Italienska vänstern

Italienska vänstern bildades av de grupper som uteslöts ur Tredje Internationalen och därmed från italienska kommunistpartiet under 1920-talet. Italienska vänstern (samlade omkring tidskriften Bilan) som förblev trogen den proletära internationalismen, hade två viktiga styrkor: insisterandet på teoretisk klarhet och rigör och på vikten av den organisatoriska frågan. IKS är den viktigaste arvtagaren av en italienska vänstern idag.

Internationalism nr 7 1945: Vänsterfraktionen - metoden för att formera partiet.

Den här artikeln, baserar sig på lärdomarna från tredje internationalens degenerering, och syftar till att utveckla de kriterier som måste gälla för inrättandet av ett framtida världsparti. De två kapitel som vi publicerar i den här återblicken; det första "Vänsterfraktionen" och det sjätte "Metod för formerandet av partiet" berör de politiska frågor som ställts sedan grundandet av den tredje internationalen och förser oss med sammanhängande argument för att förstå dem.

Från Bilan nr 36, oktober-november 1936: De nya institutionernas betydelse…

När det kapitalistiska attacken kom i form av Francos uppror, så skulle vare sig POUM eller CNT ens drömma och att uppmana arbetarna till att gå ut på gatorna. De organiserade delegationer för att gå till Companys för att skaffa vapen. Den 19 juli gick arbetarna ut spontant – genom att utlysa generalstrejk så bekräftade bara CNT och UGT hur tillståndet de facto var.

Sedan Companys, Giral och deras likar omedelbart ansågs vara proletariatets allierade, de som kunde ge nycklarna till vapenförråden, så var det ganska naturligt, att när arbetarna krossade armén och tog upp vapen ingen ens tänkte på att ställa frågan om att krossa staten, vilken med Companys i spetssen förblev intakt. Från och med nu försökte man sprida den utopiska idén om att det var möjligt att genomföra en revolution genom att expropriera fabriker och ta över mark utan att röra den kapitalistiska staten, inte ens dess banksystem.

Spanien 36: Hur folkfronten vände inbördeskriget till ett imperialistiskt krig

Åren mellan 1930 och 1937 var en period när borgarklassen förberedde sig för krig, på efter att den revolutionära vågen 1917-23 hade brunnit ned till aska. Över hela världen var arbetarklassen besegrad, sönderslagen, infångat i kapitalismens snaror, vilken hade lyckats dra med dem från att försvara sina egna klassintressen genom att ställa upp det falska valet mellan fascism och demokrati, och tvinga in den i en nationalistisk hysteri som ofrånkomligen ledde fram till kriget.

Arbetarrörelsens historia: Vänsterfraktioner i försvaret av det proletära perspektivet

I dessa tider då perspektivet av att avskaffa det kapitalistiska samhället och dess barbari tycks ”utom räckhåll” för de flesta arbetare, måste revolutionärer mer än någonsin insistera på långsiktigheten i sitt arbete och inte enbart låta sig fixeras av den omedelbara situationens omständigheter. Revolutionärers arbete riktar sig alltid mot framtiden och inte enbart en kamp till försvar av proletariatets omedelbara intressen. Som historien har visat, kan bara en revolution bli framgångsrik om den revolutionära organisationen, om partiet, motsvarar de uppgifter som den måste fullgöra.

Men ett parti som kan fullgöra sina uppgifter uppstår varken som en enkel proklamation eller spontant, utan är resultatet av många års uppbyggande och kamp. I detta avseende är dagens revolutionärer redan involverade i att förbereda bildandet av det framtida partiet. Det vore fatalt om revolutionärer underskattade den historiska betydelsen av sitt arbete.

Lenin som filosof - Anton Pannekoek

Lenin som filosof - Anton Pannekoek (1938)

Denna text var tidigare utgiven av Arbetarpress (Förbundet Arbetarmakts förlag) juni 1973 i en stencilerad pamflett. Denna text är inskannad och konverterad till text från denna förlaga samt korrekturläst med vissa rättningar och tillägg gjorda. Som förlaga för FAM:s översättning är troligtvis den tyska utgåvan från 1938, då översättningen verkar följa denna närmare än den engelska utgåvan som gavs ut 1948 av Paul Mattick, där Anton Pannekoek själv översatte sin skrift till engelska och därvid gjort vissa mindre tillägg och omskrivningar. Vi har endast smärre ändringar och rättelser där det uppenbart varit felaktigheter och där innebörden varit oklar. I dessa fall då utgått från den tyska utgåvan (Anton Pannekoek, Lenins als Philosoph, Europäische Verlagsanstalt Frankfurt, 1969, utgiven av Alfred Schmidt). Den tyska utgåvan publicerades ursprungligen 1938 i Band I i Bibliothek der ‘Rätekorrespondenz’ som gavs ut av GIK (Gruppe Internationaler Kommunisten) i Holland. Eftersom denna text blivit inskannad från ett dåligt stencilerat underlag kan det ha insmugit sig andra fel som vi inte upptäckt.

Prenumerera på RSS - Italienska vänstern