Mot åtstramningen - En enad klasskamp!

Utskriftsvänlig versionSend by email



I
Grekland kokar ilskan och den sociala situationen är explosiv. Just
nu tvingar den grekiska staten arbetarklassen till allt större
uppoffringar. Alla generationer och sektorer av arbetarklassen
drabbas hårt. Arbetare inom den privata sektorn, den offentliga
sektorn, arbetslösa, pensionärer, studenter med tillfälliga
anställningar.. Ingen kommer undan. Arbetarklassen som helhet hotas
av kraftiga försämringar av levnadsstandarden.

I
förhållande till dessa attacker har arbetarklassen börjat reagera.
I Grekland liksom i andra länder börjar arbetarna komma ut på
gatorna, strejka, visa att man inte är beredd att ställa upp på de
uppoffringar som kapitalismen kräver.

Men
för tillfället har inte kampen blivit tillräckligt massiv.
Arbetarna i Grekland går igenom en svår tid. Vad skall man göra
när alla medier och politiker hävdar att det inte finns något
alternativ till att dra åt svångremmen för att rädda nationen
från konkurs? Hur kan man stå upp mot staten? Vilka kampmetoder
krävs för att skapa en styrkebalans som är till de exploaterades
fördel?

Alla
dessa frågor konfronterar arbetarklassen, inte bara i Grekland utan
över hela världen. Det kan inte råda någon tvekan om att den
"grekiska tragedin" bara är en försmak av vad som väntar
arbetarklassen över hela världen. Åtstramningspaket av "grekisk
modell" har redan officiellt deklarerats i Portugal, Rumänien,
Japan och Spanien (där regeringen just skurit ned lönen med 5% för
arbetare inom den offentliga sektorn) I Storbritannien har den nya
koaltionsregeringen just börjat tillkännage omfattningen av de
nedskärningar som den planerar att genomföra. Alla dessa attacker
som sker samtidigt visar återigen att arbetare oavsett nationalitet
är en del av samma klass, som överallt har samma intressen och
fiender. Kapitalismen tvingar på proletariatet lönearbetets tunga
bojor, men dessa tunga bojor länkar också samman arbetare från
alla länder över alla gränser.

I
Grekland är det våra klassbröder och systrar som står under
attack, och som börjat slå tillbaka. Deras kamp är vår kamp.

Solidaritet med arbetarna i Grekland

En klass - en kamp

Vi måste motsätta oss
alla försök till splittring som den härskande klassen försöker
påtvinga oss. Mot den gamla principen hos alla härskande klasser,
att "härska genom att söndra" måste vi resa de
exploaterades förenande paroll: ”proletärer i alla länder,
förena er"

I
Europa försöker borgarklassen i de olika länderna få oss att tro
att det är Greklands fel att vi måste dra åt svångremmen. Att det
är ohederligheten hos de styrande i Grekland som tillåtit att
landet levt på kredit under årtionden, och dessutom fifflat med de
offentliga finanserna. Att de skulle vara de som är den huvudsakliga
orsaken till den "internationella förtroendekris" som
skakar euron. En efter en så använder sig de olika regeringarna av
detta svepskäl för att motivera behovet att balansera budgeten och
därför genomföra kraftiga nedskärningar.

I
Grekland piskar alla de officiella partierna med kommunistpartiet i
spetsen upp nationalistiska stämningar genom att skylla attackerna
på "främmande makter" . "Ned med IMF och den
europeiska unionen", "Ned med Tyskland" detta är
paroller som förs fram av vänstern i Grekland, som gör sitt bästa
för att försvara det grekiska nationella kapitalet.

I
USA är det samma visa, om aktiemarknaden dyker beror det på
instabilitet inom EU, om företag tvingas stänga så beror det
eurons svaghet, vilket innebär ett handikapp för dollarn och den
amerikanska exporten..

I
korthet: varje nationell borgarklass försöker skylla på grannarna.
De använder även detta som en utpressningstaktik mot den
arbetarklass de exploaterar; att man måste "acceptera
uppoffringar, annars kommer landet att försvagas, vilket skulle
stärka våra konkurrenter". På detta sätt försöker den
härskande klassen att underblåsa en nationalism som är ett farligt
gift mot klasskampen.

Denna
värld av konkurrerande nationer är inte vår. Arbetarklassen har
inget att vinna på att låta sig kedjas till kapitalet i det land
där den lever. Att acceptera uppoffringar idag för att "rädda
den nationella ekonomin" är bara ett sätt att förberedda
marken för ännu större uppoffringar imorgon.

Om
Grekland balanserar på gränsen till undergången, om Spanien,
Irland och Portugal inte heller ligger långt därifrån, om
Storbritannien, Tyskland och USA också har stora problem, beror
detta på att kapitalismen är ett döende system. Alla länder är
dömda att sjunka allt djupare ned i denna kris. Trots den svenska
finansministern herr Borgs självgoda uttalanden om den svenska
ekonomin så gäller detta naturligtvis även det svenska folkhemmet.
Lågkonjunkturer har följt på lågkonjunkturer. Endast en desperat
användning av krediter har lyckats upprätthålla någon form av
tillväxt. Resultatet av allt detta idag är att hushåll, banker och
stater är tyngda av krediter. Den grekiska bankrutten är bara ett
karikatyrartat exempel på den generella historiska bankrutten hos
detta döende system av exploatering.

Den
härskande klassen har ett behov av att splittra oss, vi behöver
solidaritet!

Arbetarklassens
styrka är dess enhet!

De
åtstramningsplaner som offentliggörs innebär en frontal attack på
våra levnadsförhållanden. Det enda rimliga svaret är därför en
massiv rörelse från arbetarna. Det är omöjligt att kämpa mot
dessa attacker genom kämpa i sitt eget hörn, på sin egen fabrik,
kontor eller skola, isolerad och ensam. Att kämpa tillbaka på en
massiv skala är en nödvändighet. Det är det enda alternativet
till att bli krossad i enskildhet och reducerad till ett liv i misär.

Vad
gör fackföreningarna, dessa officiella "specialister" på
kamp? De organiserar strejker på otaliga arbetsplatser... utan att
någonsin försöka förena dem. De uppmuntrar aktivt en uppdelning
mellan olika sektorer och branscher, i synnerhet mellan privat och
offentligt anställda. De tar ut arbetare i sterila aktionsdagar. De
är faktiskt specialister på att splittra arbetarklassen.
Fackföreningarna är lika bra på att underblåsa nationalism. Ett
exempel på detta är att den mest förekommande parollen bland
grekiska fackföreningar sedan början på mars har varit "köp
grekiskt".

Att
följa fackföreningarna innebär att följa den väg som leder till
splittring och nederlag. Arbetare behöver ta sin kamp i sina egna
händer, genom att organisera stormöten för att diskutera vilka
krav och paroller som skall resas, genom att välja delegater som när
som helst kan avsättas och genom att sända massiva delegationer för
att diskutera med andra arbetargrupper, i de närmaste fabrikerna,
skolorna, sjukhusen för att uppmana dem att ansluta sig till kampen.

Att
gå utanför facket, att våga ta kontroll över kampen, att ta
steget till att vända sig till andra sektorer av arbetare.. .allt
detta kan verka väldigt svårt. Detta är ett av hindren för
utvecklingen av kampen idag. Arbetarklassens bristande tilltro till
sin egen förmåga, den ännu inte är medveten om den stora makt som
ligger i dess händer. För tillfället har våldsamheten i
attackerna som kapitalet genomför, djupet hos den ekonomiska krisen
och proletariatets bristande tilltro till sin egen förmåga, haft en
paralyserande effekt på kampen. Arbetarnas svar, även i Grekland,
är fortfarande långtifrån vad situationens allvar kräver. Trots
det så tillhör framtiden klasskampen. Mot attackerna, är den enda
vägen framåt utvecklandet av alltmer massiva klassrörelser.

En
del människor undrar "varför föra en sådan kamp, vad kan det
leda till?" Eftersom kapitalismen är bankrutt och inga verkliga
reformer möjliga, betyder inte det att det inte finns någon
utväg?". Förvisso; inom ramen för detta system av
exploatering finns det ingen utväg. Men att vägra att bli behandlad
som skit och kämpa mot detta kollektivt innebär att vi står upp
för vår värdighet. Det innebär att inse att solidaritet
existerar
i denna värld av exploatering och konkurrens och att arbetarklassen
verkligen är kapabel av att bringa sin ovärderliga mänskliga anda
till liv. Att därigenom möjligheten av en annan värld kan börja
framträda, en värld utan exploatering och nationsgränser, en värld
för människor och inte profit. Arbetarklassen kan och måste ha
tilltro till sig själv. Den ensam är kapabel att skapa ett nytt
samhälle där mänskligheten äntligen kan sluta fred med sig själv
genom att ta vad Marx kallade "steget från nödvändighetens
samhälle till frihetens samhälle".

Kapitalismen är bankrutt men en annan värld är möjlig:
kommunismen!

Internationella Kommunistiska Strömningen 24 maj 2010

Ladda ned och sprid detta flygblad!!

Det är upplagt som en pdf-fil 

 

BilagaStorlek
PDF icon int_flygblad.pdf432.15 KB

Territoriella situationer: 

Geografisk region: