Internationella Kommunistiska Strömningen

Sociala rörelser i Argentina 2001, Frankrike 2005 - Upplopp eller revolution?

Under senare år påstås det att världskapitalismen har skakats av omfattande folkliga rörelser, i synnerhet i regioner som borgarklassen brukar kalla ”utvecklingsländer”.

Anteckningar från studentkampen i Frankrike

Demonstrationerna den 18 mars 2006 drog med sig närmare 500 000 studenter ut på gatorna, och rörelsen har fortsatt att öka i storlek: den stora frågan i förra veckan (1) – om huruvida massorna av lönearbetare skulle gå med i demonstrationerna som planerades lördagen den 18 mars – har nu besvarats konkret: i hela Frankrike har vi sett närmare en miljon människor på gatorna (2). Även städer som knappt i mannaminne har bevittnat demonstrationer har dragits med: i Pau demonstrerade 15 000; det var även en demonstration i Chalons sur Saône, i hjärtat av den franska landsbygden.

De internationella kommunistiska konferenserna 1976-80 Lärdomar ur arbetarrörelsens erfarenhet

För tjugofem år sedan, i maj 1980, upplöstes den cykel av internationella konferenser för den kommunistiska vänstern som initierats av PCInt, (Battaglia Communista) fyra år tidigare i total förvirring, efter att man antagit en motion om partiet som lagts fram av PCInt och CWO (Communist Workers’ Organisation). Denna motion hade som syfte att uttryckligen utesluta IKS på grund av vår så kallade ”spontanistiska” ståndpunkt i organisationsfrågan.

När gruppen Gauche communiste de France (GCF) beslutade att översätta och publicera Anton Pannekoeks Lenin som filosof var inte bara pseudonymen J. Harper utan även namnet Pannekoek i praktiken okänt i Frankrike. Detta var på intet sätt ett ”franskt” fenomen. Även om Frankrike aldrig har varit känt för sin iver att publicera texter av den marxistiska arbetarrörelsen, är situationen likadan i alla länder och dess ”glömska” är inte begränsad till Pannekoek. Hela den kommunistiska vänstern, inklusive Rosa Luxemburg och hela dess teoretiska och politiska aktiviteter, all den passionerade kampen av en strömning som föddes mitt i den revolutionära kampen som följde på första världskriget – allt detta har fallit i ”glömska”. Det är svårt att förstå att det bara tog tio år av stalinistisk kontrarevolution för att utradera den revolutionära rörelsens lärdomar som var så rika, så fruktbara, från minnet hos just den generation som hade genomlevt dem.

Politik och filosofi från Lenin till Harper - I

Hur Harper ställer problemet och vad han lämnar osagt

När vi läser Harpers bok om Lenins filosofi, är det helt klart att vi har framför oss en seriös och djup studie av Lenins filosofiska arbete, med en klar framställning av en materialistisk dialektik som Harper jämför med Lenins filosofiska begrepp.

Harper som filosof, eller filosofin bakom hans kritiska och politiska fel

Det finns ett fenomen i det borgerliga samhällets kunskapsprocess som Harper inte har talat om. Detta är inflytandet från den kapitalistiska arbetsdelningen: för det första utvecklingen av kunskap inom naturvetenskaperna och för det andra utvecklingen av kunskap i arbetarrörelsen.

” ... Den ryska revolutionen reserverar en stol i antik historia för Kautsky …” och i filosofi för Harper - del III

Efter den kritik som vi gjort av Harpers filosofi, vill vi nu visa att den politiska ståndpunkt som han härleder från sin filosofi i dess faktiska praktik leder honom bort från revolutionära ståndpunkter (vårt ursprungliga syfte var inte att göra en djup filosofisk studie, utan att helt enkelt visa att medan Harpers kritik av den så kallat mekaniska materialistiska bygger på en korrekt, om än något schematisk, framläggning av problemet med mänsklig kunskap och praxis, leder den honom likväl också in i en vulgär mekanistisk ståndpunkt).

Harpers slutsatser om den ryska revolutionen och den aspekt av en marxistiska dialektiken som han föredrar att ignorera … - del IV

Men kan se på den ryska evolutionen på tre olika sätt: