I slutet av maj höll IKS sin 17:e internationella kongress. Eftersom de revolutionära organisationer inte existerar för sig egen skull, utan är ett uttryck för proletariatet och en aktiv faktor i dess liv, har de en skyldighet att redovisa för sin klass det arbete som utförts av dess viktigaste organ – kongressen. Detta är syftet med denna artikel.

Alla IKS kongresser är givetvis mycket viktiga moment i organisationens liv. Men det första som vi måste säga om den kongress vi höll i våras är att den var ännu viktigare än de tidigare kongresserna, därför att den markerade ett mycket viktigt steg i IKS mer än 30-åriga existens (1).

Närvaron av grupper i den proletära politiska miljön

Den viktigaste illustrationen av detta faktum var närvaron vid vår kongress av tre grupper i den internationella proletära miljön: OpOp från Brasilien (2), SPA från Sydkorea (3) och EKS från Turkiet (4). Andra grupper var också inbjudna till kongressen, Internasyonalismo gruppen från Filippinerna, men trots dess starka önskan att sända en delegation, visade det sig omöjligt. Men gruppen sände hälsningar till kongressen och antog skriftliga ståndpunkter till de viktigaste rapporterna som lades fram på kongressen.

Närvaron av flera grupper från den proletära miljön på IKS kongress är inte någon nyhet. Tidigare, i början av dess existens, välkomnade IKS delegationer från andra grupper. Vid dess konstituerande kongress i januari 1975 deltog delegationer from Revolutionary Workers Group i USA, Pour Une Intervention Communiste i Frankrike och Revolutionary Perspectives i Storbritannien. Vid dess andra kongress 1977 deltog en delegation from Partito Communista Internazionalista (Battaglia Communista). Vid dess tredje kongress 1979 deltog kamrater från Communist Workers Organisation (Storbritannien), Nucleo Communista Internazionalista och Il Leninista (Italien), liksom individuella kamrater från Skandinavien. Efter detta fortsatte tyvärr inte denna praxis beroende på orsaker utanför vår kontroll: vissa grupper försvann, andra utvecklades mot vänsterristiska ståndpunkter (som t.ex. NCI) och utvecklingen av en sekteristisk approach av en del grupper (CWO och Battaglia), som slöt sig inåt för att sabotera de internationella konferenserna av grupper i den kommunistiska vänstern som hölls i slutet av 1970-talet (5). Som ett resultat av detta har det nästan gått ett kvarts sekel sedan vi hade möjlighet att välkomna andra proletära grupper till våra kongresser. I sig själv var närvaron av fyra grupper vid vår kongress därför en mycket viktig händelse.

Den 17:e kongressens betydelse

Men denna kongress har betytt mer än det faktum att den förnyat en praxis som kännetecknat IKS sedan dess början. Vad som var än mer fundamentalt är betydelsen av gruppernas attityd. De är en del av en historisk situation som vi redan identifierade vid vår förra kongress:

”En central uppgift för kongressen var att undersöka återkomsten av arbetarklassens kamp och det ansvar som denna ger vår organisation, speciellt i förhållande till utvecklingen av en ny generation av element som rör sig mot ett revolutionärt politiskt perspektiv”. (https://(en.internationalism.org/ir/122_16congress ).

När östblocket och de stalinistiska regimerna kollapsade 1989 hörde vi de,

” … öronbedövande kampanjerna från borgarklassen om ’kommunismens misslyckande’, den ’definitiva segern för den liberala demokratiska kapitalismen’, ’slutet på klasskampen’ och till och med på arbetarklassen själv, (vilket) ledde till en viktig tillbakagång för proletariatet, både på nivån av dess medvetande och på dess kampvilja. Denna tillbakagång blev djup och pågick i mer än 10 år. Den påverkade en hel generation av arbetare, som resulterade i förvirring och även demoralisering … Inte förrän 2003 började, notabel i form av stora mobiliseringar mot attackerna på pensionerna i Frankrike och Österrike, proletariatet verkligen att hämta sig från tillbakagången som hade påverkat den sedan 1989. Sedan dess har denna tendens mot en återkomst av klasskampen och utvecklingen av klassmedvetandet ytterligare bekräftats. Arbetarna kamp har påverkat de flesta av de centrala länderna, inklusive de viktigaste av dem. USA (Boeing och New Yorks kommunikationer), Tyskland (Daimler och Opel 2004, sjukhusläkare 2006), Frankrike (speciellt rörelsen av studenterna vid universiteten och högskolorna mot CPE våren 2006), men också en hel rad av strider i periferin som i Dubai (byggnadsarbetare vården 2006), Bangladesh (textilarbetarna våren 2006), Egypten (textil, transport och andra arbetare våren 2007)” (Resolution om den internationella situationen som antogs vid den 17:e kongressen)

”Idag, som 1968, (vid tidpunkten för den historiska återkomsten av arbetarklassens kamp som gjorde slut på fyra årtionden av kontrarevolution), ackompanjerades klasstriderna av en djup reflektion, och uppkomsten av nya element som närmar sig den kommunistiska vänstern positioner är bara toppen av ett isberg” (ibid)

Detta är skälet till att närvaron av flera grupper från den proletära miljön vid kongressen och till den mycket öppna attityden till diskussion som dessa grupper visade (med ett verkligt brott från den sekteristiska attityden hos de ’gamla’ grupperna i den kommunistiska vänstern) inte alls är tillfällig: den är en integrerad del av ett nytt steg i utvecklingen av det internationella proletariatets kamp mot kapitalismen.

Kongressens arbete, speciellt genom de rapporter som lades fram av de olika sektionerna, bekräftade verkligheten i denna tendens, från Belgien till Indien, i de centrala länderna liksom de i periferin, både när det gäller den omedelbara kampen och utvecklingen av en process av reflektion bland element som närmar sig den kommunistiska vänsterns positioner. En tendens som också har tagit formen av en integration av nya medlemmar i organisationen, inklusive i de länder där det inte skett några nya integrationer på flera årtionden, men också genom bildandet av en kärna i Brasilien (se artikel i detta nummer av IR).

Diskussioner vid kongressen

Med anledning av de speciella omständigheter, under vilka kongressen hölls, var den första punkten på dagordningen frågan om klasskampen; den andra var de nya revolutionära krafterna som trädde fram eller utvecklades under den nuvarande perioden. Vi kan inte lämna en redogörelse i denna korta artikel för diskussionerna. Resolutionen om den internationella situationen (som publiceras i International Review 130) ger en syntes av dess viktigaste element. Det vi vill stryka under här är nya eller speciella aspekter av den nuvarande utvecklingen av klasskampen. Det visades speciellt att allvaret i kapitalismens kris, de våldsamma attackerna som nu sker mot klassen och de dramatiska frågorna i världssituationen i allmänhet, vilken kännetecknas av en drift mot militärt barbari och det växande hotet mot miljön, vilka alla är element som tenderar att politisera arbetarnas kamp. Situationen är något annorlunda jämfört med den vi såg i samband med den historiska återkomsten av klasskampen 1968, då manöverutrymmet som fortfarande fanns för kapitalet, gjorde det möjligt att upprätthålla illusionen av ”morgondagen blir bättre än idag”. Idag är en sådan illusion inte längre möjlig: den nya generationen av arbetare, liksom de äldre, blir mer och mer medvetna om att ”morgondagen blir värre än idag”. På grund av detta, kommer den kamp som arbetarklassen är tvungen att ta upp mot attackerna – även om ett sådant perspektiv kan leda till demoralisering och demobilisering – mer och mer leda det till att bli medveten om att dessa strider är en förberedelse för en mycket större kamp mot ett döende system. Även i de strider som vi sett sedan 2003,

”inkorporeras mer och mer frågan om solidaritet. Detta är mycket viktigt därför att den utgör det bästa motgiftet till en attityd av ’var och en för sig själv’ typisk för det sociala sönderfallet, och framförallt därför att det centralt för det internationella proletariatets förmåga att inte bara utveckla sin nuvarande kamp utan också för att störta kapitalismen” (ibid)

Även om huvudfokus på kongressen var frågan om klasskampen, togs även andra aspekter av den internationella situationen upp. Kongressen ägnade en hel del tid till frågan om den ekonomiska krisen. Speciellt undersöktes den nuvarande tillväxten i vissa ’tillväxtländer’ som Kina och Indien, som tycks motsäga organisationens analys och marxisternas i allmänhet, om den definitiva bankrutten för det kapitalistiska produktionssättet. Efter en mycket detaljerad rapport och en djup diskussion kunde kongressen dra slutsatsen att:

”De exceptionella tillväxttalen som vi för närvarande ser i länder som Indien och Kina kan inte på något sätt bevisa att det finns något nytt liv i världsekonomin, även om de har gett ett avsevärt bidrag till de höga tillväxttalen under den senaste perioden. Bakom denna exceptionella tillväxt ligger, paradoxalt, ännu en gång kapitalismens kris … Sålunda är ’miraklet’ i Kina och vissa andra länder i tredje världen inte alls ett uttryck för ett andningshål för den kapitalistiska ekonomin, utan ännu ett förkroppsligande av kapitalismens förfall … Sålunda, precis som ’miraklen’ i de tvåsiffriga tillväxttalen för de asiatiska tigrarna och drakarna kom till sitt sorgliga slut i slutet av 1997, kommer det nuvarande kinesiska miraklet, även om det inte har identiskt ursprung och har betydligt större tillgångar till sitt förfogande, för eller senare att konfronteras med den hårda verkligheten av den historiska återvändsgränden för det kapitalistiska produktionssättet” (ibid)

Slutligen kom borgarklassens påverkan av den återvändsgränd som det kapitalistiska samhället har nått och det resulterande fallet ned i sönderfall att leda till två diskussioner: en om konsekvenserna av denna situation inom varje land, den andra om utvecklingen av imperialistiska motsättningar mellan stater. På den sista punkten, pekade kongressen på det politiska misslyckandet för världens mäktigaste borgarklass, USA, framförallt sedan dess äventyr i Irak, och det faktum att detta avslöjar det generella dödläge som kapitalismens står inför:

”Det faktum att teamet Cheney, Rumsfeld och Co kom att sitta bakom statens tyglar var inte helt enkelt ett resultat av ett monumentalt misstag i rollbesättningen av den härskande klassen. Den har avsevärt förvärrat USA situation på den imperialistiska nivån, men den var redan ett uttryck för den återvändgränd som USA stod inför, givet den växande svagheten i dess ledarskap och, mer generellt, utvecklingen av ’var och en för sig själv’ i de internationella relationerna som kännetecknar sönderfallsfasen” (ibid)

Mer allmänt underströk kongressen att:

”det militära kaos som utvecklas världen över och som kastar stora regioner in i en helvetisk ödeläggelse, speciellt i Mellanöstern men också framförallt i Afrika, är inte bara en manifestation av kapitalismens historiska återvändsgränd och inte heller det största hotet för den mänskliga rasen. Idag har det blivit allt mer tydligt att upprätthållandet av det kapitalistiska systemet innebär ett hot om en total ödeläggelse av den miljö, som gjort uppkomsten av människan möjlig.” (ibid)

Detta perspektiv understryker desto mer den avgörande betydelsen som arbetarkampen som nu utvecklas över hela världen har. Det understryker också den fundamentala rollen för de revolutionära organisationerna och speciellt IKS, att ingripa i dessa strider för att utveckla en medvetenhet om vad som står på spel i världen idag.

Här drog kongressen en mycket positiv balans av vår organisations ingripande i klasskampen som svar på de frågor som ställts. Den underströk speciellt IKS förmåga att mobilisera sina resurser på internationell skala (artiklar i pressen, på Internet, offentliga möten, etc.) för att sprida lärdomarna av en av de viktigare episoderna i klasskampen under den senaste perioden: studenternas kamp mot CPE våren 2006 i Frankrike. Det noterades att vår webbplats hade sett en spektakulär ökning av besökare under denna period, ett bevis på att revolutionärer inte bara har ett ansvar utan också möjligheten att motverka den blackout som de borgerliga media systematiskt organiserar runt den proletära rörelsen.

Ingripandet av revolutionärer kräver att de måste vara förmögna att utveckla de djupaste och mest relevanta analyserna och att försvara dem effektivt inom arbetarklassen för att kunna bidra till att utveckla dess medvetande. Det var med detta i åtanke som kongressen ägnade tid för att diskutera en orienteringstext som hade cirkulerat i IKS flera månader tidigare (och som kommer att publiceras i International Review). Kongressen gav sitt fulla stöd till denna text, med tonvikt på att förmågan att utveckla en verklig debattkultur i de proletära organisationerna är ett av de viktigaste tecknen på att de tillhör klassen, på dess förmåga att förbli levande och motsvara den proletära rörelsens behov. Detta är fallet, eftersom det är genom sina egna diskussioner, speciellt genom sina allmänna stormöten, som arbetarklassen kan dra lärdomar från sin erfarenhet och flytta fram sitt medvetande. Sekterism och en vägran att debattera, som idag tyvärr kännetecknar ett antal organisationer i det proletära lägret (en del av dem t.o.m. förespråkar ’monolitism’), är inte på något sätt ett bevis på deras ’kompromisslöshet’ inför borgarklassen eller något botemedel mot en politisk förvirring. Tvärtom är det ett uttryck för deras rädsla att försvara sina positioner och i slutändan deras brist på övertygelse.

Denna debattkultur kännetecknade allt arbete på kongressen. Den uttrycktes i att ett stort antal inlägg gjordes av de inbjudna grupperna, som uppenbarligen inte delar alla IKS ståndpunkter. Detta faktum underströks av delegationen från Korea, där en delegat uttryckte att han blivit,

”slagen av andan av gemenskap, av de kamratliga relationerna, vilket var något han inte varit van vid i hans tidigare erfarenhet, och som var något som han avundades.”

Mer allmänt, en av de viktigaste ingredienserna för denna kongress framgång och den entusiasm som uttrycktes av alla delegationer vid slutet, var just deltagandet av de inbjudna grupperna. Speciellt delegationerna från OpOp och EKS gjorde mycket intressanta inlägg om den imperialistiska politiken från den brasilianska och turkiska borgarklassen, vilket berikade diskussionen för hela kongressen (6).

Två internationella möten hölls i maj med några få dagars mellanrum: G8mötet och IKS kongress. Kontrasten mellan dessa två möten är slående utifrån deras omständigheter, deras mål och deras sätt att fungera. Å ena sidan såg man ett möte bakom taggtråd, med en exempellös mobilisering av polis och polisrepression, med en hel rad deklarationer om ”debattens öppenhet”, ”fred” och ”mänsklighetens framtid”, men som bara var en rökridå för att dölja motsättningarna mellan de kapitalistiska staterna, förberedelser för nya krig och upprätthållande av ett system som inte har något att erbjuda mänskligheten. Å andra sidan: ett möte mellan revolutionärer från 15 länder, som bekämpade alla rökridåer, alla falska framträdelser, engagerad i verkligt kamratliga debatter för att bidra till det enda perspektiv som kan rädda mänskligheten: arbetarklassens enade och internationella kamp, som syftar till att störta kapitalismen och införa kommunismen.

Vi vet att vägen som leder till detta mål är lång och svår, men IKS är övertygat att den 17:e kongressen var ett viktigt steg på denna väg.

IKS, juli 2007

Noter

1. Om IKS historia se International Review 123, 30 years of the ICC, https://en.internationalism.org/ir/123_30years

2. OpOp: Oposicao Operaria, Arbetaroppositionen. Detta är en grupp som finns i flera städer i Brasilien. Bildades i början av 1990-talet, av element som bröt sig ur från CUT fackföreningsfederation och Lulas arbetarparti (den nuvarande presidenten i landet) för att ta upp proletära ståndpunkter, speciellt på frågan om internationalism, men också i fackföreningsfrågan (fördömande av dessa organ som verktyg för borgarklassen) och parlamentarismen (fördömande av den ’demokratiska’ maskeraden). Det är en grupp som är aktiv i arbetarkampen (speciellt i banksektorn) och IKS har haft kamratliga diskussioner med denna grupp i flera år och har organiserat gemensamma offentliga möten i Brasilien (se speciellt ‘ICC Public Meetings in Brazil: A strengthening of revolutionary positions in Latin America' World Revolution 292, https://en.internationalism.org/wr/292_brazil_forums.html ). En delegation från OpOp deltog tidigare i den 17:e kongressen för vår sektion i Frankrike under våren 2006. Se World Revolution 297, (https://en.internationalism.org/wr/297_ricongress )

3. SPA: Socialistisk Politisk Allians. Denna grupp har satt upp som sin uppgift att göra vänsterkommunistiska ståndpunkter kända i Korea (speciellt genom att översätta några av dess grundläggande texter) och att animera en diskussion mellan grupper och element runt dessa ståndpunkter. SPA organiserade en internationell konferens till vilken IKS, som har diskuterat med denna grupp omkring 1 år, sände en delegation. Se ‘Report on the conference in Korea, October 2006' in International Review 129, https://en.internationalism.org/ir/129/korea-conference). Speciellt skall det noteras att deltagarna på denna konferens, som skedde precis efter Nordkoreas kärnvapenprov, antog en deklaration, ‘Internationalist declaration from Korea against the threat of war', https://en.internationalism.org/wr/299/internationalist-decleration-from...

4. EKS: Enternasyonalist Komunist Sol, Internationalistisk kommunistisk vänster, en grupp som nyligen bildats i Turkiet, som resolut står för vänsterkommunistiska ståndpunkter. Vi har publicerat några uttalande från EKS på vår webbplats:
   https://en.internationalism.org/wr/295_eks_basicpositions ; https://en.internationalism.org/node/1772

5. Detta hindrade emellertid inte IKS från att bjuda in IBRP (Internationella Byrån för det Revolutionära Partiet) till dess 13:e kongress 1999. Vi upplevde att allvaret i de imperialistiska konflikterna i hjärtat av Europa (vid det tillfället bombade NATO Serbien) betydde att de revolutionära grupperna skulle ställa åtsidan sitt käbbel och komma samman för att undersöka konsekvenserna av konflikten och kanske producera en gemensam deklaration. Olyckligtvis avvisade IBRP denna invitation.

6. Detta bidrag finns på https://eks.internationalist-forum.org/en/node/51, https://libcom.org/forums/organise/situation-turkey , och på IKS Online.