Borgarklassens kontinuitet vi makten

Utskriftsvänlig versionSend by email

Efter 12 år vid makten och med 10 år med Göran Persson, var
socialdemokratin något trött och slitet. För demokratins trovärdighet behövdes
ett skifte vid regeringstaburetterna. För första gången i socialdemokratins
historia satte man igång med att byta partiledare alldeles efter att man hamnat
i opposition.

I de senaste valen hade socialdemokratin gjort dåliga val,
det ena efter det andra. Men trots detta hade de suttit kvar vid makten med
hjälp av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Socialdemokraterna tycktes orubbliga
vid makten speciellt inför en splittrad borgerlighet. De borgerliga partierna
till höger om socialdemokratin hade under decennier haft notoriska svårigheter
att hamna i regeringsställning. Aldrig lyckades man skapa ett trovärdigt
regeringsalternativ och de få gånger de fick chansen slutade det med en ende i
förskräckelse. Antingen tappade man kontrollen över situation eller så föll man
på den egna splittringen, som t.ex. i kärnkraftsfrågan där centerpartiet gick
sin egen väg.

Socialdemokratin har haft ett unikt monopol på
regeringsmakten, jämförbar med en diktaturstat med enpartiväsende. Trots urusla
val och ett svagt stöd satt socialdemokratin kvar vid makten år efter år. Men
man satt knappast kvar för att man var det mest populära partiet, utan enbart
därför att det inte fanns något parlamentariskt alternativ. Socialdemokraterna
regerade i ensamt majestät trots att man inte längre var ett majoritetsparti,
utan kunde inneha regeringsmakten trots man alltmer närmade sig 30 % av
rösterna.

Man kunde få intrycket att en röst inte hade så stor
betydelse för ett regeringsskifte, dvs. valen kunde inte ens leva upp till
illusionen att det hade betydelse på vilket parti man röstade.

Socialdemokraterna i regering har för arbetarklassen de
senaste 12 åren inneburit en period av ständiga attacker på levnadsstandarden.
Under denna period har arbetslösheten ökat till att omfatta ca 1 miljon utan
arbete mitt under den mest exceptionella ”tillväxten” på årtionden och
samtidigt har hetsen på dem som har jobb ökat i sådan grad att stressen och
pressen lett till många mänskliga tragedier och ohälsa. Sjukskrivningarna har
rakat i höjden. Arbetslöshetens höga nivå har endast kunnat döljas genom
manipulationer av verkligheten något som alliansen tacksamt använde mot
socialdemokraterna i valkampanjen. Alliansen kommer naturligtvis även de
fortsätta i samma fotspår med manipulationer av verkligheten.

Socialdemokraternas svar på den ökande ohälsan har varit att
skärpa jakten på sjukskrivna uppmuntra och införa angiveri på dina
arbetskamrater eller grannar.

Socialdemokraterna har fortsatt att i det tysta att
excellera i den borgerliga alliansens paradgrenar: privatiseringar och
avregleringar.

Under denna period har socialdemokraterna varit mycket
aktiva i olika typer av privatiseringar och avregleringar:

-        

ökat privat sjukvård

-        

utförsäljning av statliga verk

-        

utförsäljning av allmännyttan för bostäder

-        

avreglering av elmarknaden med höjda elpriser som följd

-        

försämringar i a-kassa och anställningsskydd

-        

privat pensionssparande

Ja en del borgerliga politiska analytiker hos borgerligheten
slår fast att socialdemokraterna varit mycket drivande och aktiva i
avregleringen och privatiseringen av olika delar av ekonomin. Ja det är
faktiskt så att det är socialdemokratin som är arkitekterna bakom
privatiseringarna sedan mitten av 80-talet. (1)

 Som vi skrev i maj 2002 apropå valkampanjen som inleddes av
facket och Socialdemokraterna med slagord som ”Rädda Stockholm”, ”Stoppa
borgarnas röjarfest”, ”Gå och rösta!”, man talade då om ”hämningslös
privatisering, segregation, bostadsbrist, trafikkaos och hur vården är på väg
att bli en marknadsplats”:

 ”Glömt och undanstoppat är det faktum att det var en
Socialdemokratisk regering som genomförde den värsta attacken på välfärdstaten
sedan andra världskriget under 90-talets depressionsår.

Glömt är att det är socialdemokratin som banat vägen för
avreglering och privatisering, kommunalisering av skolor, m.m.

Glömt är att det är den socialdemokratiskt ledda staten som pressat
regionala och kommunala delar av staten till fortsatt nedmontering av vård,
skola, social omsorg, kollektiv trafik.

Glömt är att den socialdemokratiska staten minskat bidragen till
byggande av hyresrätter, och därmed till att de flesta nya bostäder i Stockholm
är bostadsrätter. Det är samma socialdemokratiskt ledda stat som hycklande
motsatt sig utförsäljningen  av
hyresrätter i Stockholm.

Den gången satt Socialdemokraterna i orubbat bo och
Billström kom till makten i Stockholm.

Vad blev det av alla återställare och löften om att försvara
välfärden mot privatiseringar? Noll och intet.

Likadant har det varit varje gång en borgerlig regering
kommit till makten - de har bara fortsatt vad som redan var förberett, vad
sossarna hade redan krattat i manegen.

En borgerlig regering har den fördelen för borgarklassen att
den kan ta itu med åtstramningar mot arbetarklassen som är lite tabubelagda för
en socialdemokratisk regering.

Det gäller t.ex. a-kassan. Under socialdemokratisk tid sker
en försämring genom att nivåerna och taken inte höjs och genom en skärpning av
tillämpning och regelverk, en strategi som innebär en långsam men nog så
effektiv strypning. Det kan man göra därför att man har en så lång period av
regeringsinnehav med en fantastisk kontinuitet.

En borgerlig regering gillar att trampa på ömma tår ty det
visar på handlingskraft, men det beror också på att de har betydligt kortare
tid på sig att åstadkomma en förändring. Det återspeglas i den brådska som
alliansregeringen har i att genomför attackerna på a-kassan. Man gör det på ett
skickligt sätt genom att splittra mellan de som har ett arbete och de
arbetslösa och sjuka: samtidigt sänks skatten för dem som har ett arbete och
a-kasseavgifterna höjs för dem som har ett arbete. Men denna taktik har redan
förberetts av sossarna genom offensiven mot sjukskrivningarna (egentligen mot
de sjuka) som drogs i gång av sossarna långt före valet.

Det finns alltså en tydlig kontinuitet i borgarklassens
attacker på arbetarklassen, vare sig det är en s.k. borgerlig regering eller en
s.k. arbetarregering.

I opposition talar sossarna om återställare för att ”rätta
till det som de borgerliga ställt till med” men i regeringsställning har man
aldrig tagit tillbaka en attack på arbetarklassen – det skulle vara emot dess
natur – ja dess klassnatur - ty sossarna är ett kapitalets parti i precis lika
hög grad som moderaterna.

Om vi skall travestera ett uttalande av Mona Sahlin om
moderaterna nyligen, så kan sossarna kalla sig arbetarparti hit ett dit, skit
samma, de är och förblir ett borgarparti.

Mona Sahlin som blivit vald till ny partiordförande för
socialdemokraterna uttrycker sig mycket luddigt om sossarna skall återställa
a-kassan vid ett maktskifte. Nuder som var den förre finansministern talar
klarspråk – det blir för dyrt med en återställare. Mona Sahlin har tidigare
suttit i regeringar som både vägrat göra återställare och öppet attackerat
arbetarklassen.

Valet av Mona Sahlin uttrycker på ett kusligt sätt
kontinuitet i valet av socialdemokratiska partiordförande från Branting som
valde Per Albin Hansson, som upptäckte Tage Erlander som fann Ingvar Carlsson
som både handplockade Göran Persson och Mona Sahlin.

Valet av Mona Sahlin uttrycker dock ett behov att skapa en
förnyelse, främst utåt med en kvinnlig partiledare, men också inom
socialdemokratin för att förbereda det för en ny politisk situation, där det
för första gången på mycket länge det finns ett trovärdigt regeringsalternativ
som inte består av Socialdemokratin.

För arbetarklassen är det viktigt att komma ihåg alla de
attacker som socialdemokratin genomfört och lagt grunden till för dem som
genomförs idag. Vad än den borgerliga alliansen ”hittar på” så kommer en
kommande socialdemokratisk regering aldrig att ”återställa” en attack mot
arbetarklassen. Vid ett kommande regeringsskifte kommer man att fortsätta och
ta stafettpinnen som den borgerliga alliansen lämnar efter sig och fortsätta
attackerna på arbetarklassen.

 Hilding 16-03-07

 Noter

 1. Se artikel i IR nr 90,
http://www.internationalism.org/swedish/ir/ir_90_soc_privat.htm

Geografisk region: 

Aktuella händelser: