Hoten mot Iran: irrationaliteten ökar hos de kapitalistiska krigen!

Utskriftsvänlig versionSend by email

Den 17 oktober 2007 förklarade
President Bush att ”han har sagt till människor att ifall
de vill undvika ett tredje världskrig, måste de vara
intresserade av att hindra dem
(Iran) från att få
kunskap att tillverka kärnvapen”
. Detta skulle kunna
avfärdas som ytterligare ett exempel på Bushs överdrivna
retorik, men bakom detta uttalande ligger ett verkligt hot gentemot
de stater som kan eller kommer att utmana USA.

Helt
klart, ett Tredje Världskrig står inte runt hörnet!

Villkoren existerar inte för något
sådant, eftersom världen inte längre är uppdelad
i (två) militära block, och arbetarklassen är inte
besegrad eller förberedd för en marsch mot kriget. Trots
detta, ökar Bush administrationen det militära och
ekonomiska trycket mot Iran, med deklarationen om att Irans
”Revolutionsagarde” skulle vara en terrorist organisation.
Dessutom, de ytterligare militära förstärkningarna av
de amerikanska styrkorna i regionen och de ökande propaganda
kampanjerna syftar till att förbereda befolkningarna
(framförallt i USA) för ett amerikansk militärt
angrepp mot Iran ( i namnet av att stoppa Irans utveckling av
kärnvapen). Detta innebär perspektivet av en väsentligt
förvärrad situation angående det militära
barbariet i Mellanöstern och i hela världen.

Hotet av ett militärt ingripande
mot Iran, samtidigt som USA fortfarande sitter fast i den
katastrofala situationen i Irak, samtidigt som utvecklingen i
Afghanistan går i samma riktning (där i slutet av november
ytterligare två danska soldater dödades, ö.a), kan
förfalla vansinnigt och orsaka än värre katastrofer.
Trots detta är den amerikanska imperialismen bundet till just
denna vansinniga logik hos imperialismen! På samma sätt är
det så att på grund av att världens enda supermakt
måste tvinga alla andra imperialistiska stater att acceptera
USA:s herravälde. Medan dess rivaler är tvingade, på
grund av just samma imperialistiska förutsättningar, att
med alla medel försöka underminera den amerikanska
imperialismen. Det är just denna logik som har gjort Irak till
en region av Kaos, och som hotar att dra ned hela regionen
(Mänsklighetens vagga) i fullständig terror.

Iran uppfattas som ett huvudmål
av den amerikanska imperialismen. Den gamle amerikanske
krigshetsaren Zbignieiew Brzezinski definierar just
”avgörande” länder såsom:

Aktiva geostrategiska aktörer
är sådana stater som har den nationella förmågan
och viljan att utöva makt eller inflytande bortom sina gränser
i syfte att förändra – i en riktning som påverkar
amerikanska intressen – de existerande geopolitiska intressena…
Turkiet, och Iran har rollen som de viktigaste beslutsfattarna i
regionen”
( The grand Chessboard, 1997)

Iran ligger emellan Mellanöstern
och Centralasien och är sålunda mycket viktigt för
USA att kunna behärska denna region för att hindra
Västeuropeiskt och Ryskt inflytande. Det samma gäller USA:s
ambitioner att ha kontroll över oljekranarna.

Denna avgörande position kostade
befolkningarna i Iran och Irak flera miljoner döda i ett krig
där USA understödde Irak gentemot Iran. Det verkliga skälet
för detta var Irans brytning med det amerikaniska blocket, när
Shahen av Iran omkullkastades av den shiitiska teokratin som förde
Ayatolla Khomeini till makten. Det fullständiga barbariet i
detta krig, med barnsoldater, missiller riktade mot städer,
kemiska vapen, masslakten av soldater från bägge stater,
inklusive barnsoldater, raketer mot städerna, allt detta gjordes
i bästa samförstånd med det dåvarande
Västblocket i syfte att få Iran på knä., men
detta krig visade också att något hade förändrats,
USA hade beväpnat bägge sidor i kriget (Irak och Iran) i
syfte att betvinga den senare, vilket visade att något hade
förändrats i de imperialistiska relationerna. Iran efter
”Khomeini” visar ett maktskifte i de imperialistiska
relationerna, där Iran var en försmak av känslan av
”Var och en för Sig” i de imperialistiska relationerna,
innan Väst och Öst blocken hade kollapsat (1989).

Under det första kriget i Persiska
Viken (1991) stödde den iranska borgarklassen USA när det
attackerade Irak, dess gamle rival, men alla iranska ambitioner
stoppades när de iranska (shiitiska) ambitionerna hindrades då
USA lät Saddam förbli vid makten i Irak. Däremot,
katastrofen för USA vid det andra kriget i Persiska viken
(2003-…) innebar att USA lämnade utrymme för Iran att öka
sitt inflytande. Förstörelsen av Saddam regimen och det
följande kaoset har tillåtit den iranska borgarklassen att
öka sitt inflytande inom den Shiitiska borgarklassen oerhört.
Den irakiska ”regeringen” domineras av Shiitiska partier med
förgreningar till Iran, men som samtidigt vill hålla Iran
på ett visst avstånd, medan i södra Iran har
Shiamiliser slagit ut den brittiska, militära närvaron, och
fått kontroll över regionen. Vid samma tidpunkt som den
iranska regimen gör vad den kan för att utveckla medlen för
att producera kärnvapen , för att på så sätt
på ett effektivare sätt utmana sina främsta rivaler i
regionen, Israel, och ge USA ett liknande förhandlingsläge
som Nordkorea har skaffat gentemot USA.

Den Iranska borgarklassen försöker
också dra alla fördelar av den amerikanska imperialismens
försvagning och dess främsta rivalers syften att hindra
USA. Sålunda är Irans villigt att tillfredsställa
diplomatiska lösningar som föreslagits av EU, framförallt
av Tyskland, och Italien, vilka har starka band till Teheran och på
så sätt kan stärka sina imperialistiska ambitioner.

Europa är verkligen inte en
homogen helhet. Varje stat har sina egna intressen att försvara.
Sålunda, har den franska imperialismen sina historiska band med
Libanon och Syrien (i Libanon, ges det även idag ut
dagstidningar på franska, ö.a), och de står för
en ”hård linje”. Vilket också är en linje som
försvårar situationen för den brittiska
imperialismens styrkor i södra Irak ( se också artikeln i
World Revolution 308 ”No way out for British Imperialism”,
den kan beställas från oss).

Denna situation blir allt svårare
genom den ryska imperialismens allt större närvaro. I
oktober var det ett toppmöte med staterna runt Kaspiska Havet,
med Iran, Ryssland, Azerbajdan, Kazakstan och Turkmenistan i Teheran.
Toppmötet handlade framförallt om de starkare relationerna
mellan Ryssland och Iran:

Sannerligen
delar dessa stater (Iran och Ryssland) gemensamma problem och oro,
d.v.s. USA:s otyglade interventionistiska politik, som nu för
Iran och Ryssland allt närmare varandra och nära en ny
strategisk relation. Trots allt, både Iran och Ryssland är
idag mål för amerikanska påtryckningar, deras
nationella säkerhetsintressen är hotade av USA:s post-9/11
militarism

(Asia
Times on-line, 18-10-2007)

Det
rapporteras att president Putin har sagt till Ayatolla Ali Khamenei
att en ”amerikansk attack mot Iran kommer att uppfattas i Moskva
som en attack mot Ryssland”, under mötet med den ”store
ledaren”.

Den iranska imperialismen sneglar också
åt den kinesiska. Den vill gå med Kina och Ryssland i en
”motvikt mot USA:s hegemoni”, i Shanghai Cooperation
Organisation. Kina är mera diskret i sitt stöd till Iran än
Ryssland, men det ser att dess intressen gynnas av att det kan
uppfattas som att det motsätter sig USA:s attityd gentemot Iran.

Till denna ”mix” måste vi
lägga till betydelsen av den ökande destabiliseringen i
regionen som utgörs av Turkiets hot gentemot norra kurdiska-Irak
och den Israeliska imperialismens vilja att visa att dess nederlag i
Libanon förra året var en engångshändelse.
Israel har alltid sagt att de kommer att försöka stoppa
Iran från att utveckla kärnvapen och i en situation där
Israel uppfattas som försvagat kommer en sådan ”lösning”
bli allt trovärdigare. Samtidigt kan inte Saudi Arabien tillåta
att dess regionala ställning försvagas av ett allt starkare
Iran.

Vad utfallet av dessa spänningar
kommer att bli kan vi inte förutse. Vad vi kan säga är
att den amerikanska imperialismen befinner sig i en ond cirkel, om
den inte använder sig av dess militära styrka kommer dess
rivaler att fullt utnyttja dess svaghet, medan ifall den använder
sig av ett militärt agerande mot Iran kommer hela regionen att
sjunka än mer in i ett kaos. Oavsett ifall USA kommer agera
militärt eller inte denna gång, ställs arbetarklassen
och mänskligheten inför kaoset i Irak, den allt mer
hysteriska nationalismen i Iran och de ständiga militära
hoten från Turkiet och Israel och den misär som detta
leder till.

Phil 2-11-2007

Geografisk region: 

Aktuella händelser: