Kriget i Irak 4 år: Ett misslyckande för den amerikanska imperialismen

Utskriftsvänlig versionSend by email

Denna artikel skrevs i början av maj i år
för vår brittiska press, analysen som presenteras har
efter att artikeln skrevs bekräftats på ett skrämmande
sätt. För varje dag som går dödas mellan 50 och
100 personer av bomber som självmordsbombare utlöser. Den
truppförstärkning på 30 000 soldater som den
amerikanska armén har tillhandahållit har inte lett till
en ökande stabilitet i Irak. Tvärtom, attentaten och
bomberna mot den shiamuslimska moskén i Samara och andra
attentat mot både shiitiska och sunni-moskéer runt om i
Irak visar bara på att barbariet blir bara värre. Dessutom
varnar många bedömare för den nya amerikanska
strategin om att beväpna sunnimuslimska klaner med amerikanska
vapen, något som man kan anta kommer att användas i de
upptrappade striderna mellan sunni och shiitisk milis.

Onsdagen den 18 april
var en vanlig dag i Bagdad. Som nästan varje annan dag,
exploderar bomber. Denna dag dödades mer än 190 människor,
många av dem kvinnor och barn. Som så ofta tidigare, var
målet en marknadsplats, al-Sadriyah, som ligger mycket nära
ett område där man bygger nya bostäder, där
byggnadsarbetare riskerar sina liv för att en miserabel lön
för att hjälpa sina familjer att överleva. Denna
attack, som är en av de blodigaste sedan Saddam störtades
2003, ägde rum på samma ställe som ett attentat den
3:e februari, som då mördade 130 människor. Syftet
för de som utför denna sorts brott är att döda så
många som möjligt. Deras syfte är förstörelse,
förintandet av mänskliga varelser, vars blotta existens gör
dem till fiender. Detta är ett styre där det bestialiska
hatet härskar, ett samhälle i djupt sönderfall.

USA:s
blodiga misslyckande i Irak

Under februari
tillkännagav USA:s administration med pompösa formuleringar
i medierna en ny ”säkerhetsplan” för Bagdad, med det
lika pompösa namnet ”Fardh al-Qanoon” – ”Införandet
av Lagen”. Detta innebar en spektakulär insats av 85.000
amerikanska och irakiska soldater, varav 30.000 kom direkt från
USA. Planen resulterade i att 5.000 människor arresterades
direkt. Under några veckor såg man inte de ökända
dödskvadronerna och de tungt beväpnade miliserna på
Bagdads gator, däremot fortsatte de ”sedvanliga”
terroristattentaten på samma nivå. Misslyckandet för
denna ”säkerhetsoperation” är redan uppenbar och marken
är förberedd för ytterligare massmord. Efter
bombningen av al-Sayriyah-marknaden, när irakiska trupper
försökte att göra en insats, i syfte att hjälpa
offren, möttes de av stenkastning av en befolkning som befinner
sig i total desperation. Under hela natten ägde väpnade
konfrontationer rum i Sunnikvarteret al-Adhamiya.

Nu har den amerikanska
administrationen tillkännagett en ny strategi som talar ganska
öppet om barbariet i situationen, om den verkliga återvändsgränd
de befinner sig i. Den 10:e april började den amerikanska armén
bygga en säkerhetsmur i Bagdad. Under några månader
har amerikanska styrkor byggt en säkerhetsbarriär runt
områden där motståndet är som starkast, som
runt staden Tal Afar nära den syriska gränsen. Dessa murar
påminner oss om de som redan existerar runt Gaza och
Västbanken, och som verkligen inte gör slut på våldet
där! Å andra sidan, resulterar de i att befolkningen i
dessa områden, bokstavligen ruttnar under kontrollen från
soldater från olika länder eller borgerliga fraktioner
(som Hamas eller Fatah, etc. ö.a.).

Den
amerikanska borgarklassen tvingas att inse sitt misslyckande i Irak

Den 19:e april erkände
för första gången ledaren för den Demokratiska
majoriteten i USA:s Kongress – Harry Reid, att: ”han
tror att kriget i Irak är förlorat och att
truppförstärkningen som tillkännagavs i december 2006
inte har lett till något” (Le Monde, 19-04-07).

USA har blivit så
försvagat i Irak att Statssekreteraren Condoleezza Rice har haft
”affärsliknande” samtal med sin syriska motsvarighet vid en
konferens i Egypten den 3 maj 2007, detta trots att både Syrien
och Iran benämns ”de ondskefulla axelmakterna” av USA.

Idag är den
amerikanska borgarklassen mer splittrad än någonsin,
fullständigt oförmögen vad beträffar en
konstruktiv politik i Irak. Den Demokratiskt dominerade Kongressen
röstar för nya lagar som finansierar militära
operationer i Irak och Afghanistan 2007, deras beslut förespråkar
en amerikansk truppreducering från Irak. Men
Bush-administrationen har redan sagt att den kommer att lägga in
ett veto mot ett sådant beslut. Deras omedelbara reaktion
gentemot den nya upptrappningen av bombdåden i Bagdad var att
föra fram USA:s Försvarssekreterare Robert Gates, som
cyniskt deklarerade att:

”rebellerna
kommer att öka våldet för att övertyga det
irakiska folket om att denna plan är dömd att misslyckas,
men vi kommer att vidmakthålla denna och visa på att
detta inte är fallet”.

(Le Monde 19-04-07).

Budskapet är
glasklart, samma politik kommer att fortsätta i Irak.

Vilken
framtid finns för Irak och Mellanöstern?

I mitten av april 2007,
drog den Shiitiska ledaren Moqtadir al-Sadr tillbaka sina sex
ministrar i den irakiska regeringen och uppmanade till massiva
demonstrationer mot de murar som byggs i Bagdad. Detta visar på
att frågan om en nationell enighet i Irak är något
som tillhör historien. Konflikterna mellan olika befolkningar, i
synnerhet mellan Shiiter och Sunni, ökar. Det är väl
känt att Iran deltar aktivt i kriget i Irak, framförallt
genom att massivt beväpna Shiitiska miliser, med det uppenbara
syftet att försvara sina egna imperialistiska intressen i
regionen gentemot USA:s. Den vansinniga accelereringen av en sådan
konflikt, fokuserad mellan Iran å ena sidan och USA och Israel
å den andra, hotar att kasta hela regionen i kaos och krig.

Rossi 5-05-07

Territoriella situationer: 

Geografisk region: 

Aktuella händelser: