I och med krigsutbrottet i Iran härjas Mellanöstern återigen av krig och blodbad. Återigen har den amerikanska staten satt in en massiv militärstyrka i regionen. Och nu faller en störtflod av bomber och missiler ner över civilbefolkningen, som hålls som gisslan i de imperialistiska rivaliteterna mellan de krigförande staterna. Skolor, sjukhus och bostadskvarter förstörs dagligen! Kvinnor, barn och äldre försöker desperat fly blodbadet, vandrar genom spillror och ruiner, kliver över liken som täcker gatorna i Teheran, Beirut och många andra städer. Fred under kapitalismen är en fred som innebär död och förstörelse. För att rättfärdiga denna nya imperialistiska massaker uppmanar den iranska statens fiender, ledda av Trump och Netanyahu, arbetarklassen att fortsätta gå ut på gatorna mot mullornas blodtörstiga regim, i namn av en påstått ”humanitär” sak.
De uppmanar dem att låta sig massakreras genom att återigen överlämna dem, bundna på händer och fötter, till mullornas brutala förtryck. Dessa krigshetsare påstår alltså att de försvarar det iranska folkets och alla förtrycktas sak. Ett rent hyckleri och skamlösa lögner! Med den iranska statens vedergällning tjänar krigets eskalering bara till att ytterligare förvärra barbariet och kaoset i denna del av världen. Trump har lyft fram Khameneis död, liksom vissa dignitärer från hans inre krets, i rampljuset, för att visa oss att världens ledande ”demokratiska” makt kan rädda mänskligheten från diktatorer. Med insatsen som kallas operation ”Epic Fury” visar Trump att USA, som en gång var ”världspolis”, har blivit den främsta aktören för destabilisering över hela världen. Vi kan vara säkra på att ”Pax Americana” kommer att fortsätta att störta Mellanöstern in i ett allt blodigare kaos med inblandning av andra stater och andra borgerliga fraktioner (Saudiarabien, Hizbollah, pro-iranska miliser i Irak). Låt oss inte lura oss själva! Varken USA eller någon annan borgerlig stat kan ge mänskligheten fred, välstånd eller någon ny ”världsordning”. Tvärtom. ”Fred” under kapitalismen har alltid varit gravfältens fred! Ukraina, Gaza, Libanon, Iran, Irak, Afghanistan, Sudan, Kongo… i alla dessa länder visar väpnade konflikter vad som väntar hela mänskligheten, över hela planeten, om kapitalismen inte störtas. Arbetare kan inte stödja något imperialistiskt läger! Dessa ruinfält översvämmas av ständiga uppmaningar till patriotism, till en ”helig union” bakom nationsfanan och bakom fanatismen hos religiösa fraktioner i länder som domineras av all slags fundamentalism. Även om mullornas regim kollapsar kommer ingen ny regim att kunna ge det iranska folket någon respit eller stabilitet. Så länge kapitalismen dominerar planeten kan krig och kaos bara fortsätta att intensifieras. I detta nionde imperialistiska krig, liksom i alla de tidigare, får proletariatet inte låta sig hållas som gisslan för intressen som inte är dess egna. Det har ingenting att vinna på det! För detta krig är inte deras! Att låta oss dras in i ledet bakom den ena eller andra borgerliga fraktionen, att ställa oss bakom ett läger mot ett annat, är att försvara våra utsugares intressen.
Vi påverkas alla av massakrerna i Iran! Det som tjänade som förevändning för krigets eskalering var det blodiga förtrycket av massdemonstrationerna i Iran, orsakade av den förvärrade ekonomiska krisen och fattigdomen inte bara bland småborgerligheten, utan framför allt bland arbetarklassen. I detta uppror som det iranska ”folket” påbörjade, mot den oerhörda försämringen av dess materiella levnadsvillkor drunknade proletariatet bland de andra icke-exploaterade delarna av befolkningen. I detta uppror som föddes ur förtvivlan kunde arbetarklassen inte hävda sig som en självständig klass. Men de iranska arbetarna, som har en lång tradition av militant kamp, kommer inte att ha något annat val än att kämpa mot de stigande priserna på mat och basvaror. För de kan inte längre försörja sina familjer idag. I Iran, liksom i de mest utvecklade länderna, hörs samma slagord som hörts i arbetarklassens kamp sedan 2022: ”enough is enough!” Vi kan inte stå passiva och se på massakrerna i Iran! Vi kan inte förhålla oss likgiltiga. Detta krig är inte en avlägsen och ”exotisk” konflikt. Vi, arbetarklassen i hela världen, påverkas alla av det som händer ”där borta”! Det är våra klassbröder och -systrar i Iran som faller i tiotusental varje dag under bomberna och maskingevärselden från våra exploatörer och mördare. Det är vårt blod som alla dessa rovdjur offrar på kapitalismens altare!
Arbetarklassen i alla länder kan och måste uttrycka sin solidaritet med den utsugna och massakrerade klassen i Iran. Inte genom att låta sig manipuleras av kapitalets vänster- och extremvänsterpartier, som bara fördömer den amerikanska imperialismens massiva bombningar samtidigt som de ger sitt stöd till den iranska staten. Att fördöma interventionens olagliga karaktär är bara ett sätt att bättre förespråka de ”internationella koalitionernas lagliga” krig. Det är samma fälla som att försvara ”humanitära” krig. Alla krig är imperialistiska! Som Lenin sa om Nationernas förbund: FN, Nato… är alla tjuvnästen. Den enda solidaritet som arbetarklassen i alla länder måste visa sina klassbröder och -systrar i Iran (och i alla stater i Mellanöstern) är en massiv kamp mot ”sin” egen nationella bourgeoisie, mot sina exploatörer och mördare, mot alla stater och deras regeringar, vare sig de är höger- eller vänsterorienterade. Det är samma härskande klass som sår terror och död i Iran och tvingar på arbetarklassen i Europa vågor av uppsägningar, osäkerhet och stigande arbetslöshet. Det är samma exploateringssystem, den globala kapitalismen, som störtar oss i elände och släpper lös sitt krigiska barbari!
Det blodbad som idag sveper över Iran och Libanon är en uppmaning till kamp för arbetarklassen i alla länder, särskilt dess mest erfarna bataljoner i Västeuropa, kapitalismens ”rikaste” och mest utvecklade nationer. Det är endast genom att utveckla sin självständiga kamp, på sin egen klassterräng, mot kapitalistisk exploatering, som proletariatet i kärnländerna, belägna i kapitalismens historiska hjärta, kommer att kunna erbjuda en framtid för hela mänskligheten och dra med sig de utsugna i hela världen. Kapitalismen föddes i Europa mitt i lera och blod. Det är i denna del av världen som arbetarklassen redan har genomlidit den grymma erfarenheten av två världskrig. Låt oss komma ihåg att det var utvecklingen av den revolutionära vågen i Ryssland och Tyskland som tvingade borgarklassen i de stora ”demokratiska” stormakterna att sätta stopp för det första globala folkmordet 1914–18. Arbetarklassen i kapitalismens kärnländer har lång erfarenhet av klasskamp mot ”sin” nationella bourgeoisies imperialistiska korståg. Den har lång erfarenhet av de ideologiska bedrägerier som endast tjänade som förevändningar för att värva dem till slagfälten i namn av att försvara ”demokratin” mot diktatoriska regimer, civilisationen mot barbari och allt det där. Eftersom arbetarklassens intressen står i diametralt motsatsförhållande till dess utnyttjares, är arbetarklassen den enda kraften i samhället som kan sätta stopp för de krig, massakrer och det kaos som kapitalismen obönhörligt störtar hela mänskligheten in i! Vad är svaret på krigets barbari? För att sätta stopp för den globala bourgeoisiens diktatur, för att bygga ett nytt samhälle utan krig och utan exploatering, måste arbetarklassen i hela världen utveckla massiva, enade och omfattande kamper över nationsgränserna. För arbetarklassen har inget fosterland! I Ryssland eller Ukraina, i Gaza eller Israel, överallt och alltid måste arbetarna vägra att döda sina klassbröder och -systrar, fraternisera och vända sig mot sina utsugare. För att lyckas utveckla det revolutionära perspektivet måste arbetarklassen först vägra att inkallas bakom nationsfanorna, vägra att tjäna som kanonmat och vägra alla de uppoffringar som den härskande klassen påtvingar den i namn av att försvara staten och den nationella ekonomin! Att kämpa en massivt mot de förödande effekterna av den globala ekonomiska krisen – en permanent och olöslig kris – är att börja gå till botten med krigets blodiga kaos och barbari; det är början på vägen mot den nödvändiga politiseringen av kampen. För att marschera mot revolutionen måste arbetarklassen utveckla sitt klassmedvetande. Genom att intensifiera våra kamper mot kapitalets intrång och mot krigets barbari måste vi bekräfta vår enhet och vår internationella klassolidaritet – en klass som inte har några särskilda intressen att försvara. Inför allvaret i de utmaningar som kapitalismens förfall medför, och inför detta nya blodbad i Iran, finns det bara en paroll: Ned med kriget! Ned med kapitalismen! Internationell solidaritet för hela arbetarklassen! Proletärer i alla länder, förena er!
Internationella Kommunistiska Strömningen