Massakrer i Darfur: stormakterna försöker dölja sitt ansvar

Utskriftsvänlig versionSend by email


Likt apokalypsens ryttare, som i
gryningen hemsöker upproriska byar och endast lämnar
brinnande ruiner i sina spår, är allt som rör denna
konflikt höljt i dunkel. Hur många har dött de
senaste 4 åren? Tiotusentals enligt de sudanesiska
myndigheterna; fyra hundra tusen enligt andra källor. Vad skall
vi kalla tragedin i Darfur? Ett krig mot ett uppror enligt Khartoum,
krigsbrott säjer FN, ett brott mot mänskligheten enligt EU,
den första förintelsen under 2000-talet enligt
intellektuella i väst i en appell nyligen riktad till sina
respektive regeringar. Vad är lösningen på det?
Avväpna rebellerna argumenterar presidenten och generalen Omar
el-Bechir, beväpna rebellstyrkorna svarar de intellektuella och
lobbyisterna, förhandla och genomför sanktioner mot den
sudanesiska regimen, menar FN … I denna malström av passioner,
av manipulationer och ibland av oansvarighet, uppstår ändå
någon visshet.” (Jeune Afrique, 1 – 14 april 2007

Vi kan vara säkra
på vem som bär ansvaret för dessa brott: det finns
hos de stora imperialistiska makterna och deras lokala underhuggare
som regeringen i Khartoum och rebellerna. Det är dessa
kapitalistiska brigader (speciellt den kinesiska, amerikanska och
franska) och deras lokala aktörer som ligger bakom denna
förhatliga massakrer som verkligen är brott mot
mänskligheten.

Vad gör borgarklassen
egentligen åt ”folkmordet”?

Inför denna kroniska
katastrof, har FN och den afrikanska unionen antagit symboliska
åtgärder. Under två år har en afrikansk styrka
på 7 500, African Union Mission in Sudan (AMIS), satts in
i Darfur. Denna styrka har visat sig vara helt utan effekt. Dess
styrkor är alldeles för svaga: man skulle behöva
åtminstone 30 000 soldater för att täcka de fem
hundratusen kvadratkilometerna i Darfur. Dessutom är AMIS dåligt
utrustad och har ett löjligt begränsat mandat: soldaterna
har inte rätt att utföra offensiva patrulleringar; de måste
begränsa sig till att ’förhandla’ och i själva
verket reduceras de till att räkna antal dödade … De
afrikanska soldaterna är bedrövade och privat deklarerar de
att ’vi är till ingen nytta’ ” (Le Monde Diplomatique,
Mars 2007)

Detta är
ytterliggare ett exempel på ett skamlöst hyckleri av de
imperialistiska makterna som styr världen. De visar än en
gång sitt rätta ansikte i Darfur. Ledarna röstar för
”fredliga lösningar” och skickar, under FN:s flagg, soldater
till Darfur vars uppdrag består i att räkna de dödade,
inte att förhindra det som de har deklarerat med sådan
fanfar. Men vad annat kan vi förvänta oss från FN,
detta näste av gamar som hackar i det afrikanska kadavret.

Mediaparader och makabra
uppvisningar

Men höjden av
cynism uppnås då borgarklassen från stormakterna
försöker att dölja sitt verkliga ansvar för
tragedin i Darfur genom de storslaget marknadsförda
”räddningsaktionerna” för de plågade offren.

För att förhindra
varje reflektion och varje utveckling av medvetandet om deras
verkliga mål i Darfur, har de ”stora demokratierna”
regelbundet organiserat ”humanitära safarier” i Darfur och
möten och demonstrationer i de stora städerna ”till stöd
för offren i det sudanesiska folkmordet”. T.ex. var det den
20:e mars, med hjälp av hollywoodstjärnor som George
Clooney, ett möte i Paris organiserat av en koalition av grupper
som fått namnet ”Urgence Darfur”, och som bestod i huvudsak
av media-celebriteter (Bernard Kouchner, Bernard-Henri Levy, Romain
Goupil) och andra representanter för den nationella ”humanitära”
lobbyn. Syftet vara att ”ställa Darfur på agenda i
presidentvalet”.
Kandidaterna svarade mycket riktigt (speciellt
Segolene Royal och Francois Bayrou) på appellen genom att
underteckna en text, som tillsammans med andra åtgärder,
uppmanar till ett ingripande av franska trupper (de som används
i Chad och Centralafrika) för att sätta upp ”humanitära
korridorer” i Darfur. Och liksom alla goda demagoger ville
presidentkandidaterna gå ytterliggare ett steg i sin cynism:

med en fasthet som inte setts
tidigare i Frankrike, har inte dokumentet hindrat vissa kandidater
från att gå ytterligare ett steg, som Segolene Royale
(Socialistpartiet) och Francois Bayrou (UDF) som föreslår
att bojkotta de olympiska spelen i Beijing 2008 för att sätta
press på Kina, presenterad som den främsta understödjaren
till Khartoum i FN säkerhetsråd” (Jeune Afrique).

Vilka skrupulösa
hycklare och mystifikatörer den franska och amerikanska
borgarklassen är! De är inget annat än maskerade
försvarare av sina egna imperialistiska intressen. Som om
Frankrike inte redan var involverad i konflikten genom sitt stöd
till regimen i Chad, den sudanesiska ”folkmords” regimens
motpart. Detta gör det enklare att förstå de verkliga
syftena bakom den ”humanitära” lobbyn som öppen
uppmanar för ett ingripande av den franska armén för
att skapa en ”humanitär korridor” i stridszonerna. Och det
är ingen tillfällighet att speciellt Kina fördöms
som den huvudsakliga understödjaren till Khartoum.

Stater som Kina, USA och
Frankrike arbetar i skymundan för att stödja sina lokala
och regionala klienter. Under lång tid har Paris skyddat
Khartoum från ’anglosaxisk’ fientlighet, men detta har inte
lett till någon uppskattning från den islamiska regimen.
Oljekoncessionerna för Total i södra Sudan har blockerats
under en lång tid av legalt käbbel och regimens milis
används från sina baser i Darfur för att
destabilisera frankrikes allierade: Chad´s president Idris Deby
och hans centralafrikanska motsvarighet, Francois Bozize” (Le Monde
Diplomatique, Mars 2007)

För att
sammanfatta, vissa sektorer av den franska borgarklassen frågar
öppet huruvida Beijing, genom att utrusta den av Khartoum
understödda milisen, som har kommet så långt som
till utkanten av N’Djamena, försöker att störta de
pro-franska regimerna i den centralafrikanska regionen. Och det är
ingen tvekan om att Beijing idag är Sudan främsta
vapenleverantör och den viktigaste kunden för dess olja. Vi
kan förstå varför Kina inte ville rösta för
FN-resolutionerna och hävdade att resolutionerna inte
”respekterade Sudans nationella suveränitet”.

Detta är den
verkliga oron för frankrikes imperialism och det förklarar
det verkliga målet med de väl publicerade ”protesterna”,
som i huvudsak riktar sig mot frankrikes imperialistiska rivaler,
Kina och USA. Det är sant att den senare inte står någon
annan efter när det gäller skandalöst hyckleri. Den
18.e april gav Bush den sudanesiska regeringen ”en sista varning
för att sätta stopp för folkmordet i Darfur”. Och
den 27:e april har Blair stämt in i den hycklande kören
genom att uppmana till en ny FN-resolution.

Faktum är att vi
vet att Washington har riktat ett blint öga på de
vidrigheter som begås av klickar som agerar för Khartoum,
som sedan länge varit en hängiven allierad i dess ”krig
mot terror”. Bakom hoten, finns det faktiskt ett försök
att stärka alliansen med Khartoum.

Medan antalet döda
ökar dag för dag, kommer dessa imperialistiska förbrytare
att fortsätta försvara sina simpla intressen bakom en mask
av fred och humanitet.

Amina (2007-05-05)

Översättning
från WR 304.

Geografisk region: