstant attack på levnadsvillkoren för de exploaterade, en frenetisk konkurrens mellan olika företag och stater - det är dessa grundläggande karaktärsdrag som tillsammans kulminerat i denna katastrof.

Den kriminella vårdslösheten hos kapitalismen

De som styr detta samhälle, borgarklassen med dess stat och media talar om för oss med en bekymrad stämma att denna pandemi kunde inte förutses. Detta är en lögn på samma nivå som den som förs fram av klimatförnekarna. Vetenskapsmän har varnat för en pandemi likt Covid-19 länge nu. Men stater och dess regeringar har vägrat att lyssna på dem. De har till och med vägrat at ta till sig en rapport av CIA från 2009 ("What will tomorrow's world be like") som med en imponerande träffsäkerhet beskriver karaktären hos den nuvarande pandemin. Varför en sådan blindhet hos staten och den borgarklass som den servar? Av en väldigt simpel anledning: investeringar måste generera vinst så snabbt som möjligt. Investeringar i mänsklighetens framtid betalar sig inte och leder bara till att aktiekursen faller. Investeringar måste förstärka ställningen hos varje nationell borgarklass gentemot dess konkurrenter på den imperialistiska arenan. Om de sanslösa summor som spenderats på militär forskning och vapenteknologi istället används till att förbättra sjukvården och hälsan hos jordens befolkning, skulle en sådan pandemi aldrig kunna bryta ut. Men istället för att vidta åtgärder mot denna förutsägbara hälsokatastrof, har regeringarna inte upphört med att attackera hälsovården, både när det gäller forskning och mänskliga och tekniska resurser.

Om människor dör som flugor idag i hjärtat av de mest utvecklade länderna, beror det framförallt på att överallt har regeringarna skurit ned på anslagen till forskning om nya sjukdomar. Som när Donald Trump i maj 2018 gjorde sig av med den speciella enhet inom det nationella säkerhetsrådet som bestod av framstående specialister som hade till uppgift att bekämpa pandemier. Trumps attityd är bara en bisarr karikatyr på vad alla världens ledare gjort. Forskningen som Coronaviruset övergavs följaktligen överallt i världen för 15 år sedan eftersom den inte ansågs vara "kostnadseffektiv"!

På ett liknande sätt är det motbjudande att se borgerliga ledare och politiker till höger och vänster beklaga den svåra situationen inom vården och de katastrofala villkor som arbetare inom vården tvingas arbeta under, med tanke på att den borgerliga staten sytematiskt tvingat på den profitkrav under de senaste 50 åren och i synnerhet sedan den stora recessionen 2008. Överallt har de begränsat tillgången till vård och dragit på antalet sängplatser på sjukhusen, och ökat arbetsbelastningen för de vårdanställda. Vad skall vi tro om den allmänna bristen på skyddsutrustning som ansiktsmasker, handsprit, testutrustning osv? Under de senaste åren har de flesta stater minskat på sina lager av skyddsutrustning för att spara pengar. Inte ens under de senaste månaderna har de kunnat förutse den snabba spridningen av Covid-19, även om en del av dem sedan november 2019 hävdat att förutom för vårdpersonal så fyller ansiktsmasker ingen funktion – för att dölja sin kriminella ansvarslöshet.

Hur är det i de kroniskt eftersatta delarna av världen, som den afrikanska kontinenten eller Latinamerika? I Kinshasa i den demokratiska republiken Kongo får 10 miljoner invånare dela på 50 respiratorer! I Centralafrika har flygblad delats med uppmaningar om att tvätta händerna när befolkningen inte ens har vatten så det räcker för att dricka! Överallt är det samma nödrop: "vi saknar all utrustning för att möta denna pandemi".

Kapitalismen innebär allas krig mot alla

Den hårda rivaliteten mellan alla stater i världen förhindrar även ett minimum av samordning för att begränsa Coronavirusets spridning. När smittspridningen först startade så bedömde den kinesiska staten att det var viktigare att göra allt för att dölja alvaret i situationen, för skydda sin ekonomi och sitt rykte. Den kinesiska staten tveka inte att bestraffa den läkare som försökte slå larm om viruset och lämnade sedermera honom att dö. Även de ansatser till internationell reglering som borgarklassen satt upp för att hantera bristen på materiel har fallit samman: Världshälsoorganisationen (WHO) har varit oförmögen att driva igenom sina direktiv, samtidigt som EU inte lyckats införa gemensamma åtgärder. Denna upplösning har på ett avsevärt sätt ökat kaoset och bristen på kontroll över utvecklingen av pandemin. Dynamiken av "var och en för sig" och skärpningen av den allmänna konkurrensen har blivit generella karaktärsdrag i den härskande klassens agerande.

"Kriget om ansiktsmaskerna" som media kallar det, är ett upplysande exempel på detta, där varje stat försökt kapa åt sig skyddsutrustning genom spekulation, överbud, till och med rena stölder. USA har roffat åt sig flyglaster med ansiktsmasker avsedda för Frankrike. Frankrike har konfiskerat laster med ansiktsmasker som skulle flygas till Sverige. Tjeckien har vid sina tullstationer lagt beslag på respiratorer och ansiktsmasker på väg till Italien. Tyskland har sett till att ansiktsmasker på väg till Kanada försvunnit. Detta är den sanna naturen hos de "stora demokratierna" tjuvar och gangsters av värsta sort!

Attacker utan motstycke för de exploaterade

För Borgarklassen är "profiter viktigare än våra liv" som strejkande bilarbetare i Italien ropade. I alla länder väntade de så länge som möjligt med att genomföra åtgärder för att skydda befolkningen för att till varje pris hålla den nationella produktionen rullande så länge som möjligt. Det var inte hotet om kraftigt ökande dödssiffror som i slutändan ledde till nedstängningarna. De många imperialistiska massakrer som har pågått i över ett århundrade, utkämpade i namn av det nationella intresset, har definitivt bevisat det förakt som den härskande klassen har för de utsugnas liv. Nej, våra härskare bryr sig inte om våra liv! Särskilt som viruset har ”fördelen” för borgarklassen att meja ned de sjuka och åldrade, de som betraktas som ”improduktiva”. Att låta viruset spridas och göra sitt jobb ”naturligt” genom ”flockimmunitet” var i själva verket det första valet för Boris Johnson och andra ledare. Det som i varje land gjorde att man tog till nedstängningar var rädslan för en desorganisering av ekonomin och, i vissa länder, hotet om en social oro, den växande ilskan inför vårdslösheten och de stigande dödssiffrorna. Därutöver har de påbud om social distansering, även om de omfattar halva jordens befolkning, blivit farsartade: miljoner människor har tvingats trängas varje dag på bussar, tunnelbanor och tåg, på fabrikerna och stormarknaderna. Borgarklassen försöker redan avsluta nedstängningarna så snabbt som möjligt, vid samma tidpunkt som pandemin slår som hårdast och försöker hitta sätt att undvika utbrott av missnöje genomo att skicka tillbaka arbetarna till arbetet, sektor för sektor, fabrik för fabrik.

Borgarklassen planerar och genomför ständigt nya attacker, än mer brutala villkor för exploateringen. Denna pandemi har redan tvingat miljoner arbetare in i arbetslöshet: tio miljoner under tre veckor i USA. Många av dem, som har oregelbundna, prekära eller tidsbegränsade anställningar, kommer att förlora sina inkomster. Andra, som lever på snålt tilltagna socialbidrag, kommer inte längre att kunna betala för hyra och sjukvård. De ekonomiska effekterna har redan börjat accelerera den ekonomiska recession som låg bakom hörnet: en explosion i livsmedelspriserna, massiva uppsägningar, lönesänkningar, ökande osäkerhet om man får behålla arbetet, etc. Alla stater genomför nu olika ”flexibilitets”-åtgärder genom att uppmana till uppoffringar i namn av ”nationell enighet i kriget mot viruset”.

Det nationella intresse som borgarklassen åkallar idag är inte vårt intresse. Det är samma försvar av den nationella ekonomin och samma generaliserade konkurrens som tidigare har gjort att man genomfört budgetnedskärningar och attacker på levnadsvillkoren för de exploaterade. I morgon kommer man att lyfta fram samma lögner när man, efter den ekonomiska förstörelsen som orsaktas av pandemin, kommer att uppmana de drabbade att dra åt svångremmen ännu hårdare och acceptera än mer fattigdom och utsugning. Denna pandemi är ett uttryck för det kapitalistiska produktionssättets förfallsepok, som ett av många uttryck för förruttnelsen i samhället på daglig basis, tillsammans med miljöförstöringen, utsläpp och klimatförändringar, de allt vanligare imperialistiska krigen och massakrerna, den oundvikliga utvecklingen av fattigdom i allt större delar av jordens befolkning, det ökande antal människor som tvingas till migration eller flykt, en alltmer utbredd populism eller religiös fanatism, etc (se vår text ”Theses on the decomposition of capitalism” på vår internetsida: https://en.internationalism.org/ir/107_decomposition). Detta är en indikator på den återvändsgränd som kapitalismen har hamnat i, vilket visar i vilken riktning detta system leder mänskligheten: mot kaos, misär, barbari, förstörelse och död.

Endast arbetarklassen kan förändra världen

Vissa regeringar och media argumenterar för att världen aldrig kommer att bli densamma som före pandemin, att vi kommer att dra lärdomar av detta och i slutändan att staterna kommer att gå mot en mer human och bättre reglerad form av kapitalism. Vi har hört samma argument efter finanskrisen 2008: med handen på hjärtat deklarerade stater och världsledare ”krig mot den skurkaktiga finanssektorn” och lovade att de uppoffringar man krävde för att komma ut ur krisen skulle bli belönade. Man behöver bara titta på den växande ojämlikheten i världen för att förstå att dessa löften om att ”reformera” kapitalismen bara var lögner för att få oss att svälja en ytterligare försämring av våra levnadsförhållanden.

Den utsugande klassen kan inte förändra världen och sätta mänskligt liv och samhälleliga behov ovanför de skoningslösa lagarna i sin egen ekonomi: kapitalismen är ett system av exploatering, där en härskande minoritet drar in profiter och privilegier från majoritetens arbete. Nyckeln till framtiden, löftet om en annan värld, en verkligt mänsklig värld utan nationer eller utsugning, ligger endast i den internationella enigheten och solidariteten hos arbetare i kamp!

Den våg av spontan solidaritet inom vår klass som ett svar på den outhärdliga situation som sjukvårdens arbetare befinner sig i, avleds av regeringar och politiker över hela världen till en kampanj för applåder i portar och på balkonger. Naturligtvis kommer dessa applåder att värma hjärtan hos de arbetare som med mod och engagemang räddar liv och sköter om de sjuka under dramatiska arbetsförhållanden. Men solidariteten i vår klass, bland de exploaterade, kan inte reduceras till fem minuters applåder per dag. Den betyder i första hand att vi kritiserar regeringarna i varje land, av vilken politisk färg de än må vara. Det betyder att vi kräver skyddsmasker och all nödvändig skyddsutrustning. Det betyder, när det är möjligt, att gå ut i strejk och slå fast att, så länge som sjukvårdsarbetarna inte har det material som man behöver, så länge som man tvingas möta döden på grund av oskyddade ansikten, så kommer de arbetare som inte befinner sig på sjukhusen att vägra arbeta.

Idag, så länge som nedstängningen pågår, så kan vi inte ta upp massiva strider mot detta mordiska system. Vi kan inte samlas för att uttrycka vår ilska och vår solidaritet genom massiv kamp, genom strejker och demonstrationer. Detta på grund av nedstängningen, men inte bara på grund av detta. Det krävs också att vår klass måste återerövra källan till sin styrka, som den har visat så många gånger under historiens gång men som den har glömt sedan dess: potentialen att förena sin kamp, att utveckla en massiv rörelsemot den härskande klassen och dess monstruösa system.

De strejker som bröt ut på bilfabrikerna i Italien eller på stormarknaderna i Frankrike, framför sjukhusen i New York eller dem i norra Frankrike och som visar på den enorma indignation som finns bland arbetare som vägrar att tjänstgöra som ”virus-foder”, sammanfösta utan masker, handskar eller tvål, endast till fördel för deras utsugare, är idag endast splittrade reaktioner som är avskurna från den styrka som en hel, förenad klass utgör. Icke desto mindre visar de, att arbetarna inte är beredda att acceptera, som något ofrånkomligt, den kriminella oansvarighet som finns hos våra utsugare.

Det är detta perspektiv för klasstrider som vi måste förbereda oss för. Därför att efter Covid-19 så kommer den ekonomiska krisen, en massiv arbetslöshet och nya ”reformer” som inte är något annat än ytterligare uppoffringar. Så just nu måste vi förbereda vår framtida kamp. Hurdå? Genom att diskutera, utbyta erfarenheter och idéer, på olika internetkanaler eller forum, via telefon, i så stor utsträckning som möjligt. Vi måste förstå, att det största gisslet inte är Covid-19 utan kapitalismen, att lösningen inte är att sluta upp bakom mördarstaten utan att stå upp emot den; att hoppet inte finns i den ena eller andra politikerns löften utan i utvecklingen av arbetarsolidariteten i kampen; att det enda alternativet till det kapitalistiska barbariet är världsrevolutionen!

FRAMTIDEN TILLHÖR KLASSKAMPEN!

Internationella Kommunistiska Strömningen, 2020-04-10

www.internationlism.org


 


 

Aktuella händelser: 

Rubric: 

covid-19