De våldsamma kravaller som utspelades i Tallinn den 26-28 april 2007, angående flyttandet av ett ryskt/sovjetiskt krigsmonument som hyllar den ”sovjetiska” armen under andra världskriget, blixtbelyser de imperialistiska spänningar som finns mellan dagens Ryssland och de sovjetrepubliker som bröt sig ur ”Sovjetunionen” när det definitivt kollapsade sommaren 1991. Det hårda och bittra tonläget från bägge sidor uttrycker detta på ett öppet sätt, där den ryska republiken på ett burdust och aggressivt sätt försöker återvinna så mycket som möjligt av den forna supermaktens – Sovjetunionens – styrka, inflytande och respekt.

Den 1:a mars angrep då slutgiltigen den danska polisen ungdomarna som försökte försvara det s.k. ”Ungdomshuset” på Nörrebro i Köpenhamn. Den danska staten och dess polis hade förberett sig under lång tid, ungefär ett halvår, de använde sig av hundratals poliser från Elitstyrkorna, de s.k. ”antiterrorist” styrkorna för att med närmast militära medel driva ut ungdomarna från ”Ungdomshuset”.

Denna process antas vara långt gången eftersom planen är att utvidga den Europeiska unionen from 15 till 25 medlemsländer till första maj 2004, samtidigt som ett förslag på en europeisk konstitution redan håller på att tas fram.

Kommer den härskande klassen verkligen vara kapabel att gå utanför den avgränsade nationella ramen? Kommer den att vara kapabel att överkomma den ekonomiska konkurrensen och dess egna imperialistiska motsättningar? Kommer den att vara förmögen att göra ett slut på det ekonomiska kriget och dessutom på de militära konflikter som många gånger har slitit kontinenten i stycken?