I Libanon och Gaza, konflikten fortsätter

Utskriftsvänlig versionSend by email

Israeliska trupper har lämnat Libanon sedan några månader
men landet befinner sig återigen i ett kaotiskt tillstånd. Mordet på den
kristne industriministern, Pierre Gemayel, (den sjätte politikern som blivit
mördad inom ett år) visar på den djupa splittringen inom landet.
Hundratusentals personer använde hans begravning för att uttrycka sitt motstånd
till Syriens inblandning i Libanon. När denna artikel skrivs, demonstrerar
hundratusentals på Beiruts gator i en Hizbollah ledd motdemonstration som
regeringen redan har fördömt som ett hot mot demokratin och som en syrisk –
iransk komplott. Direkt uppmuntrade av olika imperialistiska makter, ökar
klyftan mellan de olika etniska grupperna i landet. Det pågår en tillfällig
allians mellan sunnitiska grupperingar och några kristna fraktioner mot
shiiterna, medan andra kristna fraktioner som står närmare Frankrike stödjer de
demonstrationer som är emot regeringen. Sedan Israels misslyckade invasion
sommaren 2006 har Hizbollahs politiska tyngd, som stöds både av Iran och
Syrien, ökat avsevärt. Libanon, detta lilla land i Mellanöstern tycks
kristallisera alla de imperialistiska spänningarna i regionen som helhet. Det
libanesiska dramat har påverkats avsevärt av försvagningen av världens ledande
makt – USA- vilket också har avslöjat svagheten hos USA:s viktigaste allierade
i regionen, Israel. Å ena sidan hävdar Iran sig som en regional imperialistisk
makt med en enorm aptit. Dess inflytande i Irak och Libanon kan inte ignoreras av
vare sig USA eller Israel, i synnerhet eftersom andra stora imperialistiska
makter såsom Frankrike och Italien har skaffat sig ett fotfäste i regionen
under förevändningen att agera som FN:s fredsbevarande trupper i Libanon. Den
ökande spänningen mellan Frankrike och Israel kom till uttryck i november 2006
när israeliska jaktplan flög över södra Libanon. De franska trupperna reagerade
omedelbart och förberedde moteld från dess luftvärns batterier.

I Gaza, barbariet
ökar

Under de senaste månaderna har Gaza remsan återigen kommit
på rubrikerna. Varje dag innebär nya våldsdåd och dödande. En befolkning som
redan lever i en fruktansvärd fattigdom (över 70% av befolkningen är arbetslös)
och lever i en ständig rädsla, och tvingas att inrikta sig på att överleva från
dag till dag.

I början av november landade raketer som avfyrats från
Gazaremsan i södra Israel, särskilt i staden Siderot. Som svar på denna attack
gav Israels försvarsminister Amir Peretz order om att den israeliska armen
skulle utföra en stor flyg och mark offensiv. Det utfördes många flygattacker.
Natten mellan den 15 och 16 november genomfördes 5 flygbombningar mot hus som
påstods härbärgera Hamas soldater, i flyktinglägren Jabalia och Chiatti och i
Rafah. Den israeliska borgarklassen hävdar att detta var noggrant utvalda mål,
men de syftar att slå mot tätt befolkade områden. I en av dessa attacker, i
Beit Hanoun, dog 19 civila palestinier, de flesta av dem kvinnor och barn.

Borgarklassen, oavsett nationalitet, bryr sig inte ett dugg
om lidandet som dess smutsiga imperialistiska intressen orsakar. Vilken
skillnad finns det mellan en terrorist attack som utförs av en palestinsk
självmordsbombare som blivit manipulerad av Hamas väpnade gren, och de
israeliska flygbombningarna? Varje borgarklass använder de vapen de har till
förfogande och med ett totalt förakt för människoliv. Sålunda blir den
israelisk-palestinska konflikten en spiral av barbari. Den israeliska reträtten
från Gaza i september 2005, efter 38 års militär ockupation, betydde på intet
sätt en återvändo till ett lugn, långt mindre en fred. Våldet har fortsatt
sedan dess och de senaste månaderna har det accelererat på ett brutalt sätt.
Labour politikern (det israeliska ”arbetarpartiet”, ö.a) Binyamin Ben Eliezer
uttalade sig på följande sätt:

”Vi ska jaga dem dag och natt. Vi kommer att visa dem vad ett
avstyrkande betyder. Om inte raketerna upphör att komma, kommer det inte att
bli någon pardon för Hamas, från premiärminister Ismail Haniyeh till den siste
av hans följeslagare”.

 Det vapenstillestånd
som slöts den 26:e november, och som bröts omedelbart från bägge sidor, kan
bara vara en förberedelse för nya strider som en israelisk källa gjorde klart:

”Vi har inte råd att skicka våra fallskärmsjägare för att jaga
palestinska barn. Vi borde träna dag och natt för en verklig strid”
(Sunday
Times 26-11-06).

Alla delar av borgarklassen är ansvariga för kaoset

Staten Israel är på samma sätt som USA, efter misslyckandet
i Libanon, oåterkalleligen en försvagad makt. Nedgången i USA:s ledarskap och
Israels dominans i regionen kan bara uppmuntra alla de andra imperialistiska
makterna, från den största till de minsta, att blanda sig i konflikten. Det
ökande antalet skärmytslingar inom FN visar på detta. Sålunda använde sig USA
av sin veto rätt angående en resolution som föreslogs av Qatar och som stöddes
av FN:s säkerhetsråd, vilken fördömde de israeliska militäroperationerna på
Gazaremsan. På ett liknande sätt blev ”Fredsinitiativet” för Mellanöstern som
lades fram av Frankrike och Spanien omedelbart förkastat av Israel och kyligt
bemött i Washington.

Libanon, Gaza och Mellanöstern som helhet används av alla
”försvarare av freden” för att föra fram deras egna imperialistiska intressen
och blockera dess motståndares ambitioner. Men alla av dem är skyldiga till
spridandet av våld och kaos i regionen och planeten som helhet.

Tino december 06
(Bearbetning från Revolution Internationale)

Territoriella situationer: 

Geografisk region: 

Aktuella händelser: