IKS 13:e kongress: - Presentation

Utskriftsvänlig versionSend by email

IKS höll sin 13:e
kongress i slutet av mars och början av april 1999. Som för varje organisation i
arbetarrörelsen, är kongressen ett mycket viktigt ögonblick i vår organisations liv
och aktiviteter. Denna kongress, hade dock en alldeles särskild betydelse. Å ena sidan
var den den sista under 1900-talet, och de förberedande  rapporterna var mer än vanligt

inriktade på att ge en historisk dimension till de områden som de behandlade. Å den
andra sidan, oavsett vilka krav som almanackan ställer, ägde kongressen rum i ett
ögonblick som kännetecknades av historiens accelerering genom kriget i Jugoslavien.

Denna händelse är av största historiska
betydelse, eftersom:


"detta krig inte bara berör ett perifert
land, som var fallet under kriget i Persiska viken 1991, utan ett land i Europa;


- detta är första gången sedan andra
världskriget som ett land i Europa och dess huvudstad massivt bombas;


- det är också första gången som det under andra
världskriget mest betydelsefulla besegrade landet, Tyskland, har ingripit militärt genom
att skicka marktrupper direkt in i kriget; "


(Resolution om Internationella Situationen)


På detta sätt stod kriget i Jugoslavien, och
analyserna av detta och konsekvenser för arbetarklassen och de kommunistiska
organisationerna, i fokus för kongressens arbete, detta utryckte sig i beslutet att
omedelbart publicera resolutionen om den t publicera resolutionen om den internationella situationen i International
Review
nr 97.


Denna resolution, som är en syntes av rapporterna
som presenterades påkongressen och dess diskussioner, underströk det faktum att:


"Idag står en döende kapitalism inför en
av sin svåraste och farligaste moment i den moderna historien, jämförbar i vikt med de
två världskrigen, till utbrottet av den proletära revolutionen 1917-18, eller med den
stora depressionen som började 1929. Men idag står vi varken inför ett världskrig
eller en världsrevolution inom den närmaste framtiden. Istället bestäms situationen av
en skärpning av motsättningarna på alla nivåer:


- imperialistiska spänningar och utvecklingen av
ett globalt kaos


- ett mycket utvecklat och farligt moment i
kapitalismens kris


- attacker mot världens arbetarklass på en nivå
som vi inte sett sedan det andra världskriget


- ett accelererande sönderfall av det borgerliga
samhället" (ibid.).


Alla dessa element ont face="Arial">Alla dessa element behandlas grundligt i
resolutionen. I nummer 98 av International Review, utvecklas de ytterligare genom
utförliga extrakt från rapporten om de imperialistiska konflikterna som presenterades
på kongressen.


Dessutom, noterar kongressresolutionen att:


"I denna situation, så full av faror, har
borgarklassen satt regeringsmakten i händerna på den politiska riktning som bäst tar
till vara dess intressen: Socialdemokratin, den riktning som var huvudansvarig för att
krossa världsrevolutionen 1917-18. . Denna strömning, som räddade kapitalismen vid den
tidpunkten, återvänder nu till regeringsmakten för att försvara den kapitalistiska
klassens hotade intressen." (ibid.)


Kongressen antog en orienteringstext med titeln
"Skälen till närvaron av vänsterpartier i regeringsställning i flertalet av de
Europeiska staterna idag", som vi publicerar i detta nummer, tillsammans med
flera tillägg som sammanfattar diskussionerna på kongressen.


Naturligtvis var även frågan om den kapitalistiska
krisen och klasskampen föremål för viktiga diskussioner på kongressen. I detta nummer
av I.J. nr 6I detta nummer

av I.J. nr 6 publicerar vi en artikelserie "Trettio år av kapitalistisk kris"
som till stor del behandlar de frågor som togs upp av rapporten till kongressen. I
International Review nr 99 publicerar vi den rapport, som antogs av kongressen angående
klasskampens utveckling, som illustreras av denna del av resolutionen:


"Ansvaret som vilar på proletariatet idag
är enormt. Bara genom att utveckla dess kampvillighet och medvetande kan den föra fram
det revolutionära alternativ som i sig kan säkerställa överlevnaden och fortsatta
utvecklingen av det mänskliga samhället" (ibid.).


Förutom analyser av olika aspekter av den
internationella situationen, och dess extrema allvar, var kongressens huvudsakliga uppgift
att utvärdera revolutionärernas ansvar när de konfronteras med denna situation, som
resolutionen understryker:


"Men det största ansvaret vilar på den
kommunistiska vänsterns axlar, de existerande organisationerna i det proletära lägret.
De ensamma kan bidra med de teoretiska och historiska lärdomarna och den politiska
metoden utan vilka de revolutionära minoriteterna som uppstår idag inte kan delta
förberedandet framtidens kla förberedandet framtidens klassparti. I vissa stycken befinner sig den kommunistiska
vänstern sig i en liknande situation som
Bilan under 1930-talet, i så motto att
det var tvunget att förstå en ny och inte tidigare skådad historisk situation. "


En sådan situation, kräver både en djup
förståelse av marxismens teoretiska och historiska synsätt, och en revolutionär
djärvhet vad det gäller att förstå situationer som inte har sin motsvarighet i
historiens scheman. För att kunna göra detta, är en öppen debatt mellan de existerande
organisationerna i den proletära politiska miljön oundgänglig. På detta sätt, är
diskussionerna, klargörandet och regruperingen, propagandan och ingripandet av de små
revolutionära minoriteterna, en väsentlig del av det proletära svaret på alvaret i
världssituationen, när ett nytt årtusende är på väg.


Dessutom, konfronterad med en intensifiering utan
motstycke av det kapitalistiska militära barbariet, kräver arbetarklassen av dess
kommunistiska förtrupp att den tar sitt fulla ansvar i försvaret av den proletära
internationalismen. Idag är grupperna inom den kommunistiska vänstern ensamma om att
försvara de klassiska ståndpunkterna hos arbetarrörelsen gentemot det imperialörelsen gentemot det imperialistiska
kriget. Enbart grupperna som tillhör denna strömning - den enda som inte förrådde
proletariatet under 2:a världskriget - kan ge ett svar grundat på klassens intressen i
förhållande till de frågeställningar som med nödvändighet kommer att uppstå inom
arbetarklassen.


De revolutionära grupperna måste ge ett så
förenat svar som möjligt, och genom detta ge uttryck för den oskiljaktiga enheten inom
proletariatet gentemot lössläppandet av chauvinism och konflikter mellan nationer. Genom
att göra detta, kommer revolutionärerna att anta arbetarrörelsens traditioner vilka
framträdde så klart vid konferenserna i Zimmerwald och Kienthal, och vänsterns politik
på dessa möten".


Detta var ramen för diskussionen om aktiviteterna
på IKS 13 kongress.

IKS aktiviteter är bestämda av den nya perioden


Den 13:e kongressens utvärdering av IKS aktiviteter
var väldigt positiv. Detta är inte ett uttryck för en självtillfredsställelse, utan
frukten av en objektiv och kritisk utvärdering. Den 12 kongressen hade fastlagt att IKS
borde återgå till en jämvi

borde återgå till en jämvikt i sina aktiviteter som helhet, detta efter tre års kamp
för att återupprätta en hälsosam organisatorisk vävnad. I samstämmighet med mandatet
från den 12:e kongressen, kännetecknades denna "återgång till det normala"
av:


- en öppning gentemot den proletära politiska
miljön och våra kontakter, medan vi fortsätter kampen mot de parasitära grupperna och
elementen;


- en politiskt och teoretisk förstärkning, med
kapaciteten att ge en historisk dimension till vår propaganda, genom att grunda den på
marxismen och arbetarklassens erfarenheter;- ett stärkande av "parti andan",
vilket är det enda sättet att stärka den revolutionära organisationen.


Stärkandet av organisationen konkretiserades också
genom IKS förmåga att integrera nya militanter i sju territoriella sektioner (och i
synnerhet i Frankrike).


IKS numerära förstärkning ( vilken kommer att
fortsätta eftersom andra sympatisörer nyligen har ställt sin kandidatur till
organisationen) visar på det lögnaktiga förtalet i den parasitära miljöns anklagelser
mot vår organisation, när de påstår att vi håller på ar de påstår att vi håller på att bli en " innåtvänd
sekt". I motsatts till förtalet från våra belackare, har IKS kamp för att
försvara organisationen inte avskräckt element som söker efter arbetarklassens
politiska ståndpunkter, tvärtom, denna kamp har möjliggjort för dem att utveckla ett
politiskt klargörande och att komma närmare organisationen.


IKS har utvecklat ett seriöst ingripande med en
långsiktig vision, med syftet att få grupperna i den proletära politiska miljön att
närma sig varandra. Denna aktivitet har spritts till våra kontakter och sympatisörer,
vars frågestäl-lningar vi utförligt och seriöst måste besvara, och vilka måste få
hjälp till att överkomma sina missuppfattningar och sinmistro gentemot organisationen.
Denna orientering från IKS, är inte ett uttryck för en storhetsvansinnig vision, utan
för kraven i den historiska situationen, vilken kräver att proletariatet och dess
revo-lutionära minoriteter, lever upp till sitt ansvar.


Försvaret av den proletära miljön har inneburit
att IKS kunnat bekämpa kontraoffensiven från de parasitära elementen, i synnerhet genom
anta och publicera "Teser om parasitismen" (Internationalistisk Journal nr 5),
som är ett redskap för alla som är ett redskap för alla grupper i miljön för att kunna förstå denna fråga
historiskt och teoretiskt.


Försvaret av den proletära miljön har också
gjort att IKS kunnat utveckla sin politik med diskussioner och ett närmande, genom att
med andra grupper i miljön utveckla ett gemensamt ingripande gentemot de
anti-kommunistiska kampanjerna som borgarklassen genomförde vid 80 års minnet av oktober
revolutionen. Detta närmande fortsattes i och med ingripandet i den spirande politiska
miljön i Ryssland.


Slutligen, under de första dagarna av bombningarna
i kriget i Jugoslavien, direkt efter att vi gett ut ett internationellt flygblad, skickade
IKS en appell till de olika grupperna i den kommunistiska vänstern, som uppmanade till
ett gemensamt agerande för att fördöma det imperialistiska kriget. Kongressen stödde
helt och hållet detta initiativ, även om vi måste beklaga faktumet att de grupper som
vi riktade oss till misslyckades med att ge ett positivt svar (se annan artikel i detta
nummer där vi besvarar denna vägran av grupperna i den kommunistiska vänstern).


Den 13:e kongressen beslöt att ett mer bestämt
ingripande gentemot det "politiska träsket" är nödvändiga träsket" är nödvändigt. Detta obestämda
"ingen mans land" mellan borgarklassen och proletariatet, är ett oundvikligt
övergångsställe för alla de element i klassen som närmar sig ett politiskt
medvetande. Men det är också parasitismens fördelaktiga terräng, vilket det brådskar
med att överkomma. Sålunda kan inte organisationen vänta tills sökande element
"upptäcker" dessa, innan de attraheras av dem. Tvärtom, den måste uppmana
dessa element att föra kampen mot borgarklassen inom detta träsk. Denna förstärkning
av vår vision om den proletära miljön är ett resultat av vårt politiska och
teoretiska förstärkande. Kongressen insisterade på att det sistnämnda inte kan
uppfattas som någon "särskild aktivitet", "utöver" våra andra
uppgifter. I den nuvarande historiska situationen, och i det långsiktiga perspektivet i
de politiska organisationernas liv, måste politisk och teoretisk förstärkning vara
inspirationskällan och hörnpelaren i våra aktiviteter, reflexioner och beslut.


Den positiva utvärderingen av våra aktiviteter
grundar sig sålunda på en klarare vision av det faktum att organisationsfrågan är
bestämmande för de andra aspekterna av våra aktiviteter. På detta sätt, är IKS
medvetet om att det måS

medvetet om att det måste fortsätta sina ansträngningar och sin kamp i dessa frågor,
bland annat genom att kämpa emot effekterna av den härskande ideologin när det gäller
frågan om militant engagemang.


Under de 25 år som IKS har existerat, har
organisationen dyrt fått betala för brottet i den organiska kontinuiteten med
arbetarrörelsens tidigare organisationer. Även om vi har gjort en positiv utvärdering
av denna erfarenhet, vet vi att de framsteg vi har gjort i detta område inte är
definitiva.


Särskilt inte i den nuvarande perioden av
sönderfall, då organisationens ansträngningar att vidmakthålla sitt fungerande i
samstämmighet med revolutionära principer, ständigt undermineras av tendensen i
samhället att "se upp till nr 1", till nihilism, till irrationalitet, något
som framträder i organisationens liv som individualism, misstro, demoralisering,
kortsiktighet och ytlighet.


Den 13:e kongressen har ställt IKS aktiviteter
(press, distribution, offentliga och öppna möten) i ljuset av, å ena sidan
förvärringen av sönderfallets konsekvenser, men också med en accelerering av historien
genom en accentuering av den kapitalistiska krisen och en tendenapitalistiska krisen och en tendens till ett
återuppvaknande av den proletära kampviljan. IKS, och hela den proletära miljön med
den, har blivit bättre rustad genom denna kongress att konfrontera denna historiska
utmaning.

Internationella Kommunistiska Strömningen

IKS liv: 

Utveckling av proletärt medvetande och organisation: