Folkmord i Darfur: Ett krig i humanitetens namn

Utskriftsvänlig versionSend by email

Sedan dess oberoende 1956 har
befolkningen i Sudan upplevt enbart krig och fattigdom. Men sedan
2003 och framåt har stanken av blod och död hängt
över Darfur som aldrig tidigare. Denna provins i Sudan, nästan
lika stor som Frankrike, har bara 200 kilometer av asfalterade vägar
och knappt någon infrastruktur. Men den har olja! Hela denna
region har varit en jättelik mordplats, en arena för
massakrer:

historien om denna man som flydde
från byn Kurma, 65 kilometer från El-Fasher, sammanfattar
allt om livet i Darfur! I februari 2004, slog Janjaweed , dessa
beväpnade ryttare, ned på denna by av bönder, brände
deras hus och våldtog kvinnorna”

(Courier International, 24 juni)

Den borgerliga pressen ger oss
ögonvittnesskildringar av massakrer i det oändliga. Ingen
med någon som helst medmänsklig känsla kan vara
likgiltig inför sådana ohyggligheter. Under fyra år
har 200 000 människor dött och två miljoner har
blivit tvångsförflyttade. Mer är 230 000 av dem har
flytt till andra sidan gränsen mot Tchad och lever i läger
som saknar resurser och som dagligen utsätts får våld
från hänsynslösa beväpnade gäng.

Som vanligt spelar de imperialistiska
gamarna med och bär sin del i allt detta. Det mest frånstötande
med dessa ”stora demokratiska makter”, är deras ändlösa
humanitära prat, tonen av indignation som de använder för
att dölja sin barbariska politik. Humanitet är alltid det
perfekta alibit för krig.

Darfur – ett slagfält för
imperialistiska rivaler

Även om befolkningen lider på
en lokal nivå, är konflikten i Darfur inte bara en lokal
eller regional händelse. Detta är ett drama som har
bestämts av imperialistiska intressen på en global nivå.

Under mer än 50 år har
Tchad, Eritrea, Uganda, Frankrike, Israel och USA cirklat runt
konflikten som har ödelagt Sudan. Detta är ett land som
ligger nära den arabiska halvön; den ligger på kanten
till Röda havet och har en gräns med Egypten. Dess position
ger den en geo-strategisk betydelse som alltid har tilldragit sig
intresse från de imperialistiska makterna. Vad som nu har tänt
en ny militär storbrand är tveklöst ankomsten av en ny
maktfaktor i regionen, Kina. Kina utnyttjar ett försvagat USA
tack vare fiaskot i Irak och flyttar fram sina positioner varhelst
den kan. Kina kan ännu inte mäta sig med stormakterna och
försöker att nå en position i Mellanöstern. De
får därför ta vad de kan få från regioner
av sekundär betydelse, nämligen i Afrika. Exploateringen av
det svarta guldet började där under 1960-talet, men det var
inte förrän 1993 som produktionen verkligen satte fart.
Idag produceras nästan 750 000 fat olja per dag. Alla världens
stormakter behöver olja för sina ekonomier, en framförallt,
är olja idag mer än någonsin ett strategiskt vapen.

För var och en av stormakterna
innebär en kontroll av de zoner som tillhandahåller olja
ett direkt försvagande dess rivaler och underminerar deras
imperialistiska, militära potential. För Frankrike eller
USA, gäller att vad som inte kan kontrolleras, helt enkelt måste
förstöras. Detta är de dolda skälen bakom
folkmordet i Darfur.

Kina skyddar idag skamlöst den
sudanesiska regimen med Omal El-Bechir och Janjaweed milisen som
sattes upp 1989. Därför har USA sedan 1997 deklarerat ett
embargo mot Sudan under förevändningen av kampen mot
terrorismen och Kina har motsatt sig alla åtgärder mot
regimen i Khartoum. Den 10:e maj förra året lovade Peking
fortfarande att skicka 275 militära ingenjörer till Sudan.
Under tiden försöker USA att underminera den sudanesiska
regionen, som den inte kan kontrollera, genom att ge militärt
stöd till alla beväpnade rörelser som är i
opposition till El-Bechirs regim. Frankrike har redan installerat sig
massivt i grannskapet till Sudan med en truppstyrka på 1200 i
Tchad och hundratals tungt beväpnade i den Centralafrikanska
republiken och i Gabon. Den försöker nu att förstärka
sin roll och närvaro i Darfur, genom att förhindra att
kaoset skall sprida sig till dess omgivande intressesfärer.

