Mellanöstern - massakrerna fortsätter

Utskriftsvänlig versionSend by email

Sommar 2007 har präglats av en
utveckling av militärt kaos och fasa i många delar av
världen. Samtidigt som situationen tillfälligt förbättrats
i Libanon (med undantag för blodbadet i flyktinglägret Nahr
el Bared efter en utdragen strid mellan islamister och armen, och
bilbomben mot en högt uppsatt politiker) har det i Afghanistan
skett en kraftig ökning av striderna. Massakrerna i Irak har
under tiden fortsatt i oförminskad skala. Dussintals människor
dör varje dag på grunda av militära stridigheter och
av självmordsbomber. De som drabbas är som vanligt den hårt
prövade civilbefolkningen. Detta besinningslösa våld
har spridit sig över hela landet på ett alltmer
okontrollerat sätt. 500 från folkgruppen Yezidi(1) dödades
under fyra bombattentat i augusti, men även de andra
folkgrupperna som kurder och shia och sunnimuslimer har drabbats
hårt. Bara under juli dödades 1650 civila irakier och
dödstalen kommer att vara högre för augusti.

Sedan 2003 har hundratusentals
människor dödats i Irak som ett direkt resultat av kriget
och dess efterföljd. Befolkningen har dåligt med mat och
läkemedel, el och rinnande vatten har förvandlats till en
lyx. Baghdad har förvandlats till en serie inhägnade getton
som kontrolleras av olika beväpnade miliser.

Mer än två miljoner
människor är på flykt undan kriget inom landet och
minst lika många har flytt utomlands.

När det gäller den
amerikanska armén, har enligt den officiella statistiken 3000
dödats, men en del källor hävdar att det är så
många som 10 000 döda. Detta utan att räkna med det
ökande antalet självmord. De uppgick till 100 under 2006,
samtidigt som det finns ett ökande missnöje bland
soldaterna.

Detta är det omedelbara resultatet
av Bushadministrationens storslagna krig mot terrorismen. Enligt
färska opinionsundersökningar anser nu 58 procent av det
amerikanska folket att kriget var ett misstag.

En ny ökning av globalt kaos

Det amerikanska korståget mot
terrorismen är ett totalt fiasko och har försatt Washington
i en svår position. De alternativ som den står inför
är alla ofördelaktiga. Bushadministrationen har misslyckats
med att tillsättningen av en regering i Irak med ens ett minimum
av enighet. Istället präglas regeringen av konflikten
mellan de olika grupperna i landet. Representanterna för denna
regering har fördelat de vapen de irakiska myndigheterna fått
från USA de senaste tre åren, mellan de väpnade
klickar som i praktiken styr landet. Till detta kommer en polis som
regelbundet förser självmordsbombare med tillträde
till amerikanska militärbaser. Så pålitliga är
alltså de som USA gett makten i Irak.

Om USA stannar i Irak kommer det inte
att förändra någonting, utan bara leda till att
stämningarna mot kriget ökar på hemmaplan. Å
den andra sidan om de väljer att dra tillbaka 150 000 man över
en period av flera månader, kan det komma att visa sig vara
väldigt kostsamt i form av stora förluster. Samtidigt kan
detta tilldragande leda till en skärpning av våldet, med
Iran agerande i bakgrunden. Detta kommer knappast att förhindras
av de 90 representanter som FN skyndsamt skickat till Irak, istället
för de 65 som redan finns där!

Hursomhelst har ett beslut om ett
partiellt tillbakadragande från Irak tagits av
Bushadministrationen, trots dess kritik av det brittiska uttåget
från centrala Basra. Det är därför som USA, i
ett försök att stoppa de iranska maktambitionerna i
området, försöker att bygga en allians med
proamerikanska arabstater genom att erbjuda militär hjälp.
Detta har uttryck sig genom att man spenderat 20 miljarder dollar på
ytterst sofistikerade vapen till Saudiarabien, Qatar, Kuwait och De
förenade arabemiraten under de senaste tio åren. Under
samma period har Egypten ensamt fått 13 miljarder dollar i
militärt stöd.

Detta har lett till att Israel har
krävt en kompensation för detta, för de vill ju
knappast se en reduktion av sin militära förmåga
jämfört med grannstaterna. Denna kompensation uppgår
till 30 miljarder dollar. Vilket skulle innebära en 25 % ökning
av det amerikanska militära stödet till Israel.

Vi ser alltså hur USA bygger
vapenförråden i en del av världen som redan är
väldigt instabil. I fallet Saudiarabien handlar det om att ge
vapen till en stat som misstänks stödja sunniterrorister i
Irak, men även till Al Qaida. I en värld där ”var
och en för sig själv” redan är regeln , kan
reaktionen från världens ledande supermakt endast leda
till att kaoset i världen ökar.

Kapprustningen med kärnvapen

På en mer generell nivå,
har vi sedan slutet 2006 sett en febril ökning av
kapprustningen. Att skaffa sig kärnvapen har blivit en av högsta
prioriteterna för ett flertal stater. Detta kommer knappast som
någon överraskning. Se t.ex. de nordkoreanska
kärnvapentesterna i början på 2006 eller de omstridda
iranska strävanden att bygga kärnvapen med hjälp av
rysk teknologi under de senaste åren och men inte minst
Brasiliens ambitioner att återuppta sitt atomprogram. Allt
detta pekar på att ett flertal stater inte låter sig nöja
med att förlita sig på kärnvapenparaplyet från
någon supermakt. De vill ha egna kärnvapen.

USA har spelat en stor roll i denna
kapprustning. Nedskjutningen av en amerikansk vädersatellit med
en kinesisk missil, var en händelse som visade en potentiell
svaghet i USA:s förmåga att styra olika militära
operationer via satellit. Det amerikanska svaret på detta har
varit att förstärka sin missilsköld precis vid den
ryska gränsen. Ryssland har reagerat på detta med vaga hot
om att rikta sina missiler mot europeiska storstäder och mer
konkret genom att placera kärnvapenmissiler i Kaliningrad vid
östersjökusten mellan Polen och Lettland, väldigt nära
de planerade amerikanska installationerna.

Denna kärnvapenkapprustning gäller
inte bara stormakterna. Vi ser ett bälte som sträcker sig
från Mellanöstern till Fjärranöstern, från
Israel till Nordkorea via Pakistan, Indien och Kina. Detta bälte
omfattar inte Rysslands omfattande kärnvapenarsenal.

I korthet en krutdurk av kärnvapen,
i en region som redan skakas av olika lokala konflikter och
spänningar. Ett hot som hänger över oss och som inte
kommer att försvinna genom nedrustningsavtal som knappt ens är
värda papperet de är skrivna på. Endast en massiv
arbetarkamp och ett krossande av kapitalismen kan stoppa hotet om
krig och ge mänskligheten en framtid.

Mulan September 2007

Översatt från Word
revolution
nr

Fotnot

1 Yezidis är en religiös
riktning som ses som hädare av ortodoxa sunnimuslimer. Många
av dem är kurder.

Geografisk region: 

Aktuella händelser: