Under IKS senaste kongresser, har vi pekat på en internationell trend som består i att nya grupper uppstår och individer kommer fram, som rör sig mot vänsterkommunistiska ståndpunkter, och vi har lyft fram både betydelsen i denna process, och det ansvar som det innebär för vår organisation:

"Den 16:e kongressen hade som huvuduppgift att undersöka klasskampens återkomst och det ansvar som detta innebär för vår organisation, i synnerhet som vi ställs inför en ny generation som börjar utveckla ett intresse för ett revolutionärt politiskt perspektiv" (1).

"Det är de revolutionära organisationernas, och i synnerhet IKS' ansvar, att vara en aktiv del i denna process av reflektion som redan äger rum i arbetarklassen, inte bara genom att aktivt ta del i kampen när de börjar utvecklas utan även genom att stimulera utvecklingen av grupper och personer som vill ta del i kampen (2).

"Kongressen gjorde en mycket positiv bedömning av vår politik mot de grupper och individer som arbetade till försvar för den kommunistiska vänsterns positioner (...) den mest positiva aspekten av denna politik har utan tvivel varit vår förmåga att etablera eller stärka banden med de andra grupper som bygger på revolutionära ståndpunkter, vilket illustreras av att fyra av dessa grupper deltog på vår kongress" (3).

Därför kunde vi, för första gången på 25 år, vid vår förra internationella kongress, välkomna flera delegationer från olika grupper som tydligt baserade sig på internationalistiska klassståndpunkter (OPOP från Brasilien, SPA från Korea, EKS från Turkiet och Internasyonalismo-gruppen från Filippinerna - även om den sistnämnda gruppen inte kunde närvara fysiskt). Kontakter och diskussioner har därefter pågått med andra grupper och individer från andra delar av världen, särskilt i Latinamerika där vi har kunnat hålla offentliga möten i Peru, Ecuador och Dominikanska Republiken (5).Diskussionerna med EKS och Internasyonalismo har lett dessa grupper till att ställa frågan om att gå med i IKS, genom att man mer och mer börjar omfatta våra ståndpunkter. Under en tid har dessa diskussioner pågått inom ramen för en integrationsprocess, vars allmänna ramar beskrivs i den text som finns publicerat på vår webbplats: "Hur blir man medlem i IKS" (6).

Under denna period har kamraterna ägnat sig åt fördjupade diskussioner kring vår plattform, och hållit oss informerade om innehållet i sina diskussioner. Flera delegationer från IKS har besökt dem på plats för att diskutera med dem och kunde med egna ögon se kamraternas djupa militanta övertygelse och den klarhet med vilken de omfattade våra organisatoriska principer. Vid sammanfattningen av dessa diskussioner vid IKS centrala organs senaste plenarmöte tog vi därför beslutet att integrera de båda grupperna som nya sektioner i vår organisation.

De flesta av IKS sektioner är baserade i Europa (7) eller Amerika (8) och fram till nu har den enda sektionen utanför dessa kontinenter varit den i Indien. Integreringen av dessa två nya sektioner i vår organisation har på ett avgörande sätt ökat IKS geografiska utbredning.

Filippinerna är ett enormt land i en region i världen som helt nyligen har genomgått en snabb industriell tillväxt, vilket resulterat i en ökning av antalet arbetare - för att inte nämna den grupp av 8 miljoner filippinska gästarbetare över hela världen. De senaste åren har denna tillväxt gett upphov till flera illusioner om att kapitalismen har kommit in i en "andra andning"; idag står det tvärtom klart att dessa "utvecklingsländer" lika litet kan undkomma den förvärrade ekonomiska krisens konsekvenser som de "gamla" kapitalistiska länderna. Kapitalismens motsättningar kommer därför att skärpas våldsamt i denna region under den kommande perioden, och detta kommer ofrånkomligen att provocera fram sociala rörelser, som inte kommer att begränsas till de hungerkravaller som vi såg under våren 2007, utan också kommer att innebära klasskamp från arbetarklassens sida.

Bildandet av en sektion i Turkiet förstärker IKS närvaro i Asien, i synnerhet i en region i närheten av en av de mest kritiska konflikthärdarna för dagens imperialistiska spänningar: Mellanöstern. Faktum är att kamraterna i EKS redan ingrep med ett flygblad förra året för att kritisera den turkiska borgarklassens militära manövrer i norra Irak (se "EKS Leaflet: Against the Turkish army's latest `Operation'"på vår hemsida.

IKS har mer än en gång anklagats för att ha en "eurocentristisk" syn på utvecklingen av arbetarkampen och det revolutionära perspektivet eftersom vi har insisterat på det västeuropeiska proletariatets avgörande roll:

"Det är inte förrän den proletära kampen slår mot kapitalismens ekonomiska hjärta,

- när det inte längre är möjligt att sätta upp en ekonomisk skyddszon (cordon sanitaire); eftersom det kommer att vara de rikaste ekonomierna som kommer att drabbas;

- när upprättandet av en politisk skyddszon inte längre kommer att ha någon effekt, eftersom det kommer att vara det mest utvecklade proletariatet som kommer att konfrontera den mäktigaste borgarklassen; endast då kommer kampen att ge en signal för den världsomfattande revolutionära resningen (...)

Endast genom att attackera dess hjärta och hjärna, kommer proletariatet att kunna besegra det kapitalistiska odjuret.

Under årtionden har historien förlagt den kapitalistiska världens hjärta och hjärna till Västeuropa. Världsrevolutionen kommer att ta sina första steg där kapitalismen tog sina första steg. Det är här som förutsättningarna för revolutionen, som redan har nämnts, står att finna sin mest utvecklade form (...)

Det är därför endast i Västeuropa, där proletariatet har den längsta erfarenheten av kamp, där den redan i årtionden har konfronterats med allsköns utvecklade "arbetarklass"-mystifikationer, som man kan förvänta sig att se en full utveckling av det politiska medvetande som är oundgängligt i dess kamp för revolutionen" (9)

Vår organisation har redan svarat på anklagelserna för "Eurocentrism":

"Detta är inte på något sätt ett "eurocentristiskt" synsätt. Det var själva den borgerliga världen som uppstod i Europa, som utvecklade det äldsta proletariatet, med den största erfarenheten." (ibid)

Framför allt har vi alltid ansett att revolutionärer har en vital roll att spela i länderna i kapitalismens periferi:

"Detta betyder inte, att klasskampen eller revolutionärers aktivitet är betydelselös i andra delar av världen. Arbetarklassen är en klass. Klasskampen existerar överallt där arbete och kapital står emot varandra. Lärdomarna av de olika manifestationerna i denna kamp är giltiga för hela klassen, var man än har dragit dem: i synnerhet kommer erfarenheten av kamp i de perifera länderna att influera kampen i de centrala länderna. Revolutionen kommer att vara världsomfattande och involvera alla länder. De revolutionära strömningarna i arbetarklassen är ovärderliga, var än proletariatet bekämpar borgarklassen, det vill säga, över hela världen" (ibid)

Detta gäller självfallet för länder som Turkiet eller Filippinerna.

I dessa länder är kampen för att försvara kommunistiska idéer verkligen svår. Den måste konfrontera de klassiska mystifikationerna som den härskande klassen använder för att blockera utvecklingen av kampen och arbetarklassens medvetande (Illusioner om demokrati och allmänna val, sabotage av arbetarkampen genom fackföreningsapparaten, det nationalistiska giftet). Men än mer än detta, så ställs arbetarklassens och revolutionärernas kamp, på ett direkt och omedelbart sätt, inte bara mot regeringens officiella repressiva apparat utan också mot beväpnade styrkor som bekämpar regeringen, som PKK i Turkiet och olika gerillarörelser på Filippinerna, vars brutalitet och hänsynslöshet är lika fruktansvärd som regeringens, av det enkla skälet att även de försvarar kapitalismen, låt vara under en annan förklädnad. Denna situation gör att IKS nya sektioners aktivitet är mer farofylld än den är i Europa och Nordamerikan.

Innan man integrerats i IKS, publicerade sektionen i Filippinerna redan en egen webbplats på Taga log (landets officiella språk) liksom på engelska (som har en stor utbredning i Filippinerna). Den nuvarande situationen gör det omöjligt för kamraterna att publicera en regelbunden tryckt press (mer än tillfälliga flygblad) och vår webbsida kommer därför att bli det huvudsakliga verktyget för att sprida våra ståndpunkter där.

Sektionen i Turkiet kommer att fortsätta publicera tidningen Dunya Devrimi, som nu blir IKS publikation i detta land.

Som vi skrev i International Review nr 122: "Vi hälsar dessa kamrater som rör sig mot kommunistiska ståndpunkter och mot vår organisation. Vi säger till dem: 'Ni har gjort ett gott val, det enda möjliga om ni strävar efter att integreras i kampen för den proletära revolutionen. Men detta är inte ett enkelt val: ni kommer inte att uppnå omedelbara resultat, ni behöver tålamod och uthållighet och lär er att inte bli besvikna när de resultat ni uppnår inte lever upp till era förhoppningar. Men ni kommer inte att vara ensamma: IKS militanter står på er sida, och är medvetna om det ansvar som ert val medför för dem. Deras vilja, som uttrycks av den 16 kongressen, är att leva upp till detta ansvar." (IKS 16 kongress, op cit) Dessa ord riktades till alla individer och grupper som har gjort ett val att ta upp försvaret av den kommunistiska vänsterns ståndpunkter. De är först och främst tillämpliga för det två nya sektioner som just har gått med i vår organisation.

Vi i IKS vill därför, på ett hjärtligt och kamratligt sätt, välkomna de två nya sektionerna, och de kamrater som har bildat dem.

IKS

Noter:

1. International Review nr 122

2. International Review nr 130: "Resolution on the International Situation".

3. International Review nr 130: "The international camp reinforced worldwide".

4. OPOP: Oposicao Operaria (Arbetaroppositionen; SPA. Socialist Political Alliance; EKS Enternasyonalist Komünist Sol (Internationella Kommunistiska Vänstern); Internasyonalismo (Internationalism).

5. Se vår hemsida "Internationalist debate in the Dominican Republic", "Reunon Pública de la CCI en Perú: Hacia la construcción de un medio de debate y clarificación" och "Reunion pública de la CCI en Ecuador, un momento del debate internacionalista"

6. "IKS har alltid entusiastiskt välkomnat de nya element som vill bli medlemmar i vår organisation (...) Men denna entusiasm innebär inte alls att vi har någon slags rekryteringspolitik för dess egen skull, likt de trotskistiska organisationerna (...) Vi har inte någon politik av omogna integrationer på en oklar, opportunistisk grund (..) IKS är inget övernattningsställe och vi är inte intresserade av att fiska efter medlemmar.

Vi vill inte heller ge några illusioner. Det är därför som de läsare som ställer frågan "hur gör man för att bli medlem i IKS?" måste förstå, att processen att bli en del av IKS tar tid. Varje kamrat som är intresserad av en kandidatur måste vara beredd på att ha tålamod. En integrationsprocess är ett sätt genom vilken kandidaten upptäcker djupet av sin övertygelse, så att beslutet att bli medlem inte tas lättvindigt eller i stridens hetta. Detta är också den bästa garantin vi kan erbjuda, så att viljan till ett militant engagemang inte slutar i misslyckande och demoralisering".

7. Tyskland, Belgien, Spanien, Frankrike, Storbritannien, Italien, Holland, Sverige, Schweiz.

8. USA, Brasilien, Mexiko, Venezuela.

9. International Review nr 31: "The proletariat of Western Europe at the centre of the generalisation of the class struggle".