Den 4 November 1918 gjorde matroserna i Kiel på den tyska östersjökusten myteri och vägrade lyda order om att mobilisera sig för ytterliggare ett lönlöst sjöslag. Inför hotet om en brutal repression mot matroserna svarade arbetarna i Kiel med en massiv strejkrörelse. Inom ett par dagar så uppstod beväpnade arbetar och soldatråd över hela Tyskland. Denna revolt innebar slutet på den imperialistiska slakten. Världens borgarklass som bekämpat varann under fyra långa år, enade sig nu för att möta det ännu större hotet spridningen av den proletära revolutionen från Ryssland till de mest industrialiserade länderna i Europa. I december kom de revolutionära grupperna som hade motsatt sig kriget samman i Tysklands kommunist parti (KPD), som stod för borgarklassens störtande och den politiska makten till råden.

Tyskland var scenen för en hel serie av klasskonfrontationer under de kommande 5 åren. Men förhoppningen att ett Sovjet Tyskland skulle isoleringen av den proletära fästningen i Ryssland infriades aldrig. De tyska arbetarna stod inför en mycket sofistikerad härskande klass än sina ryska kamrater, en borgarklass som visade sig vara väldigt skicklig i att avleda revolutionen mot falska mål och genom att besegra de olika proletära bastionerna av mtstånd en och en.

Alltså så fort hotet från revolutionen tog form så förstod borgarklassen behovet av att göra sig av med kejsaren, få ett slut på kriget, och kalla på de lojala tjänsterna från ”arbetarpartiet” den tyska socialdemokratin vars majoritet redan hade tjänat den härskande klassen genom att kraftfullt stödja den tyska krigsansträngningen. Den tyska socialdemokratin åtnjöt fortfarande ett stort förtroende inom stora delar av den tyska arbetarklassen. Detta gjorde det möjligt för dem att verka inom råden med syftet att övertyga dem om att lämna över makten till den nya ”demokratiska” kapitalistiska staten. Borgarklassen förstod också behovet av att provocera fram omogna dåligt förberedda uppror av olika sektorer av arbetarklassen – en strategi som genomfördes med tragiska följder i Berlin i januari 1919 ledde till en massaker på tusentals arbetare och revolutionärer som Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht.

Nederlaget för revolutionen i Tyskland och det faktum att den revolutionära vågen bryts upp och dör ut i flera andra länder, skulle komma att få katastrofala konsekvenser männskligheten, degeneringen och nederlaget för den ryska revolutionen, framväxten av stalinism och nazism och marschen mot det imperialistiska andra världskriget.

Hundra år senare har den tyska revolutionen nästan helt skrivits ut ur historien. Det är fortfarande i våra härskare intresse att framställa ryska revolutionen som en strikt rysk affär. För att försöka hävda att världsrevolutionen var och är en fåfäng dröm. När den tyska revolutionen visar att den förvisso var en möjlighet, trots dess nederlag. Det är upp till oss att dra lärdomarna från denna historiska händelse för de för arbetarklassens framtida revolutionära rörelse. Detta kommer att vara fokus för detta möte

Diskussionsmöte:

lördagen den 23 mars kl 13

Kafe’44 Tjärhovsgatan 46