Endast en annan värld är möjlig: kommunismen!

Utskriftsvänlig versionSend by email



Det
europeiska sociala forum i Malmö som äger nu i september är
baserat på paroller som ”en annan värld är möjlig”, ”Bygg
ett Europa för en värld med rättvisa, fred och solidaritet – mot
krig, militarism och ockupation” Det flesta människor håller
säkert med om behovet av en annan värld. En värld som inte baserad
på exploatering av både människa och natur...Vem vill inte ha en
värld utan krig?

Om de
flesta kan vara överens om detta, måste vi ställa oss en annan
fråga: hur skapar vi en värld fri från utsugning, krig och
förtryck?

Det
är detta som är den grundläggande frågan. Hur skapar vi en annan
värld? Är det möjligt göra detta inom ramen för den nuvarande
samhällsordningen eller krävs det att hela den rådande
kapitalistiska samhällsordningen krossas och ersätts av en annan
samhällsordning – ett kommunistiskt samhälle? Detta leder oss
till en väldigt central fråga: vilken social kraft i samhället är
det som kan genomföra denna förändring? De senaste 150 årens
historia av klasskamp visar att det bara finns en social kraft i
samhället som genomföra denna samhällsomvandling – den
internationella arbetarklassen i sin klasskamp!

Det
är utifrån denna frågeställning som vi ser en svaghet hos ESF och
den s k ”antiglobaliseringsrörelsen”. Frågan ställs
uteslutande inom ramen för det nuvarande samhällssystemet. Frågan
som ställs är inte hur det ruttnade kapitalistiska systemet skall
kunna besegras, utan hur det skall kunna reformeras genom ytterligare
lite mera statligt ingripande, som den s k Tobin-skatten, eller lite
mera demokrati.

Antiglobaliseringsrörelsen”
är en ideologisk fälla för arbetarklassen

I
denna artikel skall vi diskutera varför antiglobaliseringsrörelsen,
trots sin radikala image, är ett hinder för utvecklingen av den
enda sant radikala sociala rörelsen i samhället: arbetarklassens
självständiga klasskamp.

För
att kunna göra detta kommer vi att basera oss på ATTAC:s skrifter,
eftersom de fungerat som den främsta teoretiska utgångspunkten för
denna rörelse.

Denna
rörelse bildades formellt i juni 1998 efter en serie kontakter som
togs efter en ledarartikel av Ignacio Ramonet i decembernumret 1997
av den franska tidskriften Le Monde Diplomatique.

Denna
kraftfulla idelogiska rörelse skapades runt tanken på
”Tobinskatten” som vi har från Nobelpristagaren i ekonomi James
Tobin. Tobin föreslog en skatt på 0,05 på alla finansiella
transaktioner som skulle till att reglera dessa transaktioner och
göra möjligt att hindra onödig spekulation. Enligt ATTAC skulle
denna skatt framförallt användas till att stödja utvecklingen av
fattiga länder1

Varför
en sådan skatt? För att både motverka och tjäna på finansiella
transaktioner (vilket är minst sagt motsägelsefullt – varför
skulle man vilja att något försvann som man tjänar på?) något
som symboliserar globaliseringen av ekonomin, som kortfattat gör den
rike rikare och den fattige fattigare.

Utgångspunkten
för ATTAC:s analys av det nuvarande samhället är det följande:

Finansiell
globalisering ökar den ekonomiska otryggheten och social ojämlikhet.
Den förbigår och nedvärderar besluten hos folkens demokratiska
institutioner och de självständiga staterna som är ansvarar för
det allmännas bästa. Den ersätter det med en strikt spekulativ
ekonomisk logik, som endast representerar intresset hos de
multinationella företagen och finansmarknaderna2

Vad,
enligt ATTAC ledde till denna ekonomiska utveckling? Vi finner
följande svar:

Ett
av de slående aspekterna av av det sena 1900-talet var framväxten
av finansvärldens makt inom världsekonomin: detta är processen av
den finansiella globaliseringen, resultatet av ett politiskt val som
G7-ländernas regeringar tvingat på världen”
Förklaringen
till denna förändring i slutet på 1900-talet kommer senare: ”Inom
ramen för den fordistiska kompromissen 3
som fungerade framtill sjuttiotalet. Ledningen kom till en
överenskommelse med löntagarna, att organisera en fördelning av
resultatet av de produktivitetsökningar som gjordes inom företaget,
vilket gjorde det möjligt behålla denna fördelning av det
tillförda värdet. Uppkomsten av aktieägarkapitalismen innebar
slutet för detta system. Den traditionella modellen,

känt som stakeholder-modellen, sett som ett gemensamt intresse
mellan tre olika parter inom företaget, har nu ge vika för en ny
aktieägarmodell som ger fullständig prioritet till innehavarna av
aktiekapital, med andra ord företagets egna”4

Utöver detta för man fram att
”Det
främsta syftet med företag som är noterade på börsen är att
'skapa aktieägarvärde', med att ord att ökade värdet på aktierna
för att skapa mervärde och därigenom öka aktieägarnas rikedom”.5

Enligt anti-globalisterna har det politiska val som regeringarna i
G7-länderna inneburit en förändring av affärslivet.
Multinationella företag och de finansiella institutionerna gjorde
inte längre någon profit på att producera varor och därför
”satte de press på företagen, så att de levererade största
möjliga aktieutdelning på bekostnad av produktiva investeringar som
ger avkastning på längre sikt”

Det finns inget behov att fortsätta med fler citat från
antiglobaliseringsrörelsen. De som vi redan gett illustrerar tre
saker tydligt nog

  • att denna rörelse inte upptäckt något nytt

  • att dess ideologi är fullständigt borgerlig till sin natur

  • att de idéer som de för fram innebär en fara för arbetarklassens
    kamp

De stora multinationella företagen idag påstås hålla att bryta
sig loss från statens auktoritet, detta är väldigt likt det som
vänstern anklagade de multinationella företagen för på 70-talet.
I verkligheten vare sig de kallas transnationella eller
multinationella så har dessa företag en nationalitet, den av
majoriteten av dess aktieägare. Faktum är att de multinationella
företagen, generellt de största företagen i de mest inflytelserika
staterna och då framförallt USA, är verktyg för dessa staters
imperialistiska politik tillsammans med militären och den
diplomatiska kåren. När en stat tvingas underordna sig diktaten
från sådant företag som en bananrepublik är detta inget annat än
ett uttryck för att de tvingats underordna den stormakt som företag
kommer ifrån.

Redan på 70-talet krävde vänstern ett ökat statligt ingripande
för att begränsa makten hos dessa moderna företagsmonster, för
att garantera en mer rättvis fördelning av det välstånd som de
producerade. ATTAC & co har inte uppfunnit något nytt på denna
nivå. Framförallt borde vi betona det djupt vilseförande i att
påstå att staten någonsin varit ett redskap för att försvara de
exploaterades intressen. Istället är den fundamentalt sett ett
redskap för att försvara den bestående ordningen, ett redskap för
den exploaterande härskande klassens intressen.

Under vissa förhållanden, för att bättre fylla sin funktion, kan
staten motsätta sig den ena eller andra delen av den härskande
klassen. Detta är vad som hände i kapitalismens begynnelse när den
brittiska regeringen införde lagar för att begränsa exploateringen
av arbetskraften och då i synnerhet barnarbetet. Även om en del
kapitalister ansåg att detta gick mot deras intressen, så innebar
detta att arbetskraften – som är grunden till all rikedom – inte
förstördes en masse redan innan den nått vuxen ålder. På samma
sätt: när nazisterna attackerade delar av den härskande klassen (i
synnerhet den judiska delen) så var detta naturligtvis inte för att
försvara de exploaterades intressen.

Välfärdsstaten
är i grund och botten en myt som syftar till att få de exploaterade
att acceptera den utbredda kapitalistiska exploateringen och
borgarklassens herravälde. När den kapitalistiska ekonomins hälsa
försvagas som idag, visar den kapitalistiska staten – vare sig
vare sig den har en höger- eller vänsterregering – sitt sanna
ansikte med frysta löner, nedskärningar i den sociala sektorn,
sjukvården, försämrat arbetslöshetsunderstöd, sänkta pensioner
osv. När arbetarna vägrar att acceptera sådana försämringar är
det staten som talar till dem med ett språk som består av batonger,
tårgas, arresteringar, och om inget annat räcker, skarp ammunition.

Anti-globalisterna befinner sig i samma stolta tradition som den
klassiska vänstern. Man försöker faktiskt få oss att tro att
staten kunde försvara de förtryckta intressen mot de
multinationella företagen. Att det därför skulle kunna finnas
något sådant som en”god” kapitalism, som stod emot en ”ond”
kapitalism.

ATTAC:s upptäckt, med allt sitt snack om aktieägare och
stakeholders, att kapitalisternas främsta intresse är profit är en
parodi på sig själv. Kapitalister har investerat för att göra
vinster ända sedan kapitalismens uppkomst

Vad det gäller den strikt spekulativa logik påstås vara orsakad av
finansiell globalisering, så är den knappast ett resultat av ett
G7-möte eller av att Ronald Reagan eller Margaret Thatcher kom till
makten. Finansiell spekulation är lika gammal som kapitalismen. Marx
påpekade redan på 1800-talet att när en ny kris av överproduktion
närmar sig har kapitalisterna en tendens att föredra spekulation
framför produktiva investeringar. Borgarklassen förstår på ett
pragmatiskt sätt att om marknaden är mättad, då kommer de varor
som de producerar med de maskiner man köpt att förbli osålda.
Därför förhindras en realisering av det mervärde som skapats av
exploateringen av de arbetare, som satte maskinen i rörelse, och en
realisering av det ursprungliga kapitalet som är bundet i maskinen.
Det är därför som Marx noterade att kommersiella kriser verkar var
ett resultat av spekulation, när det i verkligheten är så
spekulationen är ett tidigt varningstecken på en ekonomisk kris. På
samma sätt är inte den spekulation vi ser idag ett uttryck för den
eller den kapitalistens bristande samhällsanda, utan ett uttryck för
en generell kris hos kapitalismen.

Bakom de anti-globalistiska experternas ”vetenskapliga analyser”
finns det en tanke som försvarare av kapitalismen använt under lång
tid för att förhindra att arbetarklassen vänder sig mot ett
revolutionära perspektiv. I mitten på 1800-talet försökte den
småborgerlige socialisten Proudhon att skapa en distinktion mellan
de ”goda” och de ”onda” sidorna hos kapitalismen för att
kunna förespråka en sorts ”rättvis handel” industriell
självförvaltning (kooperationen).

Senare försökte den reformistiska strömningen inom
arbetarrörelsen, med sin främsta teoretiker Bernstein att föra
fram att kapitalismen i ökande grad kunde tillgodose behoven hos de
exploaterade, så länge som den tvingades att göra detta genom det
tryck arbetarklassen utsatte den för genom borgerliga institutioner
som parlamentet. Syftet med arbetarklassens kamp skulle därigenom
vara garantera den ”gode” kapitalistens seger över den ”onde”
kapitalisten som på grund av egoism eller kortsiktighet motsätter
sig den ”positiva” utvecklingen av kapitalismen.

Idag föreslår ATTAC och dess vänner en återgång till den
”fordistiska kompromissen” som skulle ha existerat innan den
”finansiella råskinnen” kom till makten, något som skulle ha
bevarat ”fördelningen av det utökade värdet” mellan arbetarna
och kapitalisterna. ”Antiglobaliserings”- rörelsen ger alltså
ett stort bidrag till den härskande klassens ideologiska arsenal.

  • Genom
    att skapa trovärdighet för tanken att kapitalismen skulle kunna
    upphöra med sina

    attacker
    på arbetarklassen, när de i själva verket befinner sig i en kris,
    som systemet inte kan bemästra.

  • Genom
    att antyda att det skulle kunna finnas utrymme för ”kompromisser”
    mellan arbete och kapital.

I korthet, att arbetarna uppmanas att inte kämpa mot det
kapitalistiska system som är ansvarigt för den ökande
exploatering, misär, och barbari som detta ruttna system drar ned
världen i – för att istället mobilisera sig för att försvara
en fantasifull illusorisk variant av samma skit, med andra ord att ge
upp kampen för att försvara sina klassintressen, till förmån för
sin dödsfiende, borgarklassens intressen.

Ett
glasklart fördömande av denna ideologiska fälla är en
nödvändighet för alla som insett att den enda alternativa värld
som är möjlig idag är kommunismen. Denna värld är möjlig endast
genom arbetarklassens självständiga kamp för sin egna
klassintressen.

Östen Karlsson

(Detta är en bearbetning av artikeln ”'Anti-globalisation' an
ideological trap for the working class” från International Review
nr 114)

1Det
måste påpekas att James Tobin vägrar att ha något att göra med
ATTAC:s användande av hans idéer. Vilket inte är så konstigt med
tanke på att tanken med skatten var att den skulle underlätta
frihandeln (med andra ord globaliseringen). Tobin själv påpekade
att ”de kraftigaste applåderna kommer från fel håll” Se
Tobins minnesruna publicerad New York Times 12 mars 2002.

2ATTAC:s
plattform antaget vid det grundande mötet 3 juni 1998 i Tout sur
ATTAC 2002

3Termen
refererar idéer föreslagna av Henry Ford 1, grundare av ett av
världens största multinationella företag. Efter första
världskrig föreslog han att det var i kapitalets intresse att
betala sina arbetare högre löner för att på så sätt utvidga
marknaden sina produkter. Fordarbetare uppmanades därför att köpa
de bilar de var med om att bygga. Dessa idéer kunde synas ha en
viss verklighetsanknytning när det var goda tider, och förde det
goda med sig att de ledde till social fred i kung Henrys fabriker.
De smälte dock bort som snö i solsken när 30-talets depression
slog till i den amerikanska ekonomin.

4”Licenciements
de convenance boursiere: Les regles du jeu du capitalisma
actionnarial” Paris 2 maj 2001 i Tout sur ATTAC 132-4

5Som
ovan sid 137



Territoriella situationer: