Sjuksköterskestrejker i Sverige och Danmark; Klasskamp är alltid ”samhällsfarlig”!

Utskriftsvänlig versionSend by email



Sedan den 21 april har 2500 av 3500
varslade sjuksköterskor befunnit sig i strejk över hela Sverige.
Borgarklassens media har fokuserat på ”risker” för sjukvården
när akutmottagningar stängs och patienter flyttas till andra
sjukhus. En nämnd ska avgöra om vissa strejkåtgärder är
”samhällsfarliga” och därför ska förbjudas.
Kommunalarbetarförbundet, som organiserar undersköterskorna, har
kritiserat sjuksköterskefacket för att deras lönekrav ”tvingar
fram kompensation från andra grupper”. Strejken har föregåtts av
olika inslag om hur vissa sjuksköterskor får nästa samma lön som
en undersköterska trots att sjuksköterskorna ”har en akademisk
examen”.

En ”lång och lågintensiv
strejk”?

Sjuksköterskornas strejk är
oundviklig. Under flera år har man sett sina löner försämrats, i
vissa fall (något som lyfts fram i olika media) har en
undersköterska haft nästan samma lön som en sjuksköterska efter
skatt. Man har därför gått ut i strejk för ett ”orealistiskt
bud” på 15% löneökning under de närmaste åren.
Akutmottagningar stängs olika veckodagar. Planerade operationer
ställs in. Tidningsrubriker talar nu om att ”tusentals”
patienter inte kan opereras på grund av strejken. Från att från
början ha fått stöd från resten av befolkningen (i Dagens Nyheter
nämnde man i fredags att 85% av befolkningen stöder strejken efter
en vecka) riskerar strejken nu att bli allt mer impopulär, vilket är
precis vad borgarklassen och dess representanter i
arbetsgivarorganisationen SKL vill. Man kan visserligen utmåla
enskilda personer i denna arbetsgivarorganisation som särskilt
ondskefulla, men sanningen är, att inte ens Vårdförbundet hade för
avsikt att gå ut i strejk, innan dess medlemmar tvingade dem till
strejkåtgärder på dess kongress. Man hade redan beslutat sig för
att gå med på avtalet, men eftersom detta var så impopulärt bland
medlemmarna var man i ledningen tvungna att backa.

Det är därför som denna strejk är
så iscensatt, där man strejkar på ”rullande schema” och ber om
ursäkt för att enskilda patienter drabbas. Risken är uppenbar, att
man vill få till en ”lång och lågintensiv” strejk, som blir
allt mer impopulär, det vill säga en klassisk, isolerad
nederlagsstrejk, där man får backa när det gäller lönekraven och
gå tillbaka till en än mer överlastad arbetssituation.

Samtidigt har man lyckats splittra upp
sjuksköterskorna från andra offentliganställda på sjukhusen –
och vem tjänar på det? Ja, inte sjuksköterskorna i alla fall.

På samma gång har vi sett hur
offentliganställda från flera yrkesgrupper nu mobiliserar sig i
Danmark, mot nedskärningar av den offentliga sektorn, mot låga
löner och försämrade arbetsvillkor. Detta äger rum några mil
från Skåne, där man som bäst håller på att hamra in budskapet
att sjuksköterskorna genom sin strejk håller på att ta livet av
tusentals patienter.

Varför gör inte sjuksköterskorna i
Sverige samma sak – söker en aktiv solidaritet med andra grupper
inom den offentliga sektorn?

Sjuksköterskor är lika mycket
arbetare som andra offentliganställda!

Sjuksköterskefackets kampanjer har
riktat in sig på att ”utbildning måste löna sig” när man har
jämför hur lite en sjuksköterska har fått i lön jämfört med en
undersköterska. Vårdförbundet betonar att sjuksköterskorna har en
akademisk examen, jovisst, men det är flera andra akademiska yrken
som har usla löner. Ju mer avancerat samhället blir, desto högre
krav på utbildning ställs på arbetskraften, men den är lika fullt
en del av arbetarklassen ändå.

Nedmonteringen av den offentliga
sektorn har ägt rum sedan 90-talets början, snart 20 år. Under den
tiden har det blivit allt mer tydligt att alla yrkesgrupper på
sjukhusen och i den offentliga vården fått en allt mer pressad
arbetssituation, där riskerna för patienterna blir allt större –
utan en strejk. Man började med att avskaffa sjukvårdsbiträdena
längst ned i hierarkin på sjukhusen, snart är det väl
undersköterskornas tur. Arbetsbördan för sjuksköterskor och
läkare ökar hela tiden, allt mer arbetsuppgifter läggs dessa
grupper – helt enkelt en ökad utsugning.

Grupper som tidigare aldrig hade varit
ute i strejk, som läkarna i Tyskland 2005, och nu 2008, har de
senaste åren tagit kamp mot försämrade arbetsvillkor. Allt fler
grupper, som tidigare hade särskilda yrkestraditioner och
-privilegier (som läkare och sjuksköterskor) har börjat inse att
man verkligen är en del av arbetarklassen i den offentliga sektorn,
och att det enda sättet att nå förbättringar är att göra
gemensam sak med andra grupper arbetare, istället för att isolera
sig från dem.

Massiva manifestationer över hela
Europa

Det är inte bara i Danmark som vi ser
manifestationer av offentliganställda arbetare. I Tyskland har
läkare och sjuksköterskor gjort gemensam sak med andra arbetare i
kollektivtrafiken och andra delar av den offentliga sektorn och krävt
löneökningar på 12% som kompensation för de försämringar som
tidigare avtal inneburit. Allt fler länder ser massiva
mobiliseringar av offentligt anställda arbetare. I Storbritannien
strejkade 250 000 lärare den 24 april mot regeringens senaste
lönebud. Samtidigt som staten i olika europeiska länder skjuter
till miljarder till olika banker för att dämpa effekterna av krisen
i det finansiella systemen efter den amerikanska bolånekrisen, får
arbetare veta att det inte finns utrymme för löneökningar, att
deras lönekrav är ”orealistiska”.

Därför måste de strejkande
sjuksköterskorna i Sverige lyfta blicken från sin egen yrkesgrupp,
från den nederlagsstrejk som facket tagit ut för att strejka musten
ur dem , och försöka söka solidaritet aktivt från andra
yrkesgrupper, inte bara på sjukhusen utan inom hela den offentliga
sektorn! Vi har sedan flera år sett hur missnöjet växer, bland
lokaltrafikens personal, på sjukhusen och på skolorna. Det är dags
att komma ut i gemensamma aktioner – exemplen från andra
europeiska länder visar, att det enda sättet som man kan nå
resultat i kampen på, är genom en gemensam aktion tillsammans med
andra arbetargrupper, inte genom att strejka isolerat i en
yrkesgrupp!

Idag, när storföretagen varslar om
massuppsägningar i flera av de stora svenska företagen, när allt
fler ekonomiska bedömare börjar tala om lågkonjunktur, kommer allt
fler krav på en anständig lön att verka ”orealistiska” i
kapitalisternas ögon. Fackets och kapitalisternas sedvanliga fraser
om att återhållsamhet idag gör att man lättare behåller jobben
ekar allt mer ihåligt och hånfullt för de arbetare som idag
varslas om uppsägningar över hela landet.

I detta läge måste arbetarklassen
försvara sig. Det är detta som sjuksköterskorna försöker göra,
trots de hinder för kampen som facket och staten försöker sätta
upp.

Visst, vi är ”orealistiska” när
vi kräver en lön som det går att leva på. Och vi är
”samhällsfarliga” också, eftersom vi utgör en kraft som kan
åstadkomma en verklig förändring av samhället, genom att störta
det kapitalistiska systemet. Men det är bara genom en gemensam kamp,
över alla yrkes- och nationsgränser, som vi kan uppnå detta.

Internationell Revolution 2008.04.27

Territoriella situationer: