IKS 13:e kongress: - Presentation

Utskriftsvänlig versionSend by email
IKS höll sin 13:e kongress i slutet av mars och början av april 1999. Som för varje organisation i arbetarrörelsen, är kongressen ett mycket viktigt ögonblick i vår organisations liv och aktiviteter. Denna kongress, hade dock en alldeles särskild betydelse. Å ena sidan var den den sista under 1900-talet, och de förberedande  rapporterna var mer än vanligt inriktade på att ge en historisk dimension till de områden som de behandlade. Å den andra sidan, oavsett vilka krav som almanackan ställer, ägde kongressen rum i ett ögonblick som kännetecknades av historiens accelerering genom kriget i Jugoslavien.

Denna händelse är av största historiska betydelse, eftersom:

"detta krig inte bara berör ett perifert land, som var fallet under kriget i Persiska viken 1991, utan ett land i Europa;

- detta är första gången sedan andra världskriget som ett land i Europa och dess huvudstad massivt bombas;

- det är också första gången som det under andra världskriget mest betydelsefulla besegrade landet, Tyskland, har ingripit militärt genom att skicka marktrupper direkt in i kriget; "

(Resolution om Internationella Situationen)

På detta sätt stod kriget i Jugoslavien, och analyserna av detta och konsekvenser för arbetarklassen och de kommunistiska organisationerna, i fokus för kongressens arbete, detta utryckte sig i beslutet att omedelbart publicera resolutionen om den t publicera resolutionen om den internationella situationen i International Review nr 97.

Denna resolution, som är en syntes av rapporterna som presenterades påkongressen och dess diskussioner, underströk det faktum att:

"Idag står en döende kapitalism inför en av sin svåraste och farligaste moment i den moderna historien, jämförbar i vikt med de två världskrigen, till utbrottet av den proletära revolutionen 1917-18, eller med den stora depressionen som började 1929. Men idag står vi varken inför ett världskrig eller en världsrevolution inom den närmaste framtiden. Istället bestäms situationen av en skärpning av motsättningarna på alla nivåer:

- imperialistiska spänningar och utvecklingen av ett globalt kaos

- ett mycket utvecklat och farligt moment i kapitalismens kris

- attacker mot världens arbetarklass på en nivå som vi inte sett sedan det andra världskriget

- ett accelererande sönderfall av det borgerliga samhället" (ibid.).

Alla dessa element ont face="Arial">Alla dessa element behandlas grundligt i resolutionen. I nummer 98 av International Review, utvecklas de ytterligare genom utförliga extrakt från rapporten om de imperialistiska konflikterna som presenterades på kongressen.

Dessutom, noterar kongressresolutionen att:

"I denna situation, så full av faror, har borgarklassen satt regeringsmakten i händerna på den politiska riktning som bäst tar till vara dess intressen: Socialdemokratin, den riktning som var huvudansvarig för att krossa världsrevolutionen 1917-18. . Denna strömning, som räddade kapitalismen vid den tidpunkten, återvänder nu till regeringsmakten för att försvara den kapitalistiska klassens hotade intressen." (ibid.)

Kongressen antog en orienteringstext med titeln "Skälen till närvaron av vänsterpartier i regeringsställning i flertalet av de Europeiska staterna idag", som vi publicerar i detta nummer, tillsammans med flera tillägg som sammanfattar diskussionerna på kongressen.

Naturligtvis var även frågan om den kapitalistiska krisen och klasskampen föremål för viktiga diskussioner på kongressen. I detta nummer av I.J. nr 6I detta nummer av I.J. nr 6 publicerar vi en artikelserie "Trettio år av kapitalistisk kris" som till stor del behandlar de frågor som togs upp av rapporten till kongressen. I International Review nr 99 publicerar vi den rapport, som antogs av kongressen angående klasskampens utveckling, som illustreras av denna del av resolutionen:

"Ansvaret som vilar på proletariatet idag är enormt. Bara genom att utveckla dess kampvillighet och medvetande kan den föra fram det revolutionära alternativ som i sig kan säkerställa överlevnaden och fortsatta utvecklingen av det mänskliga samhället" (ibid.).

Förutom analyser av olika aspekter av den internationella situationen, och dess extrema allvar, var kongressens huvudsakliga uppgift att utvärdera revolutionärernas ansvar när de konfronteras med denna situation, som resolutionen understryker:

"Men det största ansvaret vilar på den kommunistiska vänsterns axlar, de existerande organisationerna i det proletära lägret. De ensamma kan bidra med de teoretiska och historiska lärdomarna och den politiska metoden utan vilka de revolutionära minoriteterna som uppstår idag inte kan delta förberedandet framtidens kla förberedandet framtidens klassparti. I vissa stycken befinner sig den kommunistiska vänstern sig i en liknande situation som Bilan under 1930-talet, i så motto att det var tvunget att förstå en ny och inte tidigare skådad historisk situation. "

En sådan situation, kräver både en djup förståelse av marxismens teoretiska och historiska synsätt, och en revolutionär djärvhet vad det gäller att förstå situationer som inte har sin motsvarighet i historiens scheman. För att kunna göra detta, är en öppen debatt mellan de existerande organisationerna i den proletära politiska miljön oundgänglig. På detta sätt, är diskussionerna, klargörandet och regruperingen, propagandan och ingripandet av de små revolutionära minoriteterna, en väsentlig del av det proletära svaret på alvaret i världssituationen, när ett nytt årtusende är på väg.

Dessutom, konfronterad med en intensifiering utan motstycke av det kapitalistiska militära barbariet, kräver arbetarklassen av dess kommunistiska förtrupp att den tar sitt fulla ansvar i försvaret av den proletära internationalismen. Idag är grupperna inom den kommunistiska vänstern ensamma om att försvara de klassiska ståndpunkterna hos arbetarrörelsen gentemot det imperialörelsen gentemot det imperialistiska kriget. Enbart grupperna som tillhör denna strömning - den enda som inte förrådde proletariatet under 2:a världskriget - kan ge ett svar grundat på klassens intressen i förhållande till de frågeställningar som med nödvändighet kommer att uppstå inom arbetarklassen.

De revolutionära grupperna måste ge ett så förenat svar som möjligt, och genom detta ge uttryck för den oskiljaktiga enheten inom proletariatet gentemot lössläppandet av chauvinism och konflikter mellan nationer. Genom att göra detta, kommer revolutionärerna att anta arbetarrörelsens traditioner vilka framträdde så klart vid konferenserna i Zimmerwald och Kienthal, och vänsterns politik på dessa möten".

Detta var ramen för diskussionen om aktiviteterna på IKS 13 kongress.

IKS aktiviteter är bestämda av den nya perioden

Den 13:e kongressens utvärdering av IKS aktiviteter var väldigt positiv. Detta är inte ett uttryck för en självtillfredsställelse, utan frukten av en objektiv och kritisk utvärdering. Den 12 kongressen hade fastlagt att IKS borde återgå till en jämvi borde återgå till en jämvikt i sina aktiviteter som helhet, detta efter tre års kamp för att återupprätta en hälsosam organisatorisk vävnad. I samstämmighet med mandatet från den 12:e kongressen, kännetecknades denna "återgång till det normala" av:

- en öppning gentemot den proletära politiska miljön och våra kontakter, medan vi fortsätter kampen mot de parasitära grupperna och elementen;

- en politiskt och teoretisk förstärkning, med kapaciteten att ge en historisk dimension till vår propaganda, genom att grunda den på marxismen och arbetarklassens erfarenheter;- ett stärkande av "parti andan", vilket är det enda sättet att stärka den revolutionära organisationen.

Stärkandet av organisationen konkretiserades också genom IKS förmåga att integrera nya militanter i sju territoriella sektioner (och i synnerhet i Frankrike).

IKS numerära förstärkning ( vilken kommer att fortsätta eftersom andra sympatisörer nyligen har ställt sin kandidatur till organisationen) visar på det lögnaktiga förtalet i den parasitära miljöns anklagelser mot vår organisation, när de påstår att vi håller på ar de påstår att vi håller på att bli en " innåtvänd sekt". I motsatts till förtalet från våra belackare, har IKS kamp för att försvara organisationen inte avskräckt element som söker efter arbetarklassens politiska ståndpunkter, tvärtom, denna kamp har möjliggjort för dem att utveckla ett politiskt klargörande och att komma närmare organisationen.

IKS har utvecklat ett seriöst ingripande med en långsiktig vision, med syftet att få grupperna i den proletära politiska miljön att närma sig varandra. Denna aktivitet har spritts till våra kontakter och sympatisörer, vars frågestäl-lningar vi utförligt och seriöst måste besvara, och vilka måste få hjälp till att överkomma sina missuppfattningar och sinmistro gentemot organisationen. Denna orientering från IKS, är inte ett uttryck för en storhetsvansinnig vision, utan för kraven i den historiska situationen, vilken kräver att proletariatet och dess revo-lutionära minoriteter, lever upp till sitt ansvar.

Försvaret av den proletära miljön har inneburit att IKS kunnat bekämpa kontraoffensiven från de parasitära elementen, i synnerhet genom anta och publicera "Teser om parasitismen" (Internationalistisk Journal nr 5), som är ett redskap för alla som är ett redskap för alla grupper i miljön för att kunna förstå denna fråga historiskt och teoretiskt.

Försvaret av den proletära miljön har också gjort att IKS kunnat utveckla sin politik med diskussioner och ett närmande, genom att med andra grupper i miljön utveckla ett gemensamt ingripande gentemot de anti-kommunistiska kampanjerna som borgarklassen genomförde vid 80 års minnet av oktober revolutionen. Detta närmande fortsattes i och med ingripandet i den spirande politiska miljön i Ryssland.

Slutligen, under de första dagarna av bombningarna i kriget i Jugoslavien, direkt efter att vi gett ut ett internationellt flygblad, skickade IKS en appell till de olika grupperna i den kommunistiska vänstern, som uppmanade till ett gemensamt agerande för att fördöma det imperialistiska kriget. Kongressen stödde helt och hållet detta initiativ, även om vi måste beklaga faktumet att de grupper som vi riktade oss till misslyckades med att ge ett positivt svar (se annan artikel i detta nummer där vi besvarar denna vägran av grupperna i den kommunistiska vänstern).

Den 13:e kongressen beslöt att ett mer bestämt ingripande gentemot det "politiska träsket" är nödvändiga träsket" är nödvändigt. Detta obestämda "ingen mans land" mellan borgarklassen och proletariatet, är ett oundvikligt övergångsställe för alla de element i klassen som närmar sig ett politiskt medvetande. Men det är också parasitismens fördelaktiga terräng, vilket det brådskar med att överkomma. Sålunda kan inte organisationen vänta tills sökande element "upptäcker" dessa, innan de attraheras av dem. Tvärtom, den måste uppmana dessa element att föra kampen mot borgarklassen inom detta träsk. Denna förstärkning av vår vision om den proletära miljön är ett resultat av vårt politiska och teoretiska förstärkande. Kongressen insisterade på att det sistnämnda inte kan uppfattas som någon "särskild aktivitet", "utöver" våra andra uppgifter. I den nuvarande historiska situationen, och i det långsiktiga perspektivet i de politiska organisationernas liv, måste politisk och teoretisk förstärkning vara inspirationskällan och hörnpelaren i våra aktiviteter, reflexioner och beslut.

Den positiva utvärderingen av våra aktiviteter grundar sig sålunda på en klarare vision av det faktum att organisationsfrågan är bestämmande för de andra aspekterna av våra aktiviteter. På detta sätt, är IKS medvetet om att det måS medvetet om att det måste fortsätta sina ansträngningar och sin kamp i dessa frågor, bland annat genom att kämpa emot effekterna av den härskande ideologin när det gäller frågan om militant engagemang.

Under de 25 år som IKS har existerat, har organisationen dyrt fått betala för brottet i den organiska kontinuiteten med arbetarrörelsens tidigare organisationer. Även om vi har gjort en positiv utvärdering av denna erfarenhet, vet vi att de framsteg vi har gjort i detta område inte är definitiva.

Särskilt inte i den nuvarande perioden av sönderfall, då organisationens ansträngningar att vidmakthålla sitt fungerande i samstämmighet med revolutionära principer, ständigt undermineras av tendensen i samhället att "se upp till nr 1", till nihilism, till irrationalitet, något som framträder i organisationens liv som individualism, misstro, demoralisering, kortsiktighet och ytlighet.

Den 13:e kongressen har ställt IKS aktiviteter (press, distribution, offentliga och öppna möten) i ljuset av, å ena sidan förvärringen av sönderfallets konsekvenser, men också med en accelerering av historien genom en accentuering av den kapitalistiska krisen och en tendenapitalistiska krisen och en tendens till ett återuppvaknande av den proletära kampviljan. IKS, och hela den proletära miljön med den, har blivit bättre rustad genom denna kongress att konfrontera denna historiska utmaning.

Internationella Kommunistiska Strömningen

IKS liv: 

Utveckling av proletärt medvetande och organisation: