Obamas seger: Kejsarens nya kläder

Utskriftsvänlig versionSend by email



Detta
uttalande publicerades av IKS amerikanska sektion precis efter
presidentvalet.

Den
massiva propagandakampanj som kännetecknat valcirkusen har äntligen
tagit slut efter nästan två år. Den härskande klassens media
talar om för oss att detta varit det mest betydelsefulla valet i den
amerikanska historien. Det illustrerar återigen styrkan hos
”demokratin”. Denna propaganda gör gällande att vi inte bara
har fått den förste afro-amerikanske presidenten i amerikansk
historia, utan framförallt att segern för Obama betyder en vilja
till förändring.

Vi
får höra att ”folket har talat” och att ”Washington lyssnat”
tack vare den ”fantastiska” kraften hos valurnan. Vi får höra
att Amerika nu har överkommit rasismen och blivit ett land av
broderskap.

Nu
är alltså Obama president och vad innebär det... han har lovat
förändring, men detta är inget annat än valfläsk. Hela
valkampanjen var en hycklande lögn som slog an hos en befolkning och
framförallt en arbetarklass som är alltmer trött på misär och
krig, men som fortfarande inte ser sin egen roll i samhället och är
oförmögen att se igenom den härskande klassens dimridåer.

Den
verklige segraren i detta val var inte fiktive medelamerikanen ”Joe
Blow”, eller afro-amerikanerna som är en del av den amerikanska
arbetarklassen, utan den härskande klassen. Det står helt klart att
det inte bara kommer att bli mer av samma sak som under Bush för de
amerikanska arbetarna: det kommer istället att bli värre med en
ökning av misären.

Obama
var ingen ”fredskandidat”. Hans kritik av Bush handlade att han
körde fast i Irak, vilket ledde till en försvagning av den
amerikanska militära kapaciteten att svara på utmaningar mot dess
imperialistiska dominans.

Obama
planerar att sända mer trupp till Afghanistan och är redo att slå
tillbaka mot alla hot mot USA:s imperialistiska intressen. Han var
väldigt kritisk mot Bushadministrationens oförmåga att på ett
kraftfullt svara på den ryska invasionen av Georgien förra
sommaren. Vilken fredsvän han är!

Under
presidentvalsdebatten förklarade Obama att han stödde en
förstärkning av de amerikanska skolorna. Detta därför att en
utbildad arbetskraft är vitalt för en stark ekonomi och ingen
nation kan vara en dominerande militär makt utan en stark ekonomi.
Med andra ord så ser han en satsning på utbildning som förusättning
för en militär dominans. Vilken idealist!

För
den härskande klassen har detta val varit en framgång långt över
alla förväntningar.

De
har lyckats med att förstärkta och vitalisera valcirkusen och de
demokratiska illusioner som skamfilats ordentligt sedan år 2000,
särskilt bland de unga och gjort att så många känt sig
deillusionerade över ”systemet”.

Gläjdescenerna
på gatorna, som följde på Obamas seger, visar omfattningen av den
härskande klassens politiska seger.

Effekten
av valet är jämförbart med den idelogiska seger som skedde direkt
efter 9/11. Då profiterade den härskande klassen från en nationell
hysteri som band arbetarklassen till den borgerliga staten. Idag är
det förhoppningar på demokratin och en karismatisk ledare som
binder stora delar av befolkningen till staten.

Bland
den svarta befolkningen är omfattningen av denna eufori särskilt
stark. Det finns en utspridd tro på att den förtryckta minoriteten
stärkts av detta val. Den härskande klassens media firar till och
med att Amerika överkommit rasismen, vilket är direkt löjligt.
Nästan över en natt har den svarta befolkningen gått från att ha
varit en av de mest alienerade och utstötta delarna av befolkningen,
till att bli en som står fast bakom staten, tack vare personligheten
hos en person, den nye presidenten.


en internationell nivå har borgarklassen nästan omedelbart börjat
skörda frukterna av att den nya administrationen, och distanserat
sig från Bush-administrationens misslyckade imperialistiska politik.
Genom detta öppnas möjligheten att återupprätta anseendet för
det amerikanska ledarskapet och dominansen på den internationella
arenan.


nivån av den ekonomiska politiken, når den nya
Obamaadministrationens förmåga att genomföra de nödvändiga
statskapitalistiska åtgärderna för att stötta ett system av
exploatering och utsugning en sällan skådad nivå. Dess retorik,
att de kommer med förbättringar, innebär bara att man tar på sig
den största skuldbördan i amerikanska historia med ett
budgetunderskott som uppgår till en triljon dollar, något som
kommer att få bäras av framtida generationer av arbetarklassen.
Lokala och statliga myndigheter plannerar redan att skära ned de
sociala utgifterna på grund av den ekonomiska krisen. Samtidigt som
Obama förespråkar ännu fler ”räddningsaktioner” för
försäkringsbolag, banker och storföretag finanserat genom
arbetarklassens arbete.

Nästan
förstummad av sin egen framgång, och samtidgigt medveten om att den
inte kan uppfylla alla vallöften har den härskande klassen redan
börjat utveckla en retorik som kan hjälpa till att ”dämpa
entusiasmen”. Vi har redan hört saker som att ”Obama kan endast
försöka rätta till Bush skumma politik”; ”det är en hel serie
med misstag”; ”förändringen kommer inte att komma omedelbart”,
”uppoffringar kommer att vara nödvändiga”.

Inför
allt detta baserar vi oss på vår klass historiska politiska
positioner:

-
demokrati innebär den härskande klasssens diktatur

-
arbetarklassen måste kämpa och organisera sig för att försvara
sina intressen

-
endast den världsomspännande kommunistiska revolutionen kan sätta
stopp för den kapitalistiska utsugningen och förtrycket.

Euforin
kommer inte att pågå så länge. De åtstramningsprogram som kommer
att genomföras, på ett decentraliserat sätt genom lokala och
delstatliga myndigheter, kommer oundvikligen fungera som en detonator
för klasskamp. Obamaadministrationen misslyckande att genomföra den
utlovade ”förändringen” till det bättre kommer oundvikligen
att leda till ett djupt missnöje.

Internationalism
11 november 2008

Territoriella situationer: 

Aktuella händelser: