USA trappar upp kriget i Irak

Utskriftsvänlig versionSend by email

Inledning

Händelseutvecklingen inom den amerikanska borgarklassen
efter att denna artikel skrevs i mitten av januari (1) av IKS sektion i USA, Internationalism,
bekräftar på ett slående sätt den analys som görs i artikeln av IKS amerikanska
sektion. Vid månadsskiftet februari/mars kom officiella signaler från Vita
Huset att de vill ”tala med” både Iran och Syrien angående situationen i Irak,
manifesterat av att Iran och Syrien har blivit inbjudna till den
internationella konferensen i Bagdad den 10:e mars ( där de permanenta
medlemmarna av FN:s säkerhetsråd deltar samt ett flertal av Iraks grannländer),
även om USA fortfarande insisterar på att frågan om eventuella iranska
kärnvapen måste ”lösas” (alltså att Iran måste avstå från dessa vapen) innan en
verklig ”dialog” kan ske mellan USA och Iran.

”Plötsligt har så USA öppnat upp för förhandlingar med både Syrien
och Iran (…) Syftet med Bagdadmötet är att förbereda en mer omfattande
säkerhetskonferens om Irak någon gång i april 
(…) vid tisdagens (den 27:e februari) utfrågning sade utrikesminister
Condoleeza Rice att ’Iraks grannar har en viktig roll att spela när det handlar
om att främja fred i Irak’, och gjorde därefter klart att både Syrien och Irak
inräknas i detta sammanhang.” (DN den 1:a mars 2007)

Detta kan ju förefalla att stå i fullständig kontrast till
alla de utomordentligt hotfulla uttalanden som USA har gjort mot Iran sedan
lång tid. Men trots det mycket aggressiva tonläget hos Bush administrationen,
finns det en viss insikt hos dem att även militära konflikter kräver ett stort
mått av diplomatisk skicklighet. I synnerhet idag, när den amerikanska
imperialismen är mycket mer isolerad och även försvagad, jämfört med
situationen omedelbart efter den 11/9-2001 - efter förstörelsen av
Tvillingtornen i New York, då USA i kraft av dessa attentat kunde använda sig
av den angripnes legitimitet för att rättfärdiga sina imperialistiska äventyr i
Afghanistan och senare Irak.

Men även om vi kommer att se en större diplomatisk aktivitet
mellan USA och Iran och Syrien, kommer detta inte på något sätt att betyda en
”fredligare” utveckling av de imperialistiska spänningarna i Mellanöstern. USA
kan och kommer inte att kunna backa från sina krav på att vara den enda
supermakten och den som verkligen bestämmer händelseutvecklingen i Mellanöstern
(och i resten av världen). Detta kan bara accentuera och eskalera den dagliga
terrorn, i Irak, i Mellanöstern och världen som helhet.

I.R Mars 2007

---------

I sitt tal till nationen den 2007-01-10, förkastade
president Bush fullständigt de rekommendationer som ”Iraq Study Group” hade
gett. Samtidigt ignorerade han den politiska betydelsen från det Republikanska
valnederlaget i november 2006, och trappar i stället upp kriget i Irak genom
att skicka mer amerikanska soldater dit och hotar Iran och Syrien med krig.
Ironiskt nog är Bush:s kontroversiella trupp förstärkning så liten (en ökning
av soldaterna med ca 15-20000 soldater, ö.a) att den knappast har någon chans
att ändra den militära situationen, förutom att fler amerikanska soldater
kommer att dödas och såras i Irak.

Konsekvenserna av vad den republikanska senatorn Chuck Nagel
(Nebraska) kallade för ”det värsta utrikespolitiska misstaget sedan Vietnam”  är sannerligen mycket alvarliga för den härskande
klassen i USA. För att kunna förverkliga sin vansinniga eskalering av kriget,
är administrationen i Washington tvingad att omplacera generaler och diplomater
på ”fältet” som motsatte sig trupp förstärkningar och i stället hitta
medgörliga officerare och 
statstjänstemän som man kan lita på.

Genom studiekommissionen och dess manipulering av
valcirkusen, har den dominerande fraktionen av den amerikanska borgarklassen
försökt att tvinga Bush administrationen att ändra sin katastrofala hantering
av den imperialistiska politiken, och på samma gång ge den en politisk
täckmantel för att rädda sitt ansikte. Genom sin irrationella vägran att
acceptera detta, har Bush administrationen utlöst en politisk kris inom den
amerikanska borgarklassen som vi inte har sett sedan Vietnam kriget och
Watergate skandalen. En allt ökande splittring av borgarklassen kommer att bli
resultatet. Många republikaner har redan anslutit sig till de som ifrågasätter
eskaleringen av kriget.

Detta kommer att ge bränsle till en förstärkning av
anti-krigsrörelsen, som fram tills nu inte har varit någon större politisk
eller social rörelse utan mest varit några fåtaliga massdemonstrationer som har
propagerats av en liten cirkel av professionella vänster aktivister. Men nu,
med ett allt större missnöje inom den dominerande delen av borgarklassen,
precis som under Vietnam kriget efter Têt offensiven, kommer ett ökande
finansiellt och media stöd att ges till anti-krigsrörelsen för att öka trycket
på administrationen i Vita Huset och rädda de demokratiska illusionerna från
glömskan.

Istället för att ta hänsyn till varningen från ”Iraq Study
Group” och inse de politiska realiteterna i Mellanöstern, och dra in Iran och
Syrien i en politisk dialog, har Bush agerat allt mer krigiskt mot dessa två
länder och verkar hota dem med militärt angrepp. Alla de framsteg som den
härskande klassen trodde att den hade uppnått för att överkomma det s.k.
”Vietnam syndromet” kommer att bli utplånade. Detta kommer att mycket kraftigt
förvärra krisen för den amerikanska imperialismen, eftersom det kommer att bli
allt svårare för den få arbetarklassen och resten av befolkningen att acceptera
nödvändigheten av framtida militära ingripanden runt om i världen – något som
på lång sikt är en strategisk nödvändighet för den amerikanska imperialismen.

Vi kommer att bevittna ett hökarnas krig mot hökar inom den
härskande klassen, då Bush administrationen kommer att bli allt mer
marginaliserad och där de dominerande delarna av den härskande klassen försöker
att rädda situationen, så att de desto bättre kan förbereda för nästa
imperialistiska krig.

Arbetarklassen får inte låta sig förföras från retoriken i
borgarklassens anti- Bushska körsång. Vad som nu sker är en bitter kamp inom
den amerikanska kapitalistiska klassen om hur den bäst skall kunna dominera
världen. För arbetarrörelsens del, är det kampen för att förstöra det
kapitalistiska systemet som räknas, inte kampen inom det regerande partiet som
genomför den imperialistiska politiken.

 Internationalism 12-01-2007

Not. Se
också artikel i Internationalism 141, ”US sinks deeper into
Iraq quagmire” och artikel i World Revolution 302
America and Iran heads towards bloodshed” .

Territoriella situationer: 

Geografisk region: