Ekonomiska krisen: den kommer att hålla i sig

Utskriftsvänlig versionSend by email

Allt är bra – det är
inte så allvarligt.”
”Ni behöver inte vara
oroliga!”
Så brukar det låta i borgarklassens
lögnaktiga och hycklande tal. Under de senaste månaderna,
då den nya fasen i skärpningen av den ekonomiska krisen
bröt ut, den s.k. ”subprime krisen” (eller krisen i
fastighetsbranschen på ren svenska), har borgarklassen till
varje pris försökt att lugna oss med ideologiska
mystifikationer. ”Krisen kommer inte att vara långvarig.”
Ben Bernake, den nye ordföranden i US Federal Reserv Bank,
hävdade att krisen kommer att vara över redan i mars 2008 –
lite grand som när de påstod att det första
världskriget skulle vara över till julen (1914).
Borgarklassen påstod till och med att krisen var välkommen
och hälsade den, för att kunna korrigera viss överdriven
spekulation och fånga några fula finanshajar. Bara några
veckor efter dessa uttalanden har verkligheten svept bort dessa
uttalanden som gjorts av företrädare för
borgarklassen.

Faktum är att vi inte behövde
vänta så länge för att se att denna kredit och
skuld kris drog rakt igenom hela ekonomin. Och det var också
förutsägbart att den amerikanska ekonomin mycket snabbt
skulle gå in i en recession. Detta är redan ett faktum.
Den amerikanska ekonomin förlorar 100 000 jobb i månaden.
Arbetare inom banksektorn i USA har drabbats mycket kraftigt av detta
och nedskärningar tillkännages dagligen. Också i
Storbritannien har banksektorn drabbats hårt av avskedanden, så
också försvarssektorn och den offentliga sektorn i
allmänhet. I de ”privatiserade” gas, elektricitets och
vatten företagen pågår ständigt nya
nedskärningar. Tusentals relativt välbetalda heltidsjobb
skärs bort varje vecka inom tillverkningsindustrin: hos Cadbury,
Pfizer, Astra Zeneca (också i Sverige, ö.a) och BP, för
att nämna några få. Även i Schweiz, symbolen
för ett komfortabelt liv under kapitalismen, står ständiga
avskedanden på dagordningen. I USA, bara inom
tillverkningsindustrin, sker tiotusentals avsked. Det är utan
tvekan denna sektor som just nu är hårdast drabbat av
krisen. Konfronterade med allt fler osålda hus har byggandet av
kontor och nya bostäder vikit kraftigt nedåt, en sektor
som tidigare var en av de främsta pelarna i tillväxten.
Likgiltigheten och inhumaniteten hos borgarklassen har inga gränser
när det gäller deras intressen och närmare 500 000
invandrade arbetare har fått se sina arbeten försvinna.
Dessa arbetare, de flesta av mexikansk nationalitet och med familjer
som kommit till USA, har förts gränsen till utan några
juridiska processer. Många av de som förlorat sina hem och
tillgångar är invandrade arbetare som nyligen har bosatt
sig i landet och lurats till att ta på sig oerhörda
skulder. Dessa lurendrejerier som praktiseras av borgarklassen visar
exakt på vad denna utsugande klass är kapabel till när
de inte har ett behov av arbetare-arbetskraft. Men priset som
arbetarklassen får betala slutar inte där.

Inom kapitalismen finns
det inga garantier för arbetarklassen

Vem hade trott bara för några
månader sedan att vi skulle få se arbetare och sparare
som köar på gatorna framför bolåneföretagen,
att de desperat köar där för att försöka
rädda sina besparingar från en katastrof? Detta är
vad som skedde vid Northern Rock, den tredje största långivaren
på bostadsmarknaden i Storbritannien. Oförmögen att
återbetala sina berg av skulder, vände sig denna
finansiella institution till Bank of England för att denna
skulle rädda Northern Rock från en omedelbar konkurs. Då
gav Bank of England omedelbart garantier för ett ”stöd”
( mer än 20 miljarder brittiska pund, alltså mer än
260 miljarder SEK!) samt offentliga försäkringar att alla
de med fordringar i förtaget skulle återbetalas fullt ut.
Men faktum är, att dessa kapitalister inte bryr sig ett dyft
ifall tusentals arbetare från en dag till en annan, inte har
ett öre efter ett livslångt arbete. Deras farhågor
finns på annat håll. Northern Rock var den första
större finansiella företaget i Storbritannien, efter
Countrywide i USA och flera tyska banker, och nu Union Banque Suisse
– UBS (i Schweiz), i denna generaliserade kredit och skuld kris.
Vad borgarklassen fruktar är smittorisken. Alla banker i hela
världen har använt de insatta pengarna på bankkonton
för att använda dessa i ett skamlöst kasino för
att förhoppningsvis skapa snabba profiter. Än värre,
de har uppmanat allt fler arbetarfamiljer med låg inkomst att
ta på sig mer skulder eller att de skriver på för
större krediter. Vad skulle hända ifall alla som har ett
sparande eller konton hos bolåneföretag och banker
samtidigt skulle kräva sina pengar tillbaka? Trots
borgarklassens löften kommer de inte att få tillbaka sina
pengar. Det är p.g.a. detta som köerna blev så stora
framför portarna till Northern Rock.

Det som gör att borgarklassen
reagerar är dess rädsla av att hela banksystemet kollapsar.
I Storbritannien, liksom i USA, är hushållens skuld mer än
100 % av BNP och de består till mer än 80 % av lån
gentemot de ökande priserna för bostäder. Med andra
ord, hela det ackumulerade arbetet under ett helt år, utan att
arbetarklassen konsumerar något alls, skulle inte räcka
för att betala tillbaka denna skuld! Efter det att explosionen
med att den spekulativa bostadsbubblan sprack i USA i augusti, börjar
samma scenario spridas till andra utvecklade industriländer, som
Storbritannien bland de första i Europa.

Faktum är, att Bank of England, i
dess ”Financial Stability Report” som publicerades den
25:e oktober 07 (och i The Times samma dag) erkänner
detta. Rapporten varnar för krediterna, känsligheten hos
den brittiska ekonomin, och den kan naturligtvis inte erbjuda några
lösningar.

Kapitalismens flykt in i
skuldsättning ökar

De största bankerna i världen
och i synnerhet USA Federal Reserve (USA:s centralbank) så väl
som den Europeiska centralbanken har under augusti, oktober och
november, har pumpat in enorma summor i syfte att stödja deras
ekonomier och så mycket som möjligt förhindra en
möjlig kedjereaktion av bankrutter. (1).

Men allt detta är inte
tillräckligt. Under hela hösten har aktiemarknaden varit
skakig och aktiviteten i den amerikanska ekonomin har uppenbarligen
gått ner. Den amerikanska centralbanken har sänkt
kreditnivån med ¾ % (detta från den
2007-12-11,ö.a.), för lån till andra banker och
institutioner. Och som utifrån en magisk akt (”tryckpressens
alkemi”) har den just på artificiell väg skapat
kollosala summor av nya pengar som kommer från ingenstans. På
en omedelbar nivå och mycket kort sikt, kommer detta verkligen
ha en effekt på ekonomin och ytterligare räntesänkningar
har föreslagits (se parentes ovan, ö.a) i USA. Men detta
kommer inte att hindra att krisen fortsätter att utvecklas.
Dessutom, denna politik med en allt större skuldsättning,
kan bara utgöra en grund för allt våldsammare och
ännu större katastrofer imorgon.

Tino/B.

Bearbetning från artikel i World
Revolution
nr 309 (kan beställas från oss á
10kr + porto).

Not1. För en mer utvecklad artikel
om djupet i den ekonomiska krisen rekommenderar vi artikeln ”From
crises of liquidity to the liquidation of capitalism!”
i
International Review/Revue International nr 131. Den kan
beställas från oss á 30 kr + porto.

Aktuella händelser: