Finansiella stormar, inflation, avskedanden; En kris i hela det ekonomiska systemet

Utskriftsvänlig versionSend by email



Direkt efter det att den
amerikanska centralbanken dragit in investmentbanken JP Morgan Chase
i en akut räddningsplan för att rädda en annan stor
investmentbank, Bear Stearns, upplevde den brittiske premiärmninstern
Gordon Brown ett behov att lugna det brittiska folket med en artikel
i The Sun (19/3-08). Han skrev att

"När en
mäktig bank i USA måste räddas över ett veckoslut och
aktiemarknaderna över hela världen förlorat flera miljarder
dollar, kan jag förstå att människor är oroliga för framtiden."

Han är
förvisso medveten om att det är en längre tids utveckling av
ekonomin som gjort människor oroliga.

"Det
brittiska folket vet att det kommer att bli ett tufft år. De känner
av detta när de handlar eller betalar sina bränsleräkningar”.

Ja, detta är
långtifrån den sedvanliga propagandan om ett decennium av välstånd
under Labourregeringen, och människor vet att den verkliga
inflationen när det gäller basvaror som livsmedel eller energi som
gas eller elektricitet är långt högre än de officiella siffrorna.
På samma sätt som man vet att arbetslösheten i verkligheten ligger
tre till fyra gånger än vad regeringens officiella statistik visar.
Ta till exempel de högre oljepriserna. Dessa drabbar inte bara den
enskilde bilisten utan det påverkar även priset på alla varor som
transporteras med diesel- eller bensindrivna lastfordon. Anledningen
till att människor är oroliga är att man faktiskt märker hur
priserna går upp samtidigt som välfärden skärs ned och jobben
blir alltmer osäkra.

Detta är
naturligtvis inte bara något brittiskt eller amerikanskt fenomen;
även här i Sverige har sett hur priserna stigit kraftigt.

Premiärministern
försöker vara en lugnande röst genom att säga de beslut som hans
regering tagit ”innebär att vi möter denna period av finansiell
oro bättre rustade än andra stora ekonomier”.
Detta är nästan
exakt samma ord som denne svenske finansministern Anders Borg använde
när han presenterade regeringens vårbudget. Men detta sätt, på
vilket våra politiker över hela världen försöker lugna oss –
genom att säga att tack vare deras visa beslut så är vår ekonomi
bättre rustad än grannarnas – går inte ihop med det faktum att
vi lever i en global ekonomi där de olika nationella ekonomierna är
sammanlänkade. Man kan inte förstå kollapsen av stora banker som
Northern Rock i Storbritannien eller Bear Stearns i USA utan sätta
dem och kreditkrisen inom ramen för en kris för hela
världsekonomin. Recession i USA påverkar hela världen. I Japan
till exempel så är en återhämtning av ekonomin beroende om man
kan exportera till USA, vilket inte kommer att hända om om dollarn
fortsätter att rasa i värde. Samtidigt som det amerikanska folket
redan är kraftigt skuldsatt och får det allt svårare att betala
sina bostadslån.

Glöm allt
snack om en ”period av en global finansiell osäkerhet”: vad vi
ser nu är konvulsionerna hos ett ekonomiskt system i en permanent
kris, och kapitalismen kan endast köpa tillfälliga perioder av
”hälsa” genom att genomföra åtgärder som en ökad
skuldsättning som i slutändan endast kan leda till ännu värre
kriser.

Den amerikanska recessionen: inte en fråga ”om”,
utan ”hur djup” den kommer att bli

Den stora
frågan i amerikanska medier har varit om ekonomin befinner sig i en
recession. NBER (The National Bureau of Economic Reasearch) som
är en respekterad grupp av ekonomer som svarar på denna typ av
frågor, men endast efter att den har period av minskad ekonomisk
aktivitet som bevismaterial att studera. Andra ekonomer är beredda
att acceptera att det är en recession, men ofta bara för att
minimera dess betydelse. Till exempel pekar en del på recessionerna
1991 och 2001 (när it-bubblan sprack) och säger att även om nivån
på förlorade arbetstillfällen låg på runt 250 000 i månaden så
varade de bara i 8 månader.

Den
nyligen publicerade amerikanska arbetslöshetsstatistiken verkar visa
att det utan tvekan är en recession. Den visar att 80 000 jobb
försvunnit varje månad under de senaste tre månaderna. Det största
raset sedan 2003. 2,6 miljoner jobb har försvunnit inom
tillverkningsindustrin under de senaste två åren. Den ansedda
tidningen
The New York Times
skrev den 8 april att:

Ekonomin
lider av effekterna av kollapsen på bostadsmarknaden, strypta
krediter och ett finansiellt system i olag. Detta har lett till att
företag och privatpersoner ligger lågt, vilket lett till minskad
handel och minskade investeringar och färre nyanställningar. Dessa
faktorer försvagar i sin tur ekonomin i något som utvecklats till
en ond spiral”

Den
amerikanska centralbankens förre ordförande
Alan
Greenspan har ett längre perspektiv:

Den
nuvarande finansiella krisen i USA kommer i efterhand förmodligen
att bedömas som den djupaste sedan andra världskriget.”

I själva
verket tittar den härskande klassen tillbaka på börskraschen 1929
och depressionen på trettiotalet för erfarenheter som kan användas
idag

Till
exempel har den amerikanska centralbanken (fed) tvingats använda
speciallagar från trettiotalet för att genomföra räddningsaktionen
av
Bear Stearns. Ett annat exempel är den av
den amerikanske
finansministern
Harry Paulsson
framlagda utredningen om en
översyn av regleringen av den finansiella sektorn, den översynen
sedan trettiotalet, som hälsades som ett svar på strypningen av
krediterna och oron på finansmarknaderna. Paulsson har sagt att den
inte var ett svar på den omedelbara situationen, utan en längre
tids behov av korrigering av bestämmelserna för finansmarknaderna.
De aktuella åtgärderna ger centralbanken långtgående
befogenheter, och man skapar av en ny institution som skall ta över
ansvaret från de nuvarande fem organ som reglerar bankväsendet.
Detta, tillsammans med andra aspekter av förslaget, innebär en
ytterligare förstärkning av det statliga ingripandet i ekonomin.
Staten är den enda kraften under kapitalismen som kan förhindra att
man förlorar kontrollen över ekonomin.

Med
Bear Stearns, till exempel, så var det inte första gången fed
tvingade en bank att gå samman med annan bank. För några månader
sedan gick Bank
of America Corp med
på att köpa
Countrywide Financial Corp som
är
störst i USA på bostadslån efter
påtryckningar från fed. Problemet med denna politik är att många
banker redan har egna kreditproblem och att banker redan är
inblandade i olika övertaganden. Europeiska banker har motstått
frestelsen att dras in, där en bankman beskriver processen som att
”försöka fånga en roterande motorsåg i fritt fall”. Det är
därför som det i slutändan blir de amerikanska skattebetalarna som
får stå för notan. Tillsammans med de tusentals Bear Stearns
anställda som förlorade sina jobb.

Den nuvarande
krisen kommer inte att vara begränsad till den finansiella sektorn,
utan kommer att spridas till resten av ekonomin. Detta kommer att
påverka handel, löner och jobb inte bara i USA utan över hela
världen. USA liksom i Storbritannien och Sverige så visas inte den
verkliga nivån på arbetslösheten och inflationen i den officiella
statistiken. Hursomhelst finns det en del statistik som på visar ett
dramatiskt sätt hur den amerikanska arbetarklassen redan drabbats av
krisen i den kapitalistiska ekonomin utöver återtagna hus,
arbetslöshet och höjda priser. Som New York Times beskriver
situationen:

På grund
av en plågsam mix av avskedanden och höjda mat och bränslekostnader
kommer antalet amerikaner som får matkuponger nå 28 miljoner under
det kommande året. Detta är den högsta nivån sedan man började
med dessa understödsprogram på 60-talet”

(New York
Times 31/3 08)

Denna prognos
kommer från en officiell källa: Kongressens budgetavdelning. Vad
som inte är känt är hur stor andel av USA:s fattiga som tar del av
det stöd de har rätt till, som uppgår till som mest 3 dollar per
person och dag. Den nuvarande definitionen på fattigdom i USA är 21
500 dollar per år för en familj på fyra personer.

Kopplingen mellan den ekonomiska krisen och
klasskampen

På en
internationell nivå har den ekonomiska krisen tagit ett kvalitativt
kliv. Efter år av lögner om oöverträffad tillväxt tvingas nu den
härskande klassen att medge att det är en kris. Den enda
möjligheten som finns för kapitalismen är statligt ingripande i
ekonomin och en ökad skuldsättning. Vi kan naturligtvis inte
förutsäga in i minsta detalj vad som framför oss, men vi ser vad
som hotas. Vi ser ett ökat inflationstryck som inte fanns på
trettiotalet. Detta har lett till dramatiska matprishöjningar som
gjort att alltfler fattiga människor inte längre har råd att köpa
den mat de behöver. Vi ser ett hot av kollaps för hela sektorer i
vissa svagare ekonomier. Även om de olika staternas borgarklass kan
samarbeta på vissa nivåer, så år alla länder konkurrenter med
alla andra och kommer inte att komma till undsättning för att rädda
sina rivalers kristyngda företag.

Den ökande
samtidigheten hos den ekonomiska krisen internationellt innebär att
detkommer att bli allt svårare för kapitalets propagandister att
peka på potentiella lokomotiv som skulle kunna dra resten av världen
ur krisen. Redan nu ser vi svagheterna hos de ekonomiska miraklen
Kina och Indien.

Vi ser nu hur
arbetarklassen tar upp kampen som ett svar på liknade attacker på
dess levnadsstandard i flera länder. Eftersom den ekonomiska krisen
allt mer visar, att alla ekonomier hänger ihop, finns det ökande
möjligheter att arbetare i olika länder kan se sina gemensamma
internationella intressen och inse att kapitalismen inte kan uppfylla
ens deras mest grundläggande behov. Arbetarklassen tvingas alltmer
att kämpa för sin överlevnad mot effekterna av den kapitalistiska
krisen.

Nyligen har
det ägt rum betydelsefulla uttryck för klasskamp Tyskland (se
artikeln ”Arbetarkampen i Tyskland” i detta nr av IR) framförallt
i förhållande till löneförhandlingarna, som i många fall,
exempelvis vid lokaltrafiken i Berlin, handlat om direkta attacker på
arbetarnas reallöner och arbetsvillkor. Samtidigt ser vi en
strejkvåg i Grekland mot försämringar av pensionerna. För
närvarande gör den härskande klassens media sitt bästa för att
tysta ned den sortens nyheter. För att kunna utveckla sin kamp
kommer arbetarklassen att behöva bli medveten inte bara om
kapitalismens bankrutt, utan även om behovet av ett förenat,
internationellt svar från hela arbetarklassen på detta omänskliga
system.

Car/Kurt

(bearbetning
av en artikel från World Revolution nr 313)

Territoriella situationer: 

Geografisk region: