Vi publicerar här det ställningstagande om kriget i Georgien sommaren 2008 som kamraterna delat ut ända sedan början på kriget. KRAS är en liten grupp inom den anarkosyndikalistiska rörelsen och finns framförallt i Ryssland. Även om det finns politiska skillnader mellan våra två organisationer på ett antal frågor, så har IKS en kamratlig politisk relation till KRAS, en relation som baserar sig på de internationalistiska ståndpunkter som vi har gemensamt. Som läsaren kommer att märka är detta uttalande precis som tidigare uttalanden, framförallt under kriget i Tjetjenien, exempel på den klara internationalistiska linje som KRAS står för:

• Fördömande av den fullständigt kapitalistiska och imperialistiska inriktningen hos alla de olika nationella regeringarna och av dess rovgiriga imperialistiska natur, särskilt stormakterna.

• Inget stöd till vare sig den eller andra sidan i detta kapitalistiska och imperialistiska krig.

• Uppmana arbetarna i de krigförande länderna att visa sin klasssolidaritet över nationsgränserna och kämpa mot sina respektive exploatörer

Detta är anledningen till att vi gav vårt fulla stöd till de viktigaste delarna av detta uttalande.

Vi vill trots detta säga att parollerna i slutet på uttalandet (vägran att lyda order från officerare, vända sina vapen mot dessa osv) även om de är helt korrekta ur en historisk synvinkel (detta skedde i praktiken under den ryska revolutionen 1917 och i den tyska revolutionen 1918) inte möjliga att genomföra omedelbart, eftersom det i regionen inte finns vare sig en tillräcklig styrka och utveckling av arbetarklassens kamp. Under de nuvarande förutsättningarna skulle ett sådant agerande riskera att utsätta soldaterna för den mest brutala repression utan att de skulle kunna räkna med att skyddas av solidariteten från resten av arbetarklassen.

Med detta sagt vill vi hylla kamraterna i KRAS för deras principfasta internationalism och det mod som de visat under flera år av mycket svåra förhållanden, när det gäller både represssion från polisen och tyngden hos de ideologiska mystifikationerna, i synnerhet nationalistiska sådana, som fortsätter att väga tungt i den ryska arbetarklassens medvetande. Detta är ett resultat av den stalinistiska kontrarevolution som härskade under så lång tid.

Nej till på kriget i Kaukasus

Utbrottet av krigshandlingar mellan Georgien och Syd-Ossetien hotar att utvecklas till ett storskalligt krig mellan Georgien stött av NATO på den ena sidan och den ryska staten på den andra. Tusentals människor har redan dödats eller skadats, framförallt vanliga fredliga innevånare, hela städer och byar har utplånats. Samhället har dränkts av en grumlig flodvåg av nationalistisk och chauvinistisk hysteri.

Som alltid och överallt i konflikter mellan stater, finns det inte och kan inte heller finnas en rättfärdig sida i detta nya Kaukasus. Där finns bara skyldiga. Den glöd som underblåsts under flera år har orsakat en militär brand. Saakhasvilli-regimen håller två tredjedelar av befolkningen i fattigdom, och ju större inhemskt missnöje detta leder till, desto mer försöker regimen finna en utväg från denna låsta situation genom ett ”litet framgångsrikt krig” i hopp om att därigenom skulle stryka ett streck över detta. Den ryska regeringen är fast besluten att behålla sin dominans över Kaukasus. Idag låtsas de försvara de svaga, men deras hyckleri står fullständig klart, faktum är att Saakhasvillis soldater idag bara repeterar vad Putins soldater gjorde för 9 år sedan i Tjetjenien. De härskande klickarna både Ossetien och Abhazien aspirerar på att stärka sin roll som lokala ryska allierade i regionen, samtidigt som de strävar efter att mobilisera den utarmade befolkningen runt de prövade facklorna av den ”nationella tanken” och av att ”rädda folket”. Ledarna i USA, de europeiska staterna och NATO önskar å den andra sidan att försvaga den ryska rivalens inflytande i Kaukasus så mycket som möjligt för försäkra sig om kontrollen över oljan och dess transporter. Alltså har vi blivit vittnen till, och offer för, nästa steg i den globala kampen för makt, olja och gas.

Denna strid för inte med sig nånting gott till de arbetande människorna vare sig de är georgier, ossetier, ab- eller ryssarkhazier, förutom blodspillan och tårar, oräkneliga katastrofer och misär. Vi uttrycker vår djupa medkänsla med de vänner och släktingar till offren, till människorna som lämnats utan tak över huvudet eller möjlighet att försörja sig på grund av detta krig.

Vi får inte falla för den nationalistiska demagogi som kräver enhet med ”vår” regering, att vi lyfter fanan till försvar av fosterlandet. Den främsta fienden för vanliga människor är inte deras utarmade bröder och systrar på andra sidan nationsgränsen eller av annan nationalitet. Deras främsta fiender är härskare och bossar av olika slag som presidenter, ministrar, affärsmän och generaler, de som skapar krig för att öka sin makt och rikedom. Vi uppmanar de arbetande människorna i Ryssland, Ossetierna, Abkhazien och Georgien att avvisa locktonerna från nationalism och patriotism och vända sin ilska mot de styrande och de rika på båda sidor om gränsen.

Ryska abkhaziska, georgiska och ossetiska soldater! Lyd inte order från era befälhavare! Vänd era vapen mot dem som skickade ut er i krig! Skjut inte mot motståndarsidans soldater- fraternisera med dem: en bajonett i marken!

Arbetande människor bakom fronten: sabotera krigsansträngningen, lämna jobbet för möten och demonstrationer mot kriget, organisera er och strejka mot det!

Nej till kriget och dess anstiftare – de härskande och de rika! Ja till solidaritet mellan arbetande människor över nationsgränser och frontlinjer!

Federationen för arbetare inom utbildning, vetenskap och teknik CRAS-IWA

(Augusti 2008)