Sommar 2007 har präglats av en utveckling av militärt kaos och fasa i många delar av världen. Samtidigt som situationen tillfälligt förbättrats i Libanon (med undantag för blodbadet i flyktinglägret Nahr el Bared efter en utdragen strid mellan islamister och armen, och bilbomben mot en högt uppsatt politiker) har det i Afghanistan skett en kraftig ökning av striderna. Massakrerna i Irak har under tiden fortsatt i oförminskad skala. Dussintals människor dör varje dag på grunda av militära stridigheter och av självmordsbomber. De som drabbas är som vanligt den hårt prövade civilbefolkningen. Detta besinningslösa våld har spridit sig över hela landet på ett alltmer okontrollerat sätt. 500 från folkgruppen Yezidi(1) dödades under fyra bombattentat i augusti, men även de andra folkgrupperna som kurder och shia och sunnimuslimer har drabbats hårt. Bara under juli dödades 1650 civila irakier och dödstalen kommer att vara högre för augusti.

Sedan 2003 har hundratusentals människor dödats i Irak som ett direkt resultat av kriget och dess efterföljd. Befolkningen har dåligt med mat och läkemedel, el och rinnande vatten har förvandlats till en lyx. Baghdad har förvandlats till en serie inhägnade getton som kontrolleras av olika beväpnade miliser.

Mer än två miljoner människor är på flykt undan kriget inom landet och minst lika många har flytt utomlands.

När det gäller den amerikanska armén, har enligt den officiella statistiken 3000 dödats, men en del källor hävdar att det är så många som 10 000 döda. Detta utan att räkna med det ökande antalet självmord. De uppgick till 100 under 2006, samtidigt som det finns ett ökande missnöje bland soldaterna.

Detta är det omedelbara resultatet av Bushadministrationens storslagna krig mot terrorismen. Enligt färska opinionsundersökningar anser nu 58 procent av det amerikanska folket att kriget var ett misstag.

En ny ökning av globalt kaos

Det amerikanska korståget mot terrorismen är ett totalt fiasko och har försatt Washington i en svår position. De alternativ som den står inför är alla ofördelaktiga. Bushadministrationen har misslyckats med att tillsättningen av en regering i Irak med ens ett minimum av enighet. Istället präglas regeringen av konflikten mellan de olika grupperna i landet. Representanterna för denna regering har fördelat de vapen de irakiska myndigheterna fått från USA de senaste tre åren, mellan de väpnade klickar som i praktiken styr landet. Till detta kommer en polis som regelbundet förser självmordsbombare med tillträde till amerikanska militärbaser. Så pålitliga är alltså de som USA gett makten i Irak.

Om USA stannar i Irak kommer det inte att förändra någonting, utan bara leda till att stämningarna mot kriget ökar på hemmaplan. Å den andra sidan om de väljer att dra tillbaka 150 000 man över en period av flera månader, kan det komma att visa sig vara väldigt kostsamt i form av stora förluster. Samtidigt kan detta tilldragande leda till en skärpning av våldet, med Iran agerande i bakgrunden. Detta kommer knappast att förhindras av de 90 representanter som FN skyndsamt skickat till Irak, istället för de 65 som redan finns där!

Hursomhelst har ett beslut om ett partiellt tillbakadragande från Irak tagits av Bushadministrationen, trots dess kritik av det brittiska uttåget från centrala Basra. Det är därför som USA, i ett försök att stoppa de iranska maktambitionerna i området, försöker att bygga en allians med proamerikanska arabstater genom att erbjuda militär hjälp. Detta har uttryck sig genom att man spenderat 20 miljarder dollar på ytterst sofistikerade vapen till Saudiarabien, Qatar, Kuwait och De förenade arabemiraten under de senaste tio åren. Under samma period har Egypten ensamt fått 13 miljarder dollar i militärt stöd.

Detta har lett till att Israel har krävt en kompensation för detta, för de vill ju knappast se en reduktion av sin militära förmåga jämfört med grannstaterna. Denna kompensation uppgår till 30 miljarder dollar. Vilket skulle innebära en 25 % ökning av det amerikanska militära stödet till Israel.

Vi ser alltså hur USA bygger vapenförråden i en del av världen som redan är väldigt instabil. I fallet Saudiarabien handlar det om att ge vapen till en stat som misstänks stödja sunniterrorister i Irak, men även till Al Qaida. I en värld där ”var och en för sig själv” redan är regeln , kan reaktionen från världens ledande supermakt endast leda till att kaoset i världen ökar.

Kapprustningen med kärnvapen

På en mer generell nivå, har vi sedan slutet 2006 sett en febril ökning av kapprustningen. Att skaffa sig kärnvapen har blivit en av högsta prioriteterna för ett flertal stater. Detta kommer knappast som någon överraskning. Se t.ex. de nordkoreanska kärnvapentesterna i början på 2006 eller de omstridda iranska strävanden att bygga kärnvapen med hjälp av rysk teknologi under de senaste åren och men inte minst Brasiliens ambitioner att återuppta sitt atomprogram. Allt detta pekar på att ett flertal stater inte låter sig nöja med att förlita sig på kärnvapenparaplyet från någon supermakt. De vill ha egna kärnvapen.

USA har spelat en stor roll i denna kapprustning. Nedskjutningen av en amerikansk vädersatellit med en kinesisk missil, var en händelse som visade en potentiell svaghet i USA:s förmåga att styra olika militära operationer via satellit. Det amerikanska svaret på detta har varit att förstärka sin missilsköld precis vid den ryska gränsen. Ryssland har reagerat på detta med vaga hot om att rikta sina missiler mot europeiska storstäder och mer konkret genom att placera kärnvapenmissiler i Kaliningrad vid östersjökusten mellan Polen och Lettland, väldigt nära de planerade amerikanska installationerna.

Denna kärnvapenkapprustning gäller inte bara stormakterna. Vi ser ett bälte som sträcker sig från Mellanöstern till Fjärranöstern, från Israel till Nordkorea via Pakistan, Indien och Kina. Detta bälte omfattar inte Rysslands omfattande kärnvapenarsenal.

I korthet en krutdurk av kärnvapen, i en region som redan skakas av olika lokala konflikter och spänningar. Ett hot som hänger över oss och som inte kommer att försvinna genom nedrustningsavtal som knappt ens är värda papperet de är skrivna på. Endast en massiv arbetarkamp och ett krossande av kapitalismen kan stoppa hotet om krig och ge mänskligheten en framtid.

Mulan September 2007

Översatt från Word revolution nr

Fotnot

1 Yezidis är en religiös riktning som ses som hädare av ortodoxa sunnimuslimer. Många av dem är kurder.