Den franska och amerikanska
imperialismens hyckleri

Humanitära skäl har alltid
varit ett favorittema för de imperialistiska makterna då
de skall rättfärdiga sina militära äventyr och
för att sopa igen spåren efter de massakrer som följer
därpå.

För detta syfte har borgarklassen
lärt sig hur den bäst skall utnyttja olika mediakändisar.

Vare sig de är medvetna om det
eller ej, vare sig de är duperade oskyldiga eller cyniska
gåpåare, har skådespelare, sångare och andra
invaderat TV-rutorna för att beklaga ödet för de mest
utsatta befolkningarna och uppmana till ett internationellt svar. Låt
oss påminna om 1980-talet då amerikanska artister gjorde
en stor show för Afrika (”USA för Afrika”) och
Frankrike reagerade genom att göra samma sak för Etiopien
några månader senare. 20 år senare kan vi utvärdera
vad som blev resultatet av dessa kampanjer mot fattigdom –
kontinenten är mer skövlad än någonsin.

Idag ser vi Frankrike och USA, för
ögonblicket på samma sida, i en kamp med Kina i sina
ansträngningar att få det ”internationella samfundet”
att officiellt erkänna att ett folkmord sker i Darfur. Ett
sådant erkännande skulle öppna vägen för
dessa asätare att använda sina styrkor i regionen och spela
sin del in det allmänna slaktandet.

I denna kamp har vi sett sådana
som Julien Clerc, Samuel Bilian och Brad Pitt skrika ”rädda
Darfur”. Mer direkt har skådespelerskan Angelina Jolie,
ambassadör för FN:s flyktingkommissarie (UNHCR), fått
mandatet att ”väcka den allmänna opinionen”, som snabbt
följdes upp av George Cloony med hans dokumentär Darfur
Emergency.
Hollywood skådespelarna är mycket
övertygade i denna film:

utan tvivel, detta är det
första folkmordet under 2000-talet och om vi låter det
fortsätta, kommer det inte att vara det sista”.

Därför är det nödvändigt
att skicka in trupper. I ett ännu mer officiellt sammanhang, har
den franska utrikesministern Bernard Kouchner, en stor speciallist i
”humanitet”, gjort en turné till Mali och Tchad med en
avslutning i Khartoum, för att officiellt presentera vad som har
kallats det ”franska initiativet”. Under täckmanteln av att
sätta upp humanitära korridorer i Darfur, föreslog han
en fransk truppstyrka som en del av en internationell stryka. En
sådan styrka kommer naturligtvis att säkra en stark
närvaro av den franska imperialismen i denna sudanesiska
provins.

Den senaste akten i denna motbjudande
komedi var det internationella mötet i Paris den 25:e juni. Alla
gjorde där en stor show av deras intentioner att ge folket i
Darfur all nödvändigt stöd. Men bakom det diplomatiska
språket lurade deras verkliga motiv: att med näbbar och
klor försvara sina imperialistiska intressen. Medan Kouchner
serverade det sedvanliga humanitära talet efter konferensen och
uttryckte en stor tillfredsställelse med resultaten av mötet,
stod det i verkligheten klart att ingen gemensam ståndpunkt och
ingen fredsöverenskommelse hade nåtts på mötet.
Tvärtom, detta möte tjänade bara till att förvärra
situationen, där Frankrike speciellt gjorde klart dess intention
att involvera sig militärt.

Det är helt uppenbart att ingen är
i en position att kontrollera Sudan idag. Den period som varit av en
ohotad dominans av ett land av yttre makter är definitivt över.
I denna region av Afrika, liksom i resten av kontinenten, finns det
en ofrånkomlig tendens mot instabillitet och kaos. I Etiopien,
Somalia, Zaire och den Stora sjöregionen (t.ex. Kongo, Uganda,
Rwanda och Burundi), blir raden av massakrer permanent och den blir
allt längre. För alla de imperialistiska makterna,
inklusive Kina, Frankrike och USA, blir den enda hållbara
strategin den brända jorden – politiken av att bränna
oljekällor, av förstörelse och barbari.

Tino 07-06-26

(IKS On Line)

Geografisk region